Nu väntar Bollnäs

I eftermiddags var det dags. Den sista elitserieomgången i bandy, där allt skulle avgöras. AIK var motståndet. Ovisst på förhand. Dels p.ga det besvärliga vädret men också via en irrationell motståndare.  Gnaget som slagit Bollnäs stort men också utklassades av Motala i fredags Var kan man egentligen placera Solnalaget?

Bergshamra IP var skådeplatsen. En anskrämlig liten arena.  Träläktare, byggbaracker på var kortsida, en tapper själ som grillade vid en av dessa. Glest på läktarna. Tragiskt egentligen att ett en match i högsta serien präglas av så dystra yttre förutsättningar. Det handlar ju ändå om landets huvudstad och ett anrikt lag som AIK.

Vädret visade som sagt inte heller upp sig från sin bästa sida. Rejäl blåst, många plusgrader och regn. Matchen spelades därav i 3 gånger 30. 

Det märktes också att spelarna var påverkade av vädret. Avvaktande och få riktiga anfall till en början. När domaren, Mikael Hillerius, blåste av den första halvtimmen stod det 1-1 på resultattavlan.

Den andra perioden, som innehöll ett sidbyte, var lite mer böljande. VSK ledde med både 2-1 och 3-2 men hemmalaget kom igen. 3-3 och ovisst inför slutdelen. Ovisst och mycket nervöst. 

Slutronden var också svårhanterlig. Spelarna hade kämpigt med att få grepp om bollen. Grönvitt kändes dock aningen tyngre och satte Andreas Bergwall på prov vid några tillfällen. Den gamle hjälten visade att lite av magin består.

De förrädiska förutsättningarna gjorde också att man satt på helspänn hela tiden trots ett visst VSK-kommando. Det var svårt att få passningar till rätt adress och en liten fadäs kunde lätt ha förorsakat ett hemmamål. Efter minut 80 var det olidligt. Den gemensamma känslan: Bedrövligt att en så avgörande match ska spelas under så ogynnsamma förhållanden.

Tiden gick och hjärtat slog med allt högre frekvens. När Robin Andersson stötte in 4-3 kändes det förlösande. Kredd till Robin som förutom tre mål var riktigt bra i spelet.

Det var dock inte riktigt över, Henrik Kjellson gjorde strax efteråt en kanonräddning. Efter den gick luften ur AIK: Daniel Johansson satte de sista två målen och slutresultatet blev 6-3.

Jag hoppas, både för mina nervers skull och rent sportsligt, att en så viktig match aldrig mer ska behöva avgöras under sådana här förhållanden. VSK kunde dock genom sin tyngd på slutet göra så att det bästa laget vann.

En sak som störde var gnället från några av AIK:s spelare gentemot domaren. Rutinerade elitseriespelare borde veta bättre.

Sammanfattning

Hur som helst, skön känsla att komma fyra och få hemmafavör i kvarten. Som väntat blir motståndaren där Bollnäs. Att Edsbyn valde Sandviken och inte VSK på sin halva visar också att det finns respekt för Grönvitt.

Mycket bådar gott. VSK tar med sig en positiv trend in i slutspelet. Det har sett allt bättre ut. Ett tag tror jag man led lite mentalt av de tunga tappen mot just Bollnäs och Vänersborg, men på  slutet har man skakat av sig det. VSK avslutar faktiskt serien med fyra raka segrar.

Henrik Kjellsson har spelat upp sig, Martin Landström närmar sig storformen och Robin Andersson har äntligen hittat målformen.  Det unnar jag honom efter en halvdan säsong målmässigt.

Jag håller VSK som favorit mot Bollnäs, men det kommer att bli jämnt. Det vill till att klacken hejar fram sitt lag hemma så att känslan av 12 spelare infinner sig.

Det som oroar en aning är att man stundtals känns lite sårbara defensivt på mittfältet. Motståndarna tenderar ibland att komma igenom lätt. Får man bukt med den detaljen inför slutspelet blir man en riktigt farlig dark horse. 

Jag ser med tillförsikt fram emot slutspelet. Det brukar bli härligt intensiv bandy i sådana sammanhang. Hoppas att vi ses på läktaren!

Facebook Comments