Den ideella föreningen i våra hjärtan – hur ska den få plats på 2000-talet

Begreppet föreningsdemokrati har varit på tapeten den senaste tiden. Bara under förra veckan användes ordet flitigt när fotbollssverige debatterade Zlatans inträde i Hammarby IF. Senare i veckan fick samma fotbollssverige se föreningsdemokrati i aktion när Malmö FFs medlemmar röstade om hur man skulle starta sitt damlag.

Att organisera idrott i ideella föreningar är långtifrån någon självklarhet i övriga världen, men är det i Sverige.

I en serie av texter kommer vi titta lite närmare på den ideella föreningens förutsättningar. Vi kommer också att spegla det som många framför som alternativ, idrottsaktiebolag, till att organisera idrott i. Vi kommer visa exempel på när den ideella föreningen misslyckas och vi kommer att visa på när idrottsAB:n gör det samma.

Syftet med denna exercis är att spegla förutsättningarna i vår samtid för att bedriva idrott i de organisationsformer som står till buds.

Vi börjar idag med att titta på vad en ideell förening är principiellt och går sen över i att titta på några viktiga skillnader mellan föreningar och aktiebolag.

Texten har jobbats ihop utifrån tidigare texter vi publicerat.

Historien

Vid RF-stämman som hölls i Malmö den 28-29 maj 1999 togs ett historiskt beslut som tillåter idrottsaktiebolag att delta i den idrottsliga verksamheten i de olika specialförbunden. Beslutat togs efter hård lobbying av bland annat AIK. Beslutat var på många sätt väntat då omvärlden sedan länge haft system där olika former av aktiebolag kunnat delta i sportsliga aktiviteter i nationella ligor.  

Att ge externa aktieägare möjlighet att ta över makten i klubbarna genom ett majoritetsägande var det dock aldrig tal om. Den så kallade 51%-regeln där den ideella föreningen alltid måste äga minst 51% av aktierna i sina aktiebolag och därmed behålla kontrollen vid tex omröstningar bland bolagets aktieägare på årsstämmor, infördes samtidigt.  

I länder utan 51%-regel där enskilda externa ägare kan ha aktiemajoritet kan vi se att hela föreningar byter namn som tex SV Austria Salzburg bildat 1933 som 2005 bytte namn till Red Bull Salzburg som har hemmaarenan Red Bull Arena och som spelar i serien T-Mobile Bundesliga. Vid namnbytet gjordes också klubbmärket om för att efterlikna Red Bulls affärslogotyp.  

Debatten i Sverige sedan 1999 har sällan handlat om huruvida idrottsaktiebolag är bra för idrotten eller inte. Istället har fokus nästan hela tiden varit på om 51%-regeln skall förändras och möjliggöra externt majoritetsägande. Flera utredningar har gjorts. Föreningar har drivit på. Bolag och finansiella aktörer har velat se en ändring, kanske inte minst efter att ha sett på annat håll hur en idrottsklubb kan vara en fantastisk marknadsföringskanal för ett företag.  

Förslag på 34% och 10%-ägande (som miniminivåer) för ideella föreningar har förts fram under 2000-talet. Vid varje omröstning har RF:s delegater röstat för att behålla 51%-spärren. Under de knappa två decennier sportAB varit möjligt har alltid motståndet mot att ge upp majoriteten varit stor bland föreningar och supportrar i landet.   Man kan med rätta fråga sig varför det som är helt naturligt i andra länder, inklusive våra nordiska grannar i Danmark och Norge möter sådant motstånd i vårt avlånga land.  

Den ideella föreningen

Förklaringen brukar anges vara den väldigt levande och närmast unikt starka föreningstradition som finns i Sverige. Landet lagom är långt ifrån normalt när det kommer till att organisera sig och verka i medlemsföreningar.  

Den ideella föreningen med sin medlemsdemokrati har de sista 130 åren lämnat ett starkt avtryck i vårt land. Vi tänker ofta att ideella föreningar är landets idrottsföreningar men glömmer då att våra politiska partier, våra fackföreningar med 100 000-tals medlemmar, religiösa rörelser och tex körverksamhet i grunden är ideella föreningar trots att de på ytan har väldigt olika målsättningar och skilda sätt för att uppnå sina mål.  

En ideell förening kännetecknas av att den är en sammanslutning av människor som samlats runt ett särskilt intresse eller specifik verksamhet. Föreningen får inte ha ekonomiska vinstintressen och måste drivas inom ramen för de stadgar som medlemmarna beslutar sig för skall gälla för föreningen. I normalfallet gäller medlemsdemokrati med en medlem en röst.

En ideell förening är inte vad många tror en enkel representativ demokrati där man väljer föreningens företrädare i form av en styrelse som förvaltar föreningen mellan dess årsmöten. Tvärtemot vad som gäller vid riksdagsval där företrädare väljs på en fast mandatperiod och där folket får leva med sina val i fyra år, kan medlemmar i en ideell förening genom olika mötesmekanismer avsätta och tillsätta styrelser, ändra inriktning på verksamheten, fatta ekonomiska och andra inriktningsbeslut när helst det passar medlemmarna.  

Anledningen till att det är så är enkel. Den ideella föreningen har inget egenvärde i sig självt (det har däremot representativ demokrati), utan är bara en sammanslutning av människor som delar ett gemensamt intresse. Föreningen finns bara som en mekanism för att kanalisera och underlätta att människor utövar ett gemensamt intresse. Utan medlemmarnas intresse och engagemang, ingen förening. Medlemmarna är helt enkelt föreningen, vare sig mer eller mindre.  

Redan 1903 föreslogs första gången lagstiftning till riksdagen för att i lag reglera den ideella föreningen. Förslaget röstades ned och senare lagförslag har heller aldrig blivit verklighet. I praktiken är den ideella föreningen lagmässigt oreglerad. Anledningen är att de stora ideella föreningarna (fackförbunden) har motsatt sig en lagreglering och dessutom är det praktiskt svårt att hitta en lagtext som kan tillämpas på alla de verksamheter som har en ideell förening i botten för sina aktiviteter.  

Som ett exempel på en praktisk konsekvens av denna relativa laglöshet är att föreningar inte är skattepliktiga på vinster som uppnås som en följd av föreningens ekonomiska aktiviteter. Istället för tillämplig lagstiftning styrs den ideella föreningen av hävd genom sina stadgar. Det ger ett stort utrymme för medlemmarna själva att konstruera de regler inom vilken föreningen skall verka. En ideell förening med standardstadgar är en juridisk person och kan äga saker och genomföra ekonomiska aktiviteter utan egentliga begränsningar så länge syftet inte är att tjäna pengar till föreningens medlemmar.  

Den ideella föreningen som den har kommit att växa fram i Sverige får sägas vara en extrem framgångssaga som fenomen betraktat. Idag finns ca 200 000 ideella föreningar i Sverige och många miljoner människor i är medlemmar i dessa föreningar. Det är i en väldigt praktisk mening en folkrörelse som speglar vår kulturs sätt att organisera oss själva för att hantera gemensamma intressen.  

I och med den folkliga karaktären hos den ideella föreningen har föreningens ekonomi traditionellt också varit nära förknippat med den plats och de omständigheter man verkat under. Föreningens ekonomi har i praktiken varit kopplad till medlemmarnas förmåga att hjälpa föreningen ekonomiskt eller/och andra välgörare som finns utanför föreningen men som stöttar syftena med föreningens verksamhet.  

Ur detta förhållande har den moderna sponsringen vuxit fram. Över tid har det naturligtvis skett en glidning i hur sponsorn ser på sig själv och syftet med att ge tex en fotbollsklubb ekonomisk stöttning.  

Från allra första början var pengar till en förening ren välgörenhet så att föreningen kunde göra det som den skulle hålla på med. Över tid som alla känner till har relationen mellan föreningens ekonomiska välgörare och föreningen blivit allt mer affärslik. Sponsorn vill ha något i utbyte för att man stöttar föreningen.  

Relationen mellan parterna har allt mer kommit att likna den mellan en investerare och ett bolag, där klubben numera måste orda och fixa med en mängd saker för att kunna komma i åtnjutande av sponsorernas pengar. Det kan vara affärsnätverk, affärsleads, systematisk varumärkesexponering mm.  

Det är ganska lätt att förstå att steget till att bolagisera den ideella föreningen för att på så sätt helt kliva över i affärsvärldens villkor inte är särskilt stort givet hur relationen mellan den ideella föreningen och deras sponsorer har utvecklats över tid och hur den ser ut idag.

Även om den ideella föreningen är en framgångssaga på alla sätt och vis i vårt samhälle finns det faror där ute som på olika sätt hotar det kitt mellan människor som måste finnas i en ideell förening.

Vi lever i en allt mer kommersialiserad värld där många av våra sociala interaktioner styrs av att jag har rollen som kund eller företrädare för ett företag osv. Vi lever i de här rollerna varje dag många timmar, ofta utan att tänka på det. Problemet är att vi många gånger tar med oss detta synsätt när vi är verksamma i eller funderar runt den ideella föreningens verksamhet.

Men det är stor skillnad på att vara medlem i en ideell förening jämfört med att vara kund till ett företag och den ideella föreningens verksamhet, hur den organiseras och utförs bygger på helt andra förutsättningar än de som finns i näringslivet.

Om man inte kommer ihåg att det är så kan det lätt bli fel när man tänker runt den ideella föreningen.

Det är viktigt att förstå skillnaderna mellan hur ett företag fungerar i jämförelse med en ideell förening. Vi lyfter fram och ger förslag på hur en ideell förening ska verka för att vara just en ideell förening och inte försöka vara något man inte är.

Här är några områden där skillnaderna är stora i tanke- och funktionssätt mellan ideella föreningar och företag.

  • Medlemmars förväntan på förmåner efter att ha erlagt medlemsavgift
  • Hur föreningen kommunicerar med sina medlemmar och omvärlden
  • Hur ser man på meningsskiljaktigheter i en förening

Medlemsförmåner

Idén om att få något tillbaka av ditt medlemskap i en ideell förening kommer förstås från de stora ideella föreningarna. Tex kan fackförbund förhandla fram bra priser på försäkringar åt sina medlemmar. Stora föreningar liknar företag i det avseende. De har anställd personal som bara jobbar med den här typen av frågor.

För små föreningar är det annorlunda. För att du ska kunna få 10% rabatt på en pizza eller ett par träningsskor måste någon ur klubben förhandla fram ett sådant avtal. Den tid och kraft detta tar kan säkert klubben använda bättre. Kom ihåg när du äter din billigare pizza att det är frukten av att någon annan medlem i föreningen på ideell basis har förhandlat med den här pizzerian om avtalet. Är det verkligen rätt sätt att använda frivilliga krafter? Kanske hade det varit bättre att få pizzerian att ge 10% till klubben för alla medlemmar som köper pizza därifrån?

Avslutningsvis kan en medlem inte ställa några större krav på föreningen rent allmänt när det gäller service på olika sätt. Du har inga krav på dig som medlem utöver att betala medlemsavgiften. Nästan alla som på något sätt är verksamma i en förening arbetar ideellt och att ställa krav på dem som man ställer krav inom ett företag på olika människor och funktioner är vare sig möjligt eller rimligt inom en ideell förening.

Kommunikation

Inom företagsvärlden såväl inom föreningslivet pratar man om varumärken och att det är viktigt att synas på rätt sätt mot sina målgrupper. Företag försöker via sin kommunikation visa sig från sin bästa sida. En putsad fasad som berättar en historia om framgångar, lyckliga medarbetare och nöjda kunder.

Ideella föreningar ffa idrottsföreningar har tagit efter lingot och pratar mycket om varumärkesvård och målgrupper, ungefär som att man hade en ”produkt” att sälja. Och så klart har man en ”produkt” att sälja – föreningens verksamhet.

En förening är inte bara sin elitverksamhet och framförallt är den inte bara tävlingar. Den mesta av elitverksamheten som kostar en klubb stora pengar varje år är träning och utveckling för individen på olika sätt.

Vad en förening kommunicerar ut i sina kanaler är av största betydelse för hur föreningen kommer att uppfattas och hur stark sammanhållningen i föreningen kommer att vara. Om man som förening bara lyfter fram A-lagets öden och äventyr (oavsett nivå) kommer föreningen att uppfattas som en elitsatsande förening av medlemmarna och andra. Om man gör det motsatta att bara rapportera från barn- och ungdomssidan kommer föreningen signalera att man satsar på breddverksamhet. Om man fyller sina flöden med olika sponsorsaker, tex att sponsor X nu stöttar något eller att samarbetspartner Y har något att säga världen, ja, då kommer föreningen uppfattas som att man prioriterar sina affärsrelationer.

Vad man de facto kommunicerar är alltså extremt viktigt för hur föreningen uppfattas bland medlemmar och andra.

Här är den stora skillnaden mellan ett företag och en förening. Där företaget lyfter fram sina framgångar och berättar hur mycket pengar man tjänat eller hur nöjda kunder man har, lyfter föreningen fram verksamheten i sin kommunikation. Visst har matcher och tävlingar vunnits och de ska få utrymme men det är vardagsarbetet i föreningen som ska lyftas fram, det är där huvuddelen av all aktivitet utförs och kommunikationen måste spegla detta i större utsträckning.

Det finns säkert de som undrar varför man måste kommunicera på detta sätt i en förening. Det enkla och givna svaret är att en förening aldrig är starkare än sin gemenskap. Gemenskap och upplevelse att man hör ihop med varandra och därmed är beredda att hjälpa varandra kan bara bli av om hela verksamheten lyfts fram och får röster och berättelser kopplade till sig. Att få till detta är helt avgörande för ”vi-känslan” i en klubb.

Meningsskiljaktigheter i en förening

Varje år kan man läsa i tidningarna om medlemmar i olika föreningar som ser till att använda sin makt i att byta ut styrelser, kalla till extra möten för att ställa styrelsen till svars i olika frågor mm. I fjol såg vi det hända i Kalmar FF och AIK, i år i Malmö FF.

Inte sällan tecknas de här processerna i media som att det är bråkiga supportrar eller andra särintressen som vill ha sin vilja igenom. Ungefär som att de här människorna inte förstår föreningens bästa och nu ställer till bråk som kan skada klubben på olika sätt.

Ofta omedvetet och utan närmare kunskap om skillnaden gör journalister och andra som beskriver de här processerna kopplingen till hur ett företag leds. I ett företag finns en strikt hierarki med tydliga roller för vem som kan säga vad och bestämma över hur andra ska bete sig. Överfört till föreningen blir det då som att medlemmarna kliver över sina befogenheter och i praktiken genomför en statskupp och störtar de styrande i föreningen mot gällande ordning.

Den jämförelsen är som de flesta förstår helt orimlig då en förening verkar och styrs på helt andra premisser än ett företag.

För det första, en förening kan aldrig vara något annat än sina medlemmars samfällda vilja. Oavsett vad viljan må vara är den rätt, för det är det som medlemmarna önskar. Inget annat kan vara sant och vägledande för en förening, oavsett vilka olika viljor och ståndpunkter som må finnas.

För det andra, personer som inte vill ha ”bråk” i en förening har inte förstått de grundläggande demokratiska principer som styr den ideella föreningen. Det vissa kallar ”bråk och tjafs” kallar andra engagemang. Oavsett vad man vill kalla det är det helt nödvändigt för en ideell förening. Utan engagemang finns ingen förening. Vidare kan ingen styra vad enskilda medlemmar väljer att lägga sitt engagemang på i en ideell förening. Det enda som går att säga om detta är att allt engagemang behövs, oavsett vad det tar sig uttryck någonstans.

Den viktigaste uppgiften för föreningens företrädare är att kanalisera detta engagemang så att det ger mest nytta för föreningen.

För det tredje. En del hävdar att ”bråk och tjafs” i en förening skrämmer bort sponsorer och samarbetspartners. Det må vara en åsikt, men hittills har ingen som påstått detta lagt fram bevis för att så skulle vara fallet. Faktum är snarare att företag vill associeras med föreningar där det finns engagemang, supportrar, folk som driver saker och syns i media och som visar passion för något, som gör saker utan egen vinning eller att få betalt för det. Dvs motsatsen till det ett aktiebolag är som finns för att maximera vinst åt sina aktieägare.

Att vara en sund ideell förening innebär alltså i många stycken motsatsen till vad ett företag är och hur ett företag tar sig an sina uppgifter. Den ideella föreningen kan bara lösa sina uppgifter med att enskilda medlemmar engagerar sig i föreningens angelägenheter på olika sätt. Konflikter får man lösa med dialog och ett öga på de saker medlemmarna har sagt att föreningen ska hålla på med.

Låt oss då sammanfatta:

  • En ideell förening kan vare sig styras eller fungera efter marknadsprinciper, då den är något annat. Föreningens kraft bygger på enskilda medlemmars vilja att visa engagemang för en gemensam sak.
  • Som medlem har du formellt inget ansvar för att hjälpa din förening mer än att betala medlemsavgiften. Verkligheten är dock något annat. Ska en ideell förening blomstra och på sikt överleva handlar allt om att så många människor som möjligt engagerar sig i föreningens angelägenheter, i stort och i smått. Kraften i en förening växer fram underifrån i medlemmarnas engagemang. Alla medlemmarnas engagemang är helt avgörande för hur föreningen skall lyckas utföra de saker medlemmarna har beslutat att föreningen ska pyssla med.
  • En av huvuduppgifterna för styrelsen i en ideell förening är att mobilisera och kanalisera medlemmarnas engagemang. Man måste skapa en struktur som gör det lätt att mobilisera medlemmarna till klubbens olika uppgifter. I en ideell förening måste mottot råda – Ingen ska behöva göra mycket men alla måste bidra med lite.
  • Ställ aldrig krav på att den ideella föreningen ska göra något, den har inga krav på dig! Vill du att något ska hända är det ditt ansvar att ta tag i det.
  • Man kan som människa alltid välja på hur man ska se på oenighet i en fråga. I en ideell förening ska man alltid tolka oenighet som uttryck för engagemang hos medlemmarna och konstruktivt ta till vara på engagemanget. Försöker man sätta sig på folk och tala om hur det är, dödar man bara människors vilja att bidra.
Facebook Comments