Kaptenen, kulturbäraren och vinnarskallen – Magnus Joneby

Som bandyförälder I VSK är det häftigt att vara med på resan. Den som börjar med stappliga bambi-skär, tårdrypande vurpor och fika på bandyskolan. För att sedan fortsätta med tidiga morgnar i betonglådan, blåsiga eftermiddagar på Hakon och poolspel på ett insnöat Gubbängen.

Från tandlösa små illbattingar med minst lika stort intresse för snödrivor ismaskiner och spiderman – till passionerade ynglingar som idogt nöter på skridskoåkning, skotteknik och rätt målgest. 

En häftig resa som sagt. På somliga ser man tidigt att det kan bli något utav dem. Andra har inte alls samma förutsättningar men får ett bultande VSK-hjärta under resans gång. Några få utvalda har gått hela vägen, från bandyskolans lek och tandagnissel, till VSK:s a-lag och Studenternas finalis.

En av dessa hjältar är extra värd att uppmärksamma eftersom han imorgon gör sin 500:e match för klubben i sitt hjärta. Magnus Joneby förstås! Kaptenen, kulturbäraren och vinnarskallen framför andra. Kärt barn har många namn.  Vilket jäkla resa han gjort.

En gång för längesedan drog han sannolikt på sig en sån där knattetröja som mer liknar en nattskjorta än något annat. Sedan har det säsong efter säsong blivit nya tröjor, men färgerna har bestått, Grönt och Vitt.

Magnus Joneby kan säkert bli väckt mitt i natten och ändå ha förmågan rabbla den där resan han gjort. Den som innefattat skridskolek med varmkorv efteråt, tidiga och frostbitna morgnar, poolspel på den ena anskrämliga idrottsplatsen efter den andra. 

Jag tror också han gör det med glädje, för det är en mycket mäktig historia. Väl värd att återberättas för alla killar och tjejer som nu nöter på detaljer och tar sig fram på den snåriga bandyvägen.

Några av dessa kanske själva tar sig hela vägen.  Den snåriga som sagt, kantad av blåmärken, besvikelser, tårar, nervös väntan, ömma fötter och hängivenhet.

Det finns några stycken som är värdiga att tituleras Mr VSK. Magnus Joneby är en av dem. Han är faktiskt den som kanske förtjänar epitet allra mest.  Han som gjort hela resan, från knatte till lovande a-lags spelare. Som tog plats i resterna av 90-talets legendariska upplagor av VSK Bandy. Blev en del av ett lag med ett pärlband av superstjärnor:  Bergwall, Östling, Fosshaug och Carlsson för at bara nämna några..

Nästan 20 år har gått sedan dess. utomhusstadion har blivit innehall med mycket, mycket mera. Joneby har gått från ung till etablerad, blivit lagkapten. Vunnit tre SM-guld och spelat ytterligare några finaler. Gått i bräschen för VSK i alla lägen. Tagit hand om yngre killar på samma självklara vis som ovan nämnda legender gjorde när det begav sig.

Allra bäst är den gode Joneby när blicken är svart och synpunkterna om såväl motspelare som domare haglar.  Då är han riktigt jobbig att möta. En mardröm för motståndarna faktiskt. För sina lagkamrater är det tvärtom, för dem är han en verklig dröm. Ingen utmaning kan vara övermäktig ett lag med en sådan kapten i ryggen.

Han har många strängar på sin lyra: Pådrivaren, som får igång sitt lag på ett ojämförligt sätt via en kraftfull genomåkning. Krigaren som bjuder motståndarna på luftfärder eller täcker skott med inställningen att blåmärken försvinner medan poängen består. Den laglojale som kliver ner i backlinjen för att stärka upp vid behov.

Jag kan nog fortsätta ännu längre men konstaterar att Magnus Joneby är och har varit oumbärlig för VSK Bandy. Få om ens någon har offrat sig så mycket, svettats ur sig så många liter och åsamkat sig så många blåmärken. Allt för klubben i hans hjärta. Den Grönvita. 

En gång började det i en sån där nattskjortestor tröja på stappliga skär. Precis som för så många andra kids i den här stan. Fint ändå och imorgon gör han sin 500:e match i VSK. Grattis och tack för allt du gjort och fortfarande gör för klubben i vårt hjärta!

Facebook Comments