Idrottsaktiebolag – Är det rätt väg framåt för VSK och idrottssverige? Del II

Välkommen till del II av ANNO 1904s genomgång av idrottsaktiebolag i Sverige. I denna del blir vi mer specifika och tittar på två föreningars resor med ett idrottsAB som man driver verksamheten i. Avslutningsvis summerar vi vad vi lärt oss och till sista tar vi en titt på hur VSK-föreningarna kan jobba vidare med frågan om idrottsAB.
Hammarby Bandy
Fredagen den 12/1 2017 meddelade Hammarby Bandy att mer än hälften av aktiekapitalet (sannolikt 500 000 kr) är förbrukat. Föreningen är åter igen i ekonomisk kris och ingen kan nog längre minnas för vilken gång i ordningen man nås av den här typen av budskap från klubben.
Det som tycks ha hänt denna gång är att föreningens aktiebolag har kommit på obestånd och när hälften av aktiekapitalet är förbrukat kräver lagen att en så kallad kontrollbalansräkning (KBR) upprättas.
När ett aktiebolag upprättar en KBR innebär det i inte att bolaget ska gå i konkurs utan ska ses som att en stor varningsklocka klämtar och att det är fara å färde om utvecklingen inte kan vändas. I praktiken är dock pengarna slut och likviditeten usel så om inget görs är det konkurs inom en relativt snar framtid. Det som kan göras i detta läge är att aktieägarna eller andra välgörare skjuter till nytt kapital. Om det inte kan ske måste bolaget rekonstrueras eller gå i konkurs och verksamheten som bolaget bedriver (bandy) måste upphöra.
Det är inte första gången ekonomin är kärv i Hammarby Bandy. Det är numera ett säkert tecken framåt vintern/vårkanten att klubben är på obestånd och riskerar verksamheten om inte nya pengar skjuts till. Frågan är varför det är så svårt att få ekonomin att fungera för Hammarby Bandy?
Klubben har trots allt goda förutsättningar med många supportrar, stora sponsorer och intresserade aktieägare i landets mest hajpade idrottsklubb. Det borde kunna funka bättre kan man tycka. För att lära oss mer om varför det är så här tittar vi nu närmare på historien om Hammarby bandys resa med sitt aktiebolag.
Hammarby Bandy bildade i december 2007 aktiebolaget Hammarby Bandy AB efter beslut i den ideella föreningen. I början av 2008 introducerade bolaget sin aktie på Aktietorget som är en handelsplats för aktier i småbolag. Introduktionskursen var 10 kr per aktie. Följande år började man bedriva sin elitverksamhet i det nya aktiebolaget. Under 2009 framkom att klubben behövde dra in nytt kapital för att kunna satsa framåt mot ett SM-tecken som var klubben stora mål.
Som det publika aktiebolag man är beslutade man på en årsstämma att vända sig till sina aktieägare med en nyemission för att skaffa kapitalet. Emissionen var en så kallad företrädesemission som gav dåvarande aktieägare förtur att boka sig för nya aktier. Om det blev några över kunde andra få köpa. Emissionsbeloppet var 1.8 M kr eller 200 000 aktier, vilket ger en emissionskurs på 9 kr per aktie. Priset indikerar att inte mycket kan ha hänt med aktiens värde under de 15 månader handeln varit igång.
För att krydda erbjudandet ytterligare erbjöd klubben nya och gamla aktieägare biljetter till den stundande SM-finalen i den händelse Hammarby gick dit (det gjorde man och dessutom vann man sitt första guld – så många nöjda aktieägare och bajare på den finalen). Men, inte ens med detta flotta erbjudande eller med hjälp av den hajp som fanns runt Hammarby Bandy vid den här tidpunkten lyckades man få sin emission fulltecknad. Till slut fick bolaget in 561 566 kr, dvs bara 31% av det belopp man önskade få in av sina aktieägare.
Resultatet får betraktas som ett stort misslyckande och gav säkert styrande i klubben ett visst huvudbry huruvida det här med ett publikt aktiebolag var rätt väg att vandra för klubben. Efter den misslyckade emissionen 2009 var det inget mer som hände med aktien. Handeln gick trögt med liten omsättning och inget hände med börskursen. Till slut blev kostnaden för att hålla handeln igång på börsplatsen större än vad några eventuella intäkter via aktien kunde tänkas ge på kort och lång sikt, så föreningen beslutade att avnotera aktien från handelsplatsen, vilket skedde 2012.
Hammarby Bandy AB gick från att vara ett publikt bolag till ett privat aktiebolag med mindre än 200 ägare till aktierna. Sedan 2012 har man alltså haft samma aktieägare i sitt aktiebolag, då aktien inte längre kan handlas med. Hela föreningens drift ligger i detta aktiebolag vilket innebär att den ideella föreningens inflytande över verksamheten är begränsad till att välja styrelse i aktiebolaget. För Hammarby bandy har inte aktiebolaget varit någon glittrande succé ekonomiskt. Tvärtom faktiskt.
Omsättning i Hammarby Bandy AB
Tittar man i tabellen kan man konstatera att omsättningen ökat marginellt genom åren för att på senare år sjunka något från toppåret 2012. Vad värre är att de senaste 4 åren har verksamheten i aktiebolaget gått med mellan 1-4 miljoner back varje år.
För att rädda verksamheten har aktieägare och sponsorer fått ägna sig åt årliga brandkårsutryckningar där likviditeten och bolagets resultat måste fixas till så att elitlicensen kunnat säkras. Det var nog inte den här ekonomiska resan man såg framför sig när man bildade aktiebolaget. Det pratades säkert om dubblad omsättning och gröna skogar. Men den bistra verkligheten är att produkten inte var tillräckligt intressant, inte ens för ett stekhet Hammarby Bandy med gullegris-status bland landets samlade kultur- och sportjournalist kårer.
Under verksamhetsåren april 2016 – april 2017 styrdes aktiebolaget av en VD, en 66-årig man. Som hans chefer fanns en styrelse bestående av tre män mellan 54 och 61 år gamla. Endast styrelsens ordförande har någon erfarenhet av att vara verksam i aktiebolag med någon större omsättning.
I allt väsentligt styrs Hammarby bandy av några grånande gentlemän med begränsad erfarenhet av hur aktiebolag verkar och fungerar. I praktiken är det en person i styrelsen som har kunskap nog att driva ett aktiebolag och utveckla en verksamhet. Så ser alltså Hammarby Bandys tioåriga resa som aktiebolag ut. Det går inte beskriva resan på något annat sätt än som ett misslyckande givet det man hoppats på när man bildade bolaget för snart 10 år sedan.
På något sätt har Hammarby Bandy lyckats med konststycket att förena det sämsta av två världar. Aktieägarna har ingen nytta av sina avnoterade aktier, de är inte värda något. Hjälper man föreningen idag med pengar så inte är det för att man är aktieägare utan precis som förr i tiden, man bryr sig om föreningen och vill den väl.
I praktiken, trots AB-formen är man tillbaka i den klassiska relationen mellan den ideella föreningen och dess sponsorer. Incitamentet för att stoppa in pengar i föreningen är inte för att få avkastning på en investering, utan för att man älskar klubben. Ett AB är absolut ingen bättre plats att hantera sponsringsfrågor än en ideell förening. det är att gå över ån efter vatten lite grann. Poängen med ett AB har fallit för Hammarby Bandys del.
En viktig del av en elitidrottsklubb är dess supportrar och fans som stöttar klubben, spelarna och ramar in tillställningarna genom att vara på plats och heja fram sitt lag. Den ideella föreningens medlemmar som oftast sammanfaller med dess fans och supporterar får i ett sådant upplägg som finns i Hammarby Bandy en mer långväga relation till sin klubb när makten och elitverksamheten har flyttat från den förening som de är medlemmar i till ett AB som de inte har någon given rätt att få insyn i.
Visst kan man hävda att den ideella föreningen fortfarande har kontrollen i AB:et genom sitt majoritetsägande. Men det är mest en nominell makt, dvs mer på papperet än i verkligheten. Förvisso kan den ideella föreningen kräva en extra bolagsstämma, byta ut styrelsen i aktiebolaget och så. Men det är en process på normalt flera månader. I praktiken står den ideella föreningen maktlös när det smäller till som det gjorde nu i januari i och med den senaste ekonomiska krisen. Där och då ligger föreningens öde i aktiebolagets händer och vad styrelsen där kan göra för att ordna upp det hela.
Som medlem har du helt enkelt mindre insyn och mindre möjlighet att påverka verksamheten direkt. Samma sak gäller styrelsen i den ideella föreningen, den är i praktiken maktlös att göra så mycket mer än att byta ut styrelsen i aktiebolagen. Om man betraktar det hela ur ett management perspektiv är den här mekanismen ett väldigt trubbigt verktyg för att ha kontroll över föreningens viktigaste verksamhet. I de flesta föreningar är detta inte ett problem eftersom aktiebolaget normalt sett inte hamnar på obestånd en gång per år som i Hammarby Bandys fall.
Om den viktigaste mekanismen med att driva verksamheten i ett aktiebolag är utslagen och inte fungerar, vad är då poängen med att fortsätta? Faktum är att det finns väldigt få. Hammarby Bandys resa som aktiebolag är på många sätt vid vägs ände. Man har misslyckats att expandera verksamheten via aktiebolaget. Senaste 4 åren har man gått med brakförlust, mellan 8 -30% av omsättningen. Hammarby Bandy är nu precis som om man hade drivit verksamheten i en ideell förening beroende av ren välgörenhet från, aktieägare, sponsorer och medlemmarnas sida. Man får ge pengar till Hammarby Bandy för att de ska kunna finnas kvar. Man får inget i utbyte mer än vanliga sponsordealar och så förstås känslan av att man räddat aktiebolaget och därmed verksamheten.
Hammarby bandy får ta sig en lång funderare på om de verkligen ska fortsätta så här eller försöka hitta tillbaka till den medlemsstyrda organisationen. För hur man än vrider och vänder på det. Det är inte aktiebolagsformen som gjort Villa i Lidköping eller Edsbyn eller för den delen Tellus till framgångsrika idrottsföreningar. Tvärtom är det människors gemensamma strävanden att bygga upp något bra tillsammans som bär frukt och som bär dessa föreningar. Tycka vad man vill, men så är det. Kanske blir det som för IK Sirius i fotbollen, att Bajen Bandy upplöser sitt AB och återför verksamheten till den ideella föreningen, framtiden får visa vad som händer
DALKURD FF
Den 5 oktober 2015 med Dalkurd i full färd med att gå upp i Superettan beslutade klubben på ett extra årsmöte att att man inför säsongen 2016 avsåg att bilda ett aktiebolag för att driva verksamheten i. Ordföranden Ramazan Kizil hintade i tidningsartikeln om förändringar i klubben.
– Det kommer att bli nya förutsättningar för Dalkurd på ett positivt sätt.
Vad orden om nya förutsättningar betydde visste ingen men i februari 2016 slog bomben ned. Två telekommiljardärer i form av bröderna Junad verksamma i Irak köper 49% av det nybildade Dalkurd FF AB.
Bröderna skräder inte med orden, Champions League med Dalkurd är målsättningen. En tuff vision för en liten relativt nystartad klubb som precis avancerat till Superettan och som brukar omsätta 5-6 miljoner kr varje år.
Men med fräscha pengar börjar man köpa in spelare under 2016 som kan var med och realisera målen. Dalkurd slutar högt upp i serien och får ett kvitto på att de nya pengarna har effekt. Mer pengar satsas och Dalkurd lyckas gå upp i allsvenskan 2017, bara 12 år efter att klubben bildades.
På ytan är detta en framgångssaga som bara Östersund FK är i närheten av att trumfa. Men som alltid kommer den här typen av snabba avancemang med ett pris. Säsongen 2016 redovisade klubben att man omsatte 20 miljoner kronor. Allt gott kan tyckas, problemet var att man drev verksamheten i aktiebolaget med en förlust på 10 miljoner kronor. Verksamheten som sådan förmådde bara generera intäkter på 10 miljoner. För att aktiebolaget skulle överleva var bröderna Jundad tvungna att skjuta till 10M kr.
Det finns så klart en stor risk att låta externa aktieägare stå för 50% av intäkterna för att ens kunna driva verksamheten. Vad händer den dag avtalet löper ut eller man blir osams om målen och andra förutsättningar (Fråga Hammarby IF Fotboll om deras relation till AEG genom åren).
Utan brödernas pengar finns inte Dalkurd. Med den modell Dalkurd valt med en extern mycket stark finansiär spelar det ingen roll om klubben har en teoretisk beslutandemakt över aktiebolaget via sin ideella förening. Med en finansiär som betalar för halva kalaset har investeraren i praktiken makten att bestämma vad man vill runt föreningens ekonomi och vad man ska göra med föreningen.
Medlemmarna i Dalkurd upptäckte nog ganska konkret vad penningmakt i praktiken betyder när Dalkurd annonserade att man kommer att flytta sin verksamhet till Uppsala med start i januari 2018. Det var nog få av medlemmarna som startade Dalkurd en gång i tiden som hade planer på att hela elitdelen av föreningen skulle flytta till Uppsala 12 år senare. Många har så klart varit kritiska till det men vad kan enskilda medlemmar göra när man i praktiken är gisslantagen av de två personer som betalar hälften av kalaset har bestämt vad man vill med klubben.
Just nu är Dalkurd en splittrad klubb med elitverksamheten som tränar i Uppsala och barn- och ungdomsverksamheten kvar i Borlänge. Att hålla ihop en klubb på två orter känns inte helt optimalt för sammanhållningen och klubbkänslan.
Som lök på laxen för Dalkurdsupportrarna har nu Uppsala kommun beslutat att Studenternas inte blir aktuell för spel förrän 2020 för Dalkurd. Det innebär att klubben de två kommande säsongerna måste spela sina A-lagsmatcher i Gävle där en godkänd arena finns tillgänglig.
Det hela framstår som smått parodiskt om man betänker hur det hela en gång startade med engagerade vuxna som ville ge socialt utsatta ungdomar något meningsfullt att göra.
För en utomstående känns Dalkurd FF numer som ett internationellt politiskt projekt än en lokal fotbollsklubb med lokala sociala ambitioner.
Det finns inget rätt eller fel i detta men Dalkurd utgör en tydlig påminnelse om att pengar styr idrotten, i vart fall för föreningar som gör seriösa elitsatsningar. 51%-regeln må ha sina styrkor men mot den här typen av investerare spelar det i praktiken ingen roll hur många procent den ideella föreningen har av aktiestocken.
Oavsett vad man tycker om investerarnas tilltag att flytta runt klubben har etablissemanget inte sett nådigt på Dalkurd och AFC Eskilstunas flyttcirkus. En ny regel gäller från 2019 som omöjliggör flyttar som vi sett i dessa två föreningar.
Då var det dags att påbörja summeringen av vår resa i idrottsverige och dess aktiebolag. Vi börjar denna resa med att återigen titta på de skäl som framfördes för och emot idrottsAB i samband med att de infördes. Efter varje påstående finns en kommentar som anger hur utfallet blivit av just den spådomen.

För

  • Tydliga regler och lagar. Dagens regler rörande ideella föreningar tillkom innan det fanns elitidrott i Sverige och har inte anpassats nämnvärt efter idrottens utveckling. Tydliga och klara regler är nödvändiga för att bedriva elitidrott som ofta innefattar en omfattande ekonomisk aktivitet. Kommentar: Ideella föreningar som omsätter 250 miljoner årligen (MFF) klarar av att fungera trots alla otydligheter som finns lagstiftningsmässigt.
  • Den kommersiella / professionella idrotten får verka i en miljö där de kommersiella förutsättningarna (lagar, förordningar, affärskultur mm) finns fastställda. Detta kan innebära att relationerna förbättras med t ex sponsorerna. Kommentar: Inga skillnader mot förr. De flesta sponsorer som blivit aktieägare stoppar fortfarande in pengar för att de älskar sina klubbar, inte för att investera pengar i dem. Mycket lite har hänt i relationen mellan klubb/sponsorer. Undantag finns dock tex Hammarby IF-AEG. Äktenskapet har dock inte alltid varit av det kärleksfulla slaget.
  • Det kan bli lättare att attrahera riskkapital till aktiebolag eftersom det regleras av tydligare lagar än ideella föreningar. Placerarna vet vilken associationsform de investerar och vilka regler som gäller för denna. Kommentar: Detta har inträffat i enstaka fall, senast då i Dalkurd FF, annars är det ovanligt.
  • Stat och kommun får lättare att skilja mellan kommersiell och ideell verksamhet. Detta kan underlätta vid t ex beskattning och tillämpningen av avdragsregler. Stat och kommun kan vidare fortsätta att ge ekonomiska bidrag till den ideella föreningen medan bolaget får klara sig på samma regler som för andra svenska aktiebolag. Kommentar: I teorin är det så, fast inte i praktiken. Växjö kommen ger årligen miljontals kronor till Växjö Lakers AB för att stötta deras verksamhet.
  • Marknadsmässig värdering Det finns inga klara värderingsregler för ideella föreningar. Dessa är däremot väl utarbetade inom revisionsrätten och den associationsrättsliga lagstiftningen. Kommentar: Då de flesta idrottsaktier inte införskaffas på kommersiella grunder utan av klubbens välgörare och utan syfte att tjäna pengar på aktieinnehavet är denna mekanism i allt väsentligt utslagen.
  • Skattemässiga fördelar. Dit räknas att kunna hantera att ideella föreningar numera är momspliktiga men har ingen egen ingående moms att kvitta sin utgående moms emot. Vilket innebär att man i praktiken får betala mellan 6-25% mer på de varor och tjänster man köper. Utöver detta finns en mängd skattemässiga upplägg där föreningen har flera AB tex arenabolag, restaurangbolag och idrottsbolag som kan köpa och sälja tjänster till varandra och därmed minska skatteffekter. Kommentar. En av de få faktiska fördelar som finns med AB är att man kan hantera momsbetalningar på ett vettigt sätt. Vad gäller övriga skattemässiga effekter har skattemyndigheterna gradvis dragit åt tumskruvarna. Tex att den ideella föreningen måste hyra arenan som ägs av deras arenabolag till marknadsmässiga hyror, inte som förut för 1 krona för att minska skatteeffekterna.

Mot

  • Idealiteten i idrotten försvinner. Svensk idrott har länge varit organiserad kring idealitet. Idrott skall bedrivas för nöjes skull och inte styras av ekonomiska särintressen. Kommentar: Visst har medlemmarna i tex AIK Fotboll längre till makten i AIK Fotboll AB än innan aktiebolaget tog över driften. Få skulle dock kalla medlemmarna som maktlösa inför vad som händer och sker i klubben. Men som i tex Dalkurds fall är det uppenbart att medlemmarna i praktiken blivit av med makten efter investerarnas inträde.
  • Skatte- och avgiftseffekter Idrottsaktiebolag blir skyldiga att betala statlig inkomstskatt på 22 % för eventuell vinst. Verksamheten blir även momspliktig vilket innebär moms på alla varor samt även en nedsatt moms på 6 % för biljettintäkter. Kommentar: VSK Fotboll kan vara lyckliga att driften inte fanns i ett aktiebolag när Vigge-pengarna kom, då hade 22% försvunnit direkt i skatt. Östersund får nu skatta på de pengar de får från Europe League deltagandet. Hade de inte bildat AB och drivit föreningen där från 2016 hade de sluppit beskattningen av alla miljoner de nu får in.
  • Mindre bidrag. Statliga och kommunala bidrag betalas inte ut till aktiebolag. Kommentar: Denna farhåga har inte besannats i någon större utsträckning – kommuner ser till att hitta vägar att stödja den lokala idrotten oavsett driftsform, har det visat sig – Leksands kommun – någon.
  • Ungdomsverksamheten riskerar att minska eller försvinna eftersom företagen kan se denna som en onödig kostnad. Kommentar: Det finns inga bevis för att så skulle vara fallet. Egentligen var det ett korkat antagande från början. Varför skulle företag inte investera i återväxt? Det är ungefär som skogsbolag som drivs av vinstintressen skulle strunta i att ta kostnaden för att återplantera avverkningsområdena, inte särskilt begåvat om man vill ha bolaget verksamt mer än några decennier.
  • Företag vill kanske inte sponsra klubbarna regelbundet utan nöjer sig med att köpa aktier i bolaget vid ett enstaka tillfälle. Vilket leder fram till ett ojämnt, osäkert och oförutsägbart intäktsflöde. Kommentar: Mestadels inte sant. Sponsorer har det visat sig köper aktier och sponsrar ändå som tidigare, se Hammarby Bandy som exempel.
  • Klyftan mellan rika och fattiga klubbar riskerar att öka eftersom investeringskapital kommer att kanaliseras till klubbar med attraktionskraft på marknaden. Kommentar: Detta stämmer inte. Den rikaste klubben MFF är en ideell förening som är stekheta på investerarmarknaden men då i form av traditionell marknadsföring.
  • Ingen garanti att aktien blir fulltecknad vid en emission och kapitaltillskottet blir därmed osäkert och oförutsägbart. Kommentar: Det stämmer att många emissioner har misslyckats. Men motsatsen är också sann. Mycket tycks hänga på hur supportrar, sponsorer och andra välgörare tycker det är värt att stoppa in pengar i föreningen. I slutändan handlar nog mycket om hur klubben kommunicerar sina finansiella behov.
  • Ökad administration. En börsintroduktion innebär skärpta krav på interna styrsystem och på att det finns en utbyggd informationsstruktur. Marknaden behöver ständigt vara informerad om vad som händer i företaget för att marknadsvärderingen är korrekt. Kommentar: I praktiken har det visat sig skapa en ohygglig administration att ha föreningens verksamhet delat mellan två driftsformer. Dessutom måste en mängd avtal upprättas mellan de två föreningshalvorna.
  • Dyr process. Det är en tidskrävande och dyr process att introduceras på en börs eller marknadsplats. Kommentar: Ja, fråga Hammarby Bandy
  • Högriskaktie. Aktier i Idrottsaktiebolag kan komma att betraktas som högriskaktier eftersom det är osäkert vilka faktorer som kommer att påverka aktiekursen. Kommentar: I praktiken in icke-fråga då investerarna allt som oftast är supportrar och sponsorer förklädda till investerare. Man bryr sig inte om aktierna man får.
  • Risk att idrottsföreningen förlorar kontrollen över bolaget indirekt med starka ägare som villkorar kapital till vissa åtgärder i föreningen/aktiebolaget. Kommentar: Ja, Dalkurd och Hammarby IF Fotboll är bra exempel.

Summering

Som vi ser ovan har många av de tänkta fördelarna eller för den delen riskerna med idrottsAB kommit på skam eller bara delvis besannats. Bara enstaka förutsägelser har besannats och ska man försöka blicka över hur saker och ting utvecklats de senaste 20 åren kan man säga att bilden är mycket mer splittrad än vad förutsägelserna antydde att den skulle vara.
Går det att sammanfatta erfarenheterna de snart 20 åren med idrottsAB i Sverige? Och går det att kategorisera hur föreningar med olika förutsättningar eventuellt kan ha nytta av idrottsAB för sin drift eller för andra ändamål?
Nedan är ett försök att ställa samman hur olika föreningar kan ha nytta av de olika formerna av idrottsaktiebolag. Vi har delat in Sveriges idrottsföreningar i sex olika kategorier

A – klubb med stor omsättning

En förening som har hög omsättning har oftast ett större kapitalbehov eftersom man sannolikt befinner sig i högstaligan och konkurrerar om titlar. För att kunna resa kapital av någon större kvantitet bör man ha ett privat aktiebolag för driften, då det underlättar för investerare att kliva in i verksamheten. De stora Stockholmsklubbarna är goda exempel på detta. IFK Göteborg är ett bra exempel på vad som händer när man driftar föreningen i en ideell förening och inte har backning av tunga investerare när det börjar krisa ekonomiskt. Toppfotbollen idag omfattar sådana summor att utan tunga investerare är det svårt för en ideell förening att få fram kapital som gör klubben till ett topplag i Allsvenskan. Och har man inte som Malmö FF många miljoner på banken är den faktiskt en ganska stor risk att driva verksamheten i ideell förening om man inte har järnkoll på ekonomin. GIF Sundsvall är det senaste exemplet där en ideell förening inte klarar av att skaka fram 6 miljoner kronor och därmed riskerar elitlicensen. Med en tyngre investerare som delägare i ett idrottsAB hade pengarna kommit fram utan större problem och Giffarna hade inte varit i den här situationen.
Slutsats: Föreningar i den här kategorin bör driva verksamheten i idrottsAB om man inte har många miljoner i eget kapital och andra tydliga och långsiktiga finansieringsformer. Kan ha AB för sin arenaförsäljning för att minska skatteeffekter.

B. Klubb med stor omsättning som äger sin arena/faciliteter

Som i fallet med A bör klubben driva verksamheten i ett idrottsAB. Förutom det bör man ha ett arenaAB eller fastighetsAB som äger/förvaltar arenan/byggnader som den ideella föreningen äger. Detta bör ske av skattemässiga skäl men också för att slippa hantera det eviga dilemmat med att den ideella föreningen inte får driva verksamheten med vinstsyfte. Det är svårt att motivera att äga en arena och sedan inte försöka driva den med vinst. I detta scenario är det också lättare att driva verksamheten i ett aktiebolag även om man inte har behov av investerare. Det är mycket lättare att hantera två AB som gör affärer med varandra än ett arenaAB som ska göra affärer med den ideella föreningen. Elitfotbollen med tex MFF och Kalmar FF har arenabolag men ideella föreningar för driften medans de klubbar i ishockeyn som äger sina arenor har två AB som sköter om verksamheten och arenan. Förmodligen är det senare att föredra av bekvämlighetsskäl.
Slutsats: Bör driva verksamheten i idrottsAB om man inte har många miljoner i eget kapital och andra tydliga och långsiktiga finansieringsformer. Den ideella föreningen skall äga ett arenabolag som äger och sköter driften av arenan/faciliteter av skattemässiga skäl. Kan ha AB för sin arenaförsäljning.

C. Klubb med stor omsättning och stor supporterbas/publik

Det finns som bekant ganska få klubbar i denna kategori, bara en handfull i landet inom fotbollen. Av dessa är det bara AIK Fotboll som har ett publikt AB. Andra klubbar har kunnat få in kapital på annat sätt men i och med förbudet mot tredjepartsägande har situationen blivit en annan. Nu måste de stora klubbarna antingen göra som Hammarby Fotboll och ta in en långsiktig investerare eller hitta andra former för finansiering. Ett publikt aktiebolag är en av dem. Även om fotbollen har varit svala inför detta kan man ändå snegla på de stora hockeylagens framgångar senaste året att få in fräscht kapital. Kanske kan det inspirera fotbollsklubbarna att försöka. Det är viktigt att komma ihåg här att det bara är de stora klubbarna med stora fanskaror och kända varumärken som kan lyckas med detta. Det har historien lärt oss. Klubbar i den här kategorin bör/skall också ha aktiebolag för att sköta om restaurang och arenaförsäljning då de drar in betydande summor på sin stora publik. Det är skattemässigt fördelaktigt och dessutom slipper man problemet med vinstdrivande aktiviteter i en ideell förening.
Slutsats: Bör överväga att driva verksamheten i ett publikt aktiebolag för att på så sätt ha tillgång till kapital från aktiemarknaden. Skall ha AB för sin arenaförsäljning.

D. Klubb med mindre omsättning

I denna kategori återfinns i princip alla landets idrottsföreningar utom något hundratal som tillhör de övriga kategorierna. Historien tycks ha lärt oss att mindre klubbar sällan har någon nytta av att driva verksamheten i idrottsAB. Dessa klubbar kan inte förvänta sig att några stora investerare skall komma och satsa massa pengar på att utveckla verksamheten. Även om klubben skulle kunna räkna hem några momskronor genom att flytta över sin verksamhet i ett AB kan det knappast försvaras utifrån de ökade kostnader som skulle uppstå genom att tvingas ha olika driftsformer i föreningen samt att behöva utbilda människor i skötseln av ett aktiebolag. IK Sirius får vara det talande exemplet här som beslöt sig för att återvända till att driva verksamheten i den ideella föreningen efter 5 år som aktiebolag.
Slutsats: Bör driva verksamheten i den ideella föreningen som man traditionellt gjort. Det finns få situationer som motiverar ett driftsAB för de flesta föreningar.

E. Klubb med mindre omsättning som äger arena/faciliteter

En klubb i den här kategorin kan överväga ett arenaAB om den anläggning man har används av andra än den egna föreningen så att man får intäkter från ägandet. En sådan lösning ger oftast skattemässiga fördelar men måste utredas i varje enskilt fall då det handlar om mindre summor här än för större klubbar.
Slutsats: Bör driva verksamheten i den ideella föreningen som traditionellt gjort. Bör utreda om det finns ekonomiska vinster på att sköta anläggningen i ett arenaAB.

F. Klubb med mindre omsättning men med stor supporterbas/publik

En klubb i denna kategori har sällan anledning att ha driften i ett aktiebolag. De som dock bör utredas om försäljning på arenan och annat som säljs till supportrar bör ligga i ett eget AB av skattemässiga skäl.
Slutsats: Utred om föreningen bör ha ett AB för att hantera försäljningen till publik/supportrar.
Då har vi nått vägs ände med den generella analysen av hur idrottsAB kan användas i den svenska idrotten givet de förutsättningar som råder just nu. Som alltid är saker inte svarta eller vita utan man kan tydligt se att det finns olika sammanhang där olika driftsformer är att föredra.
Problemet med medlemsdemokrati och stora externa aktieägare är i verkligheten bara ett problem för enstaka klubbar idag. Det går på intet sätt att säga att den nuvarande formen för vad som är tillåtet runt idrottsAB hotar medlemsdemokratin i landets idrottsföreningar i sin helhet. Att föreningar skaffar arenaAB och restaurangAB är mindre kontroversiellt för föreningarnas medlemmar då dessa verksamheter i praktiken syftar till att uppnå skattemässiga fördelar inte att få in kapital via externa ägare.
Vi avslutar denna analys med att titta på Västerås SK och klubbarnas förutsättningar runt idrottsaktiebolag.

Västerås SK

Som nämndes inledningsvis umgås VSK Fotboll och VSK Bandy med tanken att starta ett gemensamt aktiebolag för driften av föreningens elitverksamhet.
I den kunskapsresa författaren gjort inom området idrottsAB har det ingenstans nämnts eller flaggats för att två juridiska huvudmän bör eller har någon fördel av att starta ett gemensamägt aktiebolag. Ingenstans i de texter har det förekommit skrivningar runt denna variant av ägande och drift av verksamheten.
Det framstår närmast som en gåta varför klubbarna gemensamt beslutat sig för att utreda just den formen av ägande och inte någon av de varianter som beskrivits ovan. Med ett gemensamt aktiebolag delar så klart föreningarna på både kostnader och intäkter. Problemet med en sådan lösning är att om en verksamhet går back är den andra verksamheten skyldig att bistå med kapital för att AB:et inte ska hamna på obestånd.
Det framstår som en otroligt komplex och farlig variant av AB där en klubbs kanske vårdslösa hantering av klubbens ekonomi blir den andra klubbens huvudbry via det gemensamägda bolaget. En sådan ordning verkar helt bakvänd och obegriplig.
Utifrån vad vi idag vet om vad som hänt mellan föreningarna det sista året kan man snarare misstänka att VSK Bandy sett en möjlighet här att bättra på sin likviditet via ett bolag där VSK Fotboll finns med sin betydligt starkare ekonomi. Det skälet är det enda som framstår som rimligt varför man skulle välja den här formen av ägande i ett aktiebolag. Det är mer oklart vad VSK Fotboll skulle få ut av ett sådant äktenskap.
Vad som ryktats är att klubbarna nu skrinlagt planerna på ett gemensamägt driftsAB tills man mera noggrant rett ut hur man ska samarbeta med varandra i framtiden.
Bör då VSK-föreningarna ha någon form av aktiebolag för att underlätta för klubbarna? Svaret på det frågan är kanske. Vi kan direkt utesluta behovet av att driva föreningarnas verksamhet i ett AB av de anledningar som nämns ovan. Båda föreningarna får klassificeras som föreningar med mindre omsättning och där är som det sagts sällan lönt att ge sig in i en bolagiseringsprocess utifrån de förutsättningar som råder idag.
Den variant som föreningarna istället för ett gemensamt driftsbolag borde ha utrett är om det kan vara lönt att ha egna eller kanske ett gemensamt bolag för försäljning på arenorna och annat, tex souvenirer. Tillsammans har ändå föreningarna en hyfsad försäljning och det är möjligt att man ekonomiskt skulle kunna få en fördel av att driva detta i ett gemensamt AB.
Är det någonting man ska göra så är det inom det området.
Tack för att ni orkade läsa så här långt.
Facebook Comments