Idrottsaktiebolag – Är det rätt väg framåt för VSK och idrottssverige? Del I

Välkomna till ANNO 1904s genomgång av idrottsaktiebolag. I den första delen går vi igenom vad en ideell förening är, hur ett aktiebolag fungerar samt hur idrottsaktiebolag växt fram i Sverige och vilka konsekvenserna har blivit, både de positiva som kommit av införandet och sådant som blivit mindre bra. God läsning!   Under 2017 beslutade VSK Fotboll och VSK Bandys respektive styrelser att utreda vad ett gemensamägt idrottsaktiebolag skulle innebära för klubbarna.

Intentionen runt detta har presenterats för medlemmarna tex vid fotbollens årsmöte i mars 2017. Föreningarna är mycket seriösa med detta och kopplade under sommaren 2017 in en revisionsbyrå för att ta fram nödvändigt underlag.   Att äga ett gemensamt aktiebolag har visat sig vara en riktigt komplex historia och bara utredningen för att ta reda på hur komplext det är har kostat klubbarna ett sexsiffrigt belopp.

Men är det verkligen vettigt att äga ett idrottsaktiebolag ihop som tänkt eller är det ens bra och smart att äga varsitt aktiebolag?   Hur ser det ut egentligen – får man in mer pengar till klubbarna med aktiebolag och ger det skattemässiga fördelar?  

Riskerar man att tappa engagemang från medlemmar och frivilligarbetande? Finns det omständigheter då det är riktigt bra att låta ideella föreningar driva den sportsliga verksamheten i ett AB?   Häng med på vår genomgång som tar oss från 1999 när RF beslutade om möjligheten att driva idrottsverksamhet i aktiebolag till idag med alla de erfarenheter klubbar gjort som bolagiserat sin verksamhet. Vi kommer ge konkreta exempel på vägen från klubbars verkligheter som belyser möjligheter och risker med bolagisering. Avslutningsvis tittar vi på hur förutsättningarna ser ut för VSK-klubbarna att driva sin verksamhet i ett eller flera idrottsaktiebolag.  

Historien

Vid RF-stämman som hölls i Malmö den 28-29 maj 1999 togs ett historiskt beslut som tillåter idrottsaktiebolag att delta i den idrottsliga verksamheten i de olika specialförbunden. Beslutat togs efter hård lobbying av bland annat AIK. Beslutat var på många sätt väntat då omvärlden sedan länge haft system där olika former av aktiebolag kunnat delta i sportsliga aktiviteter i nationella ligor.  

Att ge externa aktieägare möjlighet att ta över makten i klubbarna genom ett majoritetsägande var det dock aldrig tal om. Den så kallade 51%-regeln där den ideella föreningen alltid måste äga minst 51% av aktierna i sina aktiebolag och därmed behålla kontrollen vid tex omröstningar bland bolagets aktieägare på årsstämmor, infördes samtidigt.  

I länder utan 51%-regel där enskilda externa ägare kan ha aktiemajoritet kan vi se att hela föreningar byter namn som tex SV Austria Salzburg bildat 1933 som 2005 bytte namn till Red Bull Salzburg som har hemmaarenan Red Bull Arena och som spelar i serien T-Mobile Bundesliga. Vid namnbytet gjordes också klubbmärket om för att efterlikna Red Bulls affärslogotyp.  

Debatten i Sverige sedan 1999 har sällan handlat om huruvida idrottsaktiebolag är bra för idrotten eller inte. Istället har fokus nästan hela tiden varit på om 51%-regeln skall förändras och möjliggöra externt majoritetsägande. Flera utredningar har gjorts. Föreningar har drivit på. Bolag och finansiella aktörer har velat se en ändring, kanske inte minst efter att ha sett på annat håll hur en idrottsklubb kan vara en fantastisk marknadsföringskanal för ett företag.  

Förslag på 34% och 10%-ägande (som miniminivåer) för ideella föreningar har förts fram under 2000-talet. Vid varje omröstning har RF:s delegater röstat för att behålla 51%-spärren. Under de knappa två decennier sportAB varit möjligt har alltid motståndet mot att ge upp majoriteten varit stor bland föreningar och supportrar i landet.   Man kan med rätta fråga sig varför det som är helt naturligt i andra länder, inklusive våra nordiska grannar i Danmark och Norge möter sådant motstånd i vårt avlånga land.  

Den ideella föreningen

Förklaringen brukar anges vara den väldigt levande och närmast unikt starka föreningstradition som finns i Sverige. Landet lagom är långt ifrån normalt när det kommer till att organisera sig och verka i medlemsföreningar.  

Den ideella föreningen med sin medlemsdemokrati har de sista 130 åren lämnat ett starkt avtryck i vårt land. Vi tänker ofta att ideella föreningar är landets idrottsföreningar men glömmer då att våra politiska partier, våra fackföreningar med 100 000-tals medlemmar, religiösa rörelser och tex körverksamhet i grunden är ideella föreningar trots att de på ytan har väldigt olika målsättningar och skilda sätt för att uppnå sina mål.  

En ideell förening kännetecknas av att den är en sammanslutning av människor som samlats runt ett särskilt intresse eller specifik verksamhet. Föreningen får inte ha ekonomiska vinstintressen och måste drivas inom ramen för de stadgar som medlemmarna beslutar sig för skall gälla för föreningen. I normalfallet gäller medlemsdemokrati med en medlem en röst.

En ideell förening är inte vad många tror en enkel representativ demokrati där man väljer föreningens företrädare i form av en styrelse som förvaltar föreningen mellan dess årsmöten. Tvärtemot vad som gäller vid riksdagsval där företrädare väljs på en fast mandatperiod och där folket får leva med sina val i fyra år, kan medlemmar i en ideell förening genom olika mötesmekanismer avsätta och tillsätta styrelser, ändra inriktning på verksamheten, fatta ekonomiska och andra inriktningsbeslut när helst det passar medlemmarna.  

Anledningen till att det är så är enkel. Den ideella föreningen har inget egenvärde i sig självt (det har däremot representativ demokrati) utan är bara en sammanslutning av människor som delar ett gemensamt intresse. Föreningen finns bara som en mekanism för att kanalisera och underlätta att människor utövar ett gemensamt intresse. Utan medlemmarnas intresse och engagemang, ingen förening. Medlemmarna är helt enkelt föreningen, vare sig mer eller mindre.  

Redan 1903 föreslogs första gången lagstiftning till riksdagen för att i lag reglera den ideella föreningen. Förslaget röstades ned och senare lagförslag har heller aldrig blivit verklighet. I praktiken är den ideella föreningen lagmässigt oreglerad. Anledningen är att de stora ideella föreningarna (fackförbunden) har motsatt sig en lagreglering och dessutom är det praktiskt svårt att hitta en lagtext som kan tillämpas på alla de verksamheter som har en ideell förening i botten för sina aktiviteter.  

Som ett exempel på en praktisk konsekvens av denna relativa laglöshet är att föreningar inte är skattepliktiga på vinster som uppnås som en följd av föreningens ekonomiska aktiviteter. Istället för tillämplig lagstiftning styrs den ideella föreningen av hävd genom sina stadgar. Det ger ett stort utrymme för medlemmarna själva att konstruera de regler inom vilken föreningen skall verka. En ideell förening med standardstadgar är en juridisk person och kan äga saker och genomföra ekonomiska aktiviteter utan egentliga begränsningar så länge syftet inte är att tjäna pengar till föreningens medlemmar.  

Den ideella föreningen som den har kommit att växa fram i Sverige får sägas vara en extrem framgångssaga som fenomen betraktat. Idag finns ca 200 000 ideella föreningar i Sverige och många miljoner människor i är medlemmar i dessa föreningar. Det är i en väldigt praktisk mening en folkrörelse som speglar vår kulturs sätt att organisera oss själva för att hantera gemensamma intressen.  

I och med den folkliga karaktären hos den ideella föreningen har föreningens ekonomi traditionellt också varit nära förknippat med den plats och de omständigheter man verkat under. Föreningens ekonomi har i praktiken varit kopplad till medlemmarnas förmåga att hjälpa föreningen ekonomiskt eller/och andra välgörare som finns utanför föreningen men som stöttar syftena med föreningens verksamhet.  

Ur detta förhållande har den moderna sponsringen vuxit fram. Över tid har det naturligtvis skett en glidning i hur sponsorn ser på sig själv och syftet med att ge tex en fotbollsklubb ekonomisk stöttning.  

Från allra första början var pengar till en förening ren välgörenhet så att föreningen kunde göra det som den skulle hålla på med. Över tid som alla känner till har relationen mellan föreningens ekonomiska välgörare och föreningen blivit allt mer affärslik. Sponsorn vill ha något i utbyte för att man stöttar föreningen.   Relationen mellan parterna har allt mer kommit att likna den mellan en investerare och ett bolag, där klubben numera måste orda och fixa med en mängd saker för att kunna komma i åtnjutande av sponsorernas pengar. Det kan vara affärsnätverk, affärsleads, systematisk varumärkesexponering mm.  

Det är ganska lätt att förstå att steget till att bolagisera den ideella föreningen för att på så sätt helt kliva över i affärsvärldens villkor inte är särskilt stort givet hur relationen mellan den ideella föreningen och deras sponsorer har utvecklats över tid och hur den ser ut idag. Låt oss då titta på vad ett aktiebolag är.  

Aktiebolag

Till skillnad mot den ideella föreningen förutsätts den som startar ett aktiebolag göra det i ekonomiskt syfte, det vill säga generera pengar till ägaren/ägarna. Aktiebolag som ekonomisk mekanism syftar till att sprida ett ägande och därmed ekonomiska risker men också göra det möjligt att genom ett brett ägande kunna resa kapital till bolagets finansiella behov på kort och på lång sikt.  

Aktiebolag kan antingen vara privata eller publika. Med ett privat aktiebolag menas att ägarna i bolaget inte får sprida aktier, teckningsrätter mm via annonsering, dvs i praktiken inte handla med bolagets aktier i det publika rummet. Antalet aktieägare får inte överstiga 200 personer/juridiska personer.  

Med ett publikt aktiebolag menas att bolaget är registrerat på en handelsplats/börs där bolagets aktier kan köpas och säljas av vem som helst.  

De flesta aktiebolag i Sverige idag är privata aktiebolag med en eller några få ägare av aktierna. Aktierna som sådana i bolag med få ägare har sällan någon annan funktion än att ange hur stor andel av bolaget de respektive ägarna har. Privata aktiebolag är ofta små men behöver inte så vara.  

Den största anledningen för bolag att gå från att vara privatägda till att introduceras på en handelsplats/börs är att man behöver kapital för att utveckla verksamheten. Genom att göra bolaget publikt kan man göra så kallade emissioner där nya aktier skapas som kan säljas till nya aktieägare som vill stoppa in kapital i bolaget och därmed få en ägarpost.  

En emission innebär alltid att de som har de ursprungliga aktierna i bolaget blir “utspädda” dvs ens ägande i bolaget minskar. Fast å andra sidan innebär en börsintroduktion för de ursprungliga aktieägarna att deras aktier blir värda något. I och med att de kan handlas med på en börs kan marknaden sätta ett pris på aktien genom att värdera bolagets möjligheter att tjäna pengar och leverera utdelning till aktieägarna.  

Precis som den ideella föreningen är aktiebolagets beslutande organ ett årsmöte (bolagsstämma). Där kan aktieägare göra sin röst hörd och viktiga frågor för bolaget kan avhandlas och beslutas. Här råder dock ingen demokrati i meningen att en person ger en röst när det ska fattas beslut, utan det är antalet aktier man äger som anger ens röststyrka.   Verksamheten i ett aktiebolag är reglerat i aktiebolagslagen. Den lagstiftningen har genom åren (på förekommen anledning) skärpts och kan idag sägas vara mycket omfattande, särskild för publika aktiebolag. Runt aktiebolagslagen finns en mängd associerad lagstiftning inte minst skattelagstiftningen som reglerar hur bolagets ekonomiska aktivitet ska beskattas. Här är det en ständig kamp mellan kreativa aktiebolag som försöker tillskapa en ekonomisk aktivitet som beskattas så lite så möjligt och skattemyndigheterna som försöker se till att man inte smiter undan beskattning för det bolaget pysslar med.  

Då har vi lärt oss lite mer om grundförutsättningarna för den ideella föreningen och för aktiebolag. Då går vi vidare och tittar på utvecklingen av idrottsaktiebolag i Sverige.  

Aktiebolag i idrottssverige

Inför RF:s beslut om idrottsaktiebolag 1999 fanns en utredning gjord. Utredningen tog fram bedömda konsekvenserna av att tillåta aktiebolag inom idrotten. Det anfördes en mängd skäl både för och emot. Här är en sammanställning av de viktigaste skälen som utredarna och andra kommit fram till genom åren.  

För

  • Tydliga regler och lagar. Dagens regler rörande ideella föreningar tillkom innan det fanns elitidrott i Sverige och har inte anpassats nämnvärt efter idrottens utveckling. Tydliga och klara regler är en nödvändiga för att bedriva elitidrott som ofta innefattar en omfattande ekonomisk aktivitet.
  • Ansvarsbegränsningar. Aktiebolagslagen är mycket tydlig om hur ansvar skall fördelas inom AB. Detta är viktigt inte minst om bolaget hamnar på obestånd. En tydlig ansvarsfördelning kan också bidra till en effektiv beslutsprocess eftersom det framgår vilket område ett beslut tillhör och således vem som skall fatta beslutet.
  • Klarare uppdelning mellan elitverksamheten och den ideella verksamheten. Genom att dela upp föreningens verksamhet kommer man att kunna skilja på den ideella verksamheten i föreningen och den professionella elitidrottsverksamheten i aktiebolaget. Detta medför fördelen att en konkurs eller andra ekonomiska problem i aktiebolaget inte direkt påverkar t ex barn- och ungdomsverksamheten.
  • Den kommersiella / professionella idrotten får verka i en miljö där de kommersiella förutsättningarna (lagar, förordningar, affärskultur mm) finns fastställda. Detta kan innebära att relationerna förbättras med t ex sponsorerna.
  • Det kan bli lättare att attrahera riskkapital till aktiebolag eftersom det regleras av tydligare lagar än ideella föreningar. Placerarna vet vilken associationsform de investerar och vilka regler som gäller för denna.
  • Stat och kommun får lättare att skilja mellan kommersiell och ideell verksamhet. Detta kan underlätta vid t ex beskattning och tillämpningen av avdragsregler. Stat och kommun kan vidare fortsätta att ge ekonomiska bidrag till den ideella föreningen medan bolaget får klara sig på samma regler som för andra svenska aktiebolag.
  • Marknadsmässig värdering Det finns inga klara värderingsregler för ideella föreningar. Dessa är däremot väl utarbetade inom revisionsrätten och den associationsrättsliga lagstiftningen.
  • Skattemässiga fördelar. Dit räknas att kunna hantera att ideella föreningar numera är momspliktiga men har ingen egen ingående moms att kvitta sin utgående moms emot. Vilket innebär att man i praktiken får betala mellan 6-25% mer på de varor och tjänster man köper. Utöver detta finns en mängd skattemässiga upplägg där föreningen har flera AB tex arenabolag, restaurangbolag och idrottsbolag som kan köpa och sälja tjänster till varandra och därmed minska skatteffekter.

Mot

  • Idealiteten i idrotten försvinner. Svensk idrott har länge varit organiserad kring idealitet. Idrott skall bedrivas för nöjes skull och inte styras av ekonomiska särintressen.
  • Skatte- och avgiftseffekter Idrottsaktiebolag blir skyldiga att betala statlig inkomstskatt på 22 % för eventuell vinst. Verksamheten blir även momspliktig vilket innebär moms på alla varor samt även en nedsatt moms på 6 % för biljettintäkter.
  • Penningflöden kommer inte att kunna löpa lika enkelt på grund av gällande skatteregler. Det kan även bli problem att överföra ekonomiska tillgångar från idrottsaktiebolaget till föreningen eftersom det kan ses som förtäckt vinstutdelning enligt ABL 12 kapitlet. Likviditeten kan också försämras eftersom in- och utgående moms gör att skatteverket kommer att sitta på momspengar som tillhör bolaget men som utbetalas kvartalsvis.
  • Momsskyldighet för hyres- och övergångsersättningar för utländska spelare.
  • Mindre bidrag. Statliga och kommunala bidrag betalas inte ut till aktiebolag.
  • Minskade intäkter från bingospel, eller lotterier. Aktiebolag från inte anordna lotterier för att öka sina intäkter. Den rätten är förbehållen ideella föreningar och nationella spelaktörer.
  • Ungdomsverksamheten riskerar att minska eller försvinna eftersom företagen kan se denna som en onödig kostnad.
  • Företag vill kanske inte sponsra klubbarna regelbundet utan nöjer sig med att köpa aktier i bolaget vid ett enstaka tillfälle. Vilket leder fram till ett ojämnt, osäkert och oförutsägbart intäktsflöde.
  • Klyftan mellan rika och fattiga klubbar riskerar att öka eftersom investeringskapital kommer att kanaliseras till klubbar med attraktionskraft på marknaden.
  • Ingen garanti att aktien blir fulltecknad vid en emission och kapitaltillskottet blir därmed osäkert och oförutsägbart.
  • Ökad administration. En börsintroduktion innebär skärpta krav på interna styrsystem och på att det finns en utbyggd informationsstruktur. Marknaden behöver ständigt vara informerad om vad som händer i företaget för att marknadsvärderingen är korrekt.
  • Dyr process. Det är en tidskrävande och dyr process att introduceras på en börs eller marknadsplats.
  • Högriskaktie. Aktier i Idrottsaktiebolag kan komma att betraktas som högriskaktier eftersom det är osäkert vilka faktorer som kommer att påverka aktiekursen.
  • Risk att idrottsföreningen förlorar kontrollen över bolaget indirekt med starka ägare som villkorar kapital till vissa åtgärder i föreningen/aktiebolaget.
  • Risk för en urvattning av föreningsdemokratin eftersom vanliga medlemmar i den ideella förenings kommer få mindre insyn och kan inte direktstyra verksamheten som är möjligt idag.

Hur blev det med idrottsaktiebolag i verkligheten?

Efter RF:s möte 1999 var det fritt fram för landets idrottsklubbar att bilda aktiebolag, privatägda såväl som publika.  

En av de allra första klubbar att bilda AB var AIK Fotboll som redan samma år bildade AIK Fotboll AB. I aktiebolaget driver man seniorfotbollen samt juniorverksamheten. I den ideella föreningen återfinns damsidan och ungdomslagen. Först 2006 börsintroducerade AIK bolaget och handeln med aktien kunde komma igång. Ett antal klubbar följde efter men det har inte gått särskilt fort inom fotbollen. Säsongen 2010 var bara 3 av allsvenskans föreningar bolagiserade.

År 2011 kunde man konstatera att endast ett 25-tal föreningar av fotbollens totalt ca 21 000 klubbar hade bildat aktiebolag. Sedan dess har några fler tillkommit men inte ens bland landets elitklubbar i fotboll är det särskilt vanligt att hantera driften i ett AB.  

Vi kan konstatera att bara 6 av 16 lag i årets allsvenska driver sin elitverksamhet i aktiebolag. Två av föreningarna är dessutom helt nya i denna driftsform, medans fyra av klubbarna i mer än 10 år bedrivit sin verksamhet i ett AB. Man kan konstatera att AIK Fotboll är den enda förening som har ett publikt aktiebolag där man kan handla med klubbens aktie, övriga är privata AB där klubbarna äger majoriteten och diverse investerarkollektiv äger övriga aktier i föreningarnas AB.  

Det är dock inte så att föreningarna nödvändigtvis inte äger aktiebolag. Till exempel har Brommapojkarna, Malmö FF, Kalmar FF och IFK Norrköping arenabolag som drivs i AB form. I detta fall äger man sina arenor/byggnader och då är det lämpligt att arenan/byggnaden ägs av ett till den ideella föreningen helägt aktiebolag.  

Det kan också förekomma AB som sysslar med eventverksamhet, restaurangdrift och souvenirfrågor. Elfsborg har ett vilande AB som aldrig nyttjats och IFK Göteborg har ett AB som tidigare sysslat med ekonomiska rättigheter mm. Bolaget saknar idag verksamhet och var säkert tidigare kopplat till spelarinvesteringar med tredjepartsägande vilket nu är förbjudet.  

I ett fall, IK Sirius har man gått från att ha ett AB för driften i föreningen men senare beslutat sig för att avveckla det. 2007 hakade Sirius på trenden att bilda AB men 2012 beslutade moderföreningen att avveckla bolaget. Dåvarande ordföranden Lasse Svensson säger som en orsak till att återgå till drift i den ideella föreningen att det är mycket mer strikta regler som måste följas som ett aktiebolag.  

Som en allmän reflektion kan man konstatera att det var tur för Malmö FF att de inte driver verksamheten i AB. De hade fått betala 22% i skatt på de hundratals miljoner de tjänat på sitt CL-spelande, det slipper de göra i den ideella föreningen.  

De bolag som ändå har bildat aktiebolag har på ett tydligt sätt delat upp vad den ideella föreningen ska hålla på med och vad som ska drivas i aktiebolaget. Standardlösningen man ser bland bolagen är som i AIK:s fall att man har A-lagsverksamheten och de äldre juniorerna i aktiebolaget. Barn- och ungdomsverksamhet och ev damer i den idella föreningen.   Anledningen är så klart för att skydda barn och ungdomsverksamheten från de risker som finns med ett aktiebolag men också för att kunna uppbära offentligt stöd för de yngre spelarna i klubben. På papperet är det en elegant och funktionell lösning, i verkligheten är det inte lika vackert.

Det har blivit ett känt faktum bland föreningarna som har det på det här sättet att det skapar en ohygglig massa problem när man delar föreningens verksamhet i två olika driftsformer. Det är flera saker som spelar in här.   För det första är det olika lagstiftning och regler som styr hur verksamheterna ska skötas i respektive verksamhet. I praktiken blir det dubbelt arbete för klubbens administratörer att sköta om driften i de olika verksamheterna.  

Aktiebolagslagen och annan lagstiftning reglerar noga hur AB:t får göra affärer med annan juridisk huvudman. För att man ska sköta allt korrekt mellan den ideella föreningen och aktiebolaget måste en stort antal formella avtal upprättas mellan föreningen och bolaget.  

Dessa avtal måste följas, eftersom det finns ett straffansvar om man inte gör det. Som ett exempel kan nämnas att Djurgårdens IF har 15 avtal som reglerar hur föreningen och aktiebolaget ska fungera tillsammans.  

Det är nog många föreningar som ryggar tillbaka när det inser komplexiteten i att drifta en delad förening med olika organisationsformer. Det kräver skickliga och välutbildade administratörer samt styrande som förstår alla regler som måste följas, annars är det i praktiken väldigt svårt att få det att fungera.  

På många sätt har inte särskilt mycket förändrats på aktiebolagsfronten inom elitfotbollen de senaste 10 åren. Det går inte säga att den lilla hajp som fanns från 2000-07 då ett antal elitklubbar startade AB har hållit i sig. Det verkar som de flesta klubbar anser att fördelarna med ett AB inte överväger de nackdelar som också finns.  

Som nämnts finns det bara ett bolag inom elitfotbollen, AIK Fotboll AB, som gått hela vägen och gjort sina aktier publika. Syftet med det är som sagt att sprida ägandet för att kunna ta in kapital till föreningen. AIK Fotboll AB har vid två tillfällen 2006 och 2011 genomfört nyemissioner. Båda emissionerna har blivit fulltecknade och klubben har fått in runt 20 miljoner vid båda tillfällena i nytt kapital.  

AIK har på så sätt lyckats med idén bakom att vara ett publikt bolag och uppfyllt det som utredningen inför beslutet 1999 tryckte hårt på. Möjligheten att få tillgång till externt kapital genom att sälja aktier, något som den ideell förening inte kan. Man kan med rätta fråga sig varför inte fler föreningar hakat på idén med publika aktiebolag inom fotbollen, när AIK ändå finns som lyckat exempel. Tex borde ju Djurgården hakat på då man i praktiken har samma förutsättningar som AIK.  

Det enkla svaret på varför DIF avstått att göra samma resa som AIK är nog att om man kan finna andra sätt att få in kapital till att drifta verksamheten än via aktiemarknaden är det nog att föredra. Det är både omständligt, komplicerat och relativt sätt dyrt att använda sig av aktier för att få in kapital till verksamheten. Det är verkligen inget den genomsnittliga klubben klarar av på egen hand. Tvärtom, det ska in konsulter och ofta ett garantikonsortium som garanterar att klubben får ett visst belopp även om emissionen misslyckas. Att man får betala 10% av det belopp man drar in i emissionen i omkostnader är helt normalt.  

Djurgårdens IF har istället för aktieemissioner litat till sitt investmentbolag för att få in kapital, där kapitalstarka personer kunnat köpa andelar i spelare. Nu när tredjepartsägande inte längre är tillåtet kan det innebära att klubbar som DIF måste hitta andra sätt att få in kapital, då kan det bli aktuellt med ett publikt aktiebolag i framtiden.  

Hammarby IF AB gick tidigt ihop med en extern investerare AEG som fick 49% av aktierna i bolaget. Bajen har på så sätt fått tillgång till kapital genom åren. Samarbetet har dock inte varit smärtfritt och 2011 minskade man AEG:s inflytande över klubben genom att göra om deras aktieinnehav till B-aktier vilka är mindre värda när det kommer till omröstningar.  

De tre stora Stockholmsklubbarna har sålunda funnit tre olika lösningar på samma problem. Hur får man tag i pengar för att utveckla verksamheten.   Om det har gått trögt i fotbollen med att använda aktiebolag för att driva verksamheten i eller att använda som mekanism för att få in kapital, så finns den en annan idrott där det gått betydligt lättare, nämligen ishockey.  

I hockeyn har de allra flesta föreningar i SHL och Hockeyallsvenskan aktiebolag och flera är dessutom publika. Det verkar som konceptet med AB och hockey funkar bättre än motsvarande med fotboll. Kanske beror det på att hockeyn alltid varit mer influerad av trender från USA, där medlemsföreningar inte alla har samma betydelse som i Sverige.  

In annan aspekt kan vara att ishockeyföreningar mycket mer ofta än fotbollsklubbar har massa kringverksamhet runt hockeyn, det kan vara att man äger sin arena, man har restaurangverksamhet, man säljer massa souvenirer etc. Om man har omfattande sådan verksamhet är aktiebolag ofta en lämplig driftsform.  

I ishockeyn finns flera publika bolag som gör emissioner för att få in nytt kapital. Det har varit ömsom vin ömsom vatten genom åren hur man lyckats med det.  

Som ett exempel kan nämnas att när Leksands IF behövde mer pengar 2013 och gjorde en nyemission på 18 miljoner gick det hela inte som man tänkt. När teckningstiden var slut hade det bara kommit in teckningar på 1 miljon kr, vilket ens knappast täckte kostnaderna för emissionen. Men det har också gått bättre för andra föreningar. 2017 fick Djurgården Hockey in 15.5 miljoner från 3000 aktieägare via en nyemission. Örebro Hockey fick in 10 miljoner i en nyemission också den 2017. Dessa båda lags lyckade emissioner har inspirerat AIK Hockey som just nu håller på med en emission där man hoppas få in upp till 16 miljoner kronor. I skrivande stund har 2 300 personer tecknat sig för att köpa aktier.  

Sammanfattningsvis kan man då säga att de 19 år som snart passerat sedan man tog beslut om att tillåta AB i svensk idrott har sett en sakta tillvänjning av att elitklubbar i diverse sporter börjar använda sig av AB för att driva sina föreningars verksamhet. En tydlig majoritet av dessa är privatägda AB där föreningen själv äger alla aktier eller har avyttrat en minoritet av aktieposterna till investerare.  

Att så stor andel av föreningarnas aktiebolag skulle fortsätta att vara privata och inte publika var ingenting man hade tänkt sig i utredningen inför beslutet 1999. Då var mycket av fokus på hur föreningarna skulle kunna verka på aktiemarknaden med dess möjligheter och risker. I praktiken har det inte blivit så. Ett privatägt aktiebolag har idag två fördelar. Du kan avyttra aktier till enskilda investerare för att få in kapital och du kan dra av utgående moms. Så mycket mer än så är i praktiken inte fördelarna med att ha ett AB jämfört med att driva verksamheten i en ideell förening i normalfallet. Med ett AB kommer dock som nämnts en administration från helvetet och en bolagsbeskattning på vinster i föreningen (blir ofta aktuellt vid spelarförsäljningar som ger momentana vinster i föreningen ett visst verksamhetsår).  

Få föreningar har vågat tagit steget fullt ut och gjort sina bolag publika. Som en svepande generalisering kan man säga att det nog bara är idrottsföreningar med starka och välkända varumärken som törs ge sig på det stora syftet med aktiebolag, att skaffa kapital till verksamheten genom att låta sina aktier handlas via publika AB och då kunna göra emissioner.   Några nya trender är svårt att skönja vid horisonten och det är svårt att tänka sig att så mycket nytt kommer hända i den här frågan så länge 51% spärren finns till ägandet av aktiebolaget. Så länge den finns kvar är det mest vanliga supportrar som köper mindre aktieposter i sin klubb vid emissioner. Aktierna i tex AIK Fotboll handlas väldigt lite, vilket gör att aktiekursen ligger still. Det är få aktieägare i klubben som har något intresse av att sälja dem eller ens tjäna pengar på det. De köpte sina aktier för att stötta klubben, inte som en investering. Detta faktum slår ut en viktig mekanism med aktiehandel, nämligen den att aktieägarna är aktiva sådana som köper och säljer aktier vartefter börskurser sjunker eller stiger. Det är bara när det är omsättning i en aktie som marknaden kan sätta ett pris på den. När omsättningen är låg ligger priset stilla alternativt sjunker det sakta över tid.  

I mångt och mycket är det som idag sker vid klubbarnas nyemissioner något som kan liknas vid vanlig sponsring. I allt väsentligt är det de vanliga sponsorerna som köper aktier tillsammans med föreningens supportrar och klubbens vanliga välgörare.  

Klubben får förvisso in pengar vi emissioner men frågan är om de skulle kunnat komma in på annat sätt än genom det dyra sättet som det trots allt är att hålla på att sälja aktier till människor för att få in pengar.  

Idag står vi nog vid ett vägskäl. Ska aktiebolagsidén inom idrotten i Sverige lyfta behöver man ta bort 51% så att man kan locka riktigt stora penningstarka investerare med ett majoritetsägande. Många vill det, inte minst de stora företagen. Det motioneras ständigt om att så ska ske av olika särintressen i svensk idrottsrörelse. Det har som sagt föreslagits olika nya procentsatser för hur lite en ideell förening måste äga i ett aktiebolag och många vill att det ska hända precis på detta sätt. Mot dessa intressen står den svenska modellen med den ideella föreningen som motor för att utveckla landets idrott och många andra verksamheter. Med sin långa historia och förankring i folksjälen är den inte helt lätt att rubba på.  

Den ideella föreningens essens fångas väl av den här motionen från Göteborgs fotbollsförbund som skickades in till RF när det var dags att besluta om huruvida beslutanderätten om 51% spärren skulle flyttas ut till specialförbunden från RF där den ligger idag.

Behåll en sammanhållen idrott, inom RF och 51%regeln  

På riksidrottsmötet 2011 togs beslutet att återigen tillsätta en utredning angående IdrottsAB. Trots utredning så har inte förutsättningarna för medlemsdemokrati och möjligheten till en sammanhållande idrott förändrats, frågan har inte heller nått ner på alla nivåer framförallt inte ner till klubbnivå i alla divisioner.

Att försöka splittra idrotten genom att lyfta beslutande rätten från RF-nivå utvecklar inte demokratin inom idrotten utan är bara ett sätt för förespråkare av en utförsäljning av idrotten att snabbt slå sönder en unik sammanhållen idrott styrd av medlemsdemokrati. Tar man bort 51%-regeln och säljer ut föreningslivet till aktiemarknaden så vet man inte vad som händer, det som man vet är att:  

  • Demokrati inom idrotten försvinner
  • Helägda aktiebolagsföreningar kommer att köpas, säljas och gå i graven på samma sätt som företag gör av den ekonomiska kris som just nu sveper över världen
  • Det kommer inte att finnas möjlighet att kontrollera varifrån pengarna till dessa aktiebolag kommer ifrån, det kan vara från porr- vapen-, miljöförstörande bolag eller kriminella ligor
  • Idrotten som en samhällig ansvarstagande part försvinner vilket innebär att det positiva som idrotten gjort sig känd för att stå för i princip blir omöjlig att genomföra som t. ex att arbeta för allas rätt att utöva idrott oberoende av ekonomiska förutsättningar, kön, religion, hudfärg, sexuell läggning
  • Föreningsidrotten kommer få det svårare att få ekonomiskt stöd av stat och kommun
  • Det vanliga föreningslivet kommer att få det svårare att bedriva verksamhet.  

Det råder tyvärr inte ett överskott av demokrati inom idrotten i dag, snarare ett underskott. Men idrotten kommer inte bli mer demokratiska av att man tar bort de formella reglerna kring den demokratiska ordningen utan då bygger man inte en idrottsrörelse för och åt alla, utan man bygger aktiebolag åt dom som har råd att betala för sig.  

För oss som tycker att det är ett värde i sig att kunna verka för en idrott åt och för alla på samma villkor, där alla kan delta oavsett ekonomisk ställning, kön, etnisk tillhörighet, religion eller sexuell läggning blir valet självklart.

Därför yrkar vi att Göteborgs Fotbollförbund verkar för att behålla 51%-regeln inom idrottsrörelsen i sin helhet. ·

Idrott åt alla · Behåll 51-procent regeln inom Riksidrottsförbundet   Göteborg den 31 oktober  

Hur ser framtiden ut för idrottsAB

Det är tydligt att Göteborgs Fotbollsförbund inför omröstningen som var 2011 inte hade något som helst intresse att förändra någonting när det gäller idrottsAB.   Det är precis här vi står idag. De händer lite på AB:fronten. Visst ser vi klubbar som ÖFK och Dalkurd som bildar AB, men det ska inte ses som något trendbrott utan mer som att just de här klubbarna blivit så stora alternativt attraherar kapital på ett sätt som är svårt att hantera i en ideell förening.  

De senaste åren har det dock hänt några saker som kanske inte i grunden förändrar förutsättningarna för idrottsAB men som i vart fall gör att de både kan bli attraktivare och mindre så beroende på klubbens förutsättningar  

Här är några viktiga saker som hänt

  • Tredjepartsägande har förbjudits. För klubbar som Djurgården och Sirius är det ett betydande bakslag då mycket av deras investeringskapital kom från privatpersoner/företag som köpte in sig i spelare och fick andelar i dem för besväret. Det gjorde att Sirius kunnat ta sig till allsvenskan och att DIF kunnat värva spelare som Kim Källstrand och Andreas Isaksson. Nu måste klubbarna hitta andra källor för att få in kapital. Ingen av dem har så här långt valt att ta göra ett aktiebolag publikt för att kunna göra emissioner och få in kapital. Vad DIF gör för att få in mer kapital är oklart. Sirius har ingått samarbete med marknadsbolaget Lagarde för att öka marknadsintäkterna. På sikt kan dock förbudet mot tredjepartsägande leda fram till att fler ändå väljer att gå vägen med publika aktiebolag för att få in kapital. Ishockeyn har senaste året visat i flertalet fall att det går att få in pengar via publika aktiebolag och nyemissioner.
  • Moms. Sedan några år tillbaka har skattelagstiftningen gjorts om så att också ideella föreningar måste betala moms på de varor och tjänster de köper, vilket man tidigare var undantagen ifrån. Det har som tidigare nämnts att allt som köps in nu är 6-25% dyrare. För verksamheter som förbrukar mycket av varor och tjänster kan detta vara kännbart. För de flesta föreningar är dock denna fördyring relativt marginell då det inte är avgörande om en fotboll kostar 500 kr istället för 400 kr. Men visst, pengar är pengar och det är fullt möjligt att detta kan driva vissa föreningar att bilda aktiebolag för att få möjligheten att kvitta mot moms som man får in då man tex säljer biljetter (om man är ett AB).
  • Det har varit en debatt under ganska många år nu hur säkerheten runt fotbolls- och hockeymatcher ska betalas. Utan att ge sig in i den kan vi konstatera att det nu är beslutat att samhället fortsätter att bekosta säkerhetsarrangemang utanför arenor i samband med idrottsevenemang. Många har hävdat att vinstdrivande idrottsAB får stå för den notan om man vill anordna matcher som medför behov av säkerhetsarrangemang. Beslutet blev dock det motsatta när det till sist blev en rättslig fråga av detta. Om rätterna funnit annorlunda hade det i praktiken inneburit att de stora föreningarna skulle varit tvungna att gå tillbaka till den ideella föreningen för att sköta om driften. Det hade blivit alldeles för dyrt med att låta idrottsAB:et ta alla dessa kostnader. Alternativt hade biljettpriserna blivit så höga för att få in pengar att betala säkerheten med att man skulle tappa ordentligt med publik.
  • Under senare år har skattemyndigheten börjat ta sig allt närmare tittar på föreningar som driver verksamheten i olika AB. Främst har man varit intresserad hur den ideella föreningen köper och säljer tjänster till sitt eget AB. Där har skattemyndigheten gjort flera nedslag och domar har kommit runt att föreningar som använder sig av AB måste använda marknadsmässiga beräkningsgrunder när de köper och säljer varor och tjänster mellan sina bolag. Tex är det inte ok att den ideella föreningen hyr arenan av sitt arenabolag för 1 kr per år. Det måste vara marknadsmässiga hyror som ger helt andra skatteeffekter för föreningen.
  • Skattemyndighetens arbete kommer säkert också över tid att rikta in sig också på den ideella föreningen. I den ideella föreningen finns ett inneboende problem nämligen att du inte får utföra verksamhet i vinstdrivande syfte. Frågan är då hur man ska se på kioskverksamhet, souvenirförsäljning, restauranger som pyttsar ut mängder med mat och alkohol till gäster som besöker idrottsevenemang. Är det inte vinstdrivande näringsverksamhet? Den syftar ju enbart till att generera intäkter till den ideella föreningen. Här är rättsläget oklart. Men det kommer inte vara det för evigt. Någon gång i framtiden kommer skattemyndigheten sätta ned foten här. Den här risken är så klart bara påtaglig för klubbar med mycket publik och stor omsättning på försäljning av olika saker. Inom hockeyn har man förstått detta och man tar det säkra före det osäkra och driver allt sådant här i aktiebolag idag. Men fotbollen har en väg att vandra här.

Om man sammanfattar senaste årens utveckling går det inte att säga att vågskålen tippar över åt något håll för eller emot idrottsAB:en. Förbud mot tredjepartsägande, momsfrågan och betalning för säkerhet pekar på att det kan vara mer fördelaktigt att driva föreningen i ett idrottsAB än vad det varit tidigare, i vart fall för stora föreningar. I andra vågskålen är det dock tydligt att skattemyndigheten mer och mer hanterar idrottsAB som vilken verksamhet som helst och sakta men säkert täpper till de luckor som använts i idrottsAB för att minska skatteeffekter. Det har blivit svårare och svårare att komma undan för föreningarna helt enkelt.  

Framtiden får som sagt utvisa vart vi hamnar, det är svårt att säga idag. Men utan att 51%-regeln ändras lär inget revolutionerande inträffa på den här fronten.  

I morgon går vi in på och tittar på några konkreta resor som föreningar som bildat ett aktiebolag dit man flyttat driften gjort. Vi kommer att titta på två föreningar. Inte de stora föreningarna då de inte är representativa för idrottsverige utan två mindre verksamheter där ett bolag hållit på länge och ett är helt nystartat. Vi ska titta på vilka möjligheter och risker och inte minst de konsekvenser som bolagiseringen medfört.

Här kan du läsa del två i vår serie om IdrottsAB

https://www.anno1904.se/idrottsaktiebolag-ar-det-ratt-vag-framat-for-vsk-och-idrottssverige-del-ii/

Facebook Comments

1 Comment

  1. Pingback: Anno 1904: Månadens Topp-5 artiklar - november 19 - ANNO 1904

Comments are closed.