Gästkrönika: Dags för målvaktsbyte

Förra året gick VSK upp i allsvenskan efter att ha haft en stabil backlinje med Freddy som mittlås och Anton Fagerström i målet. Anton gjorde inte ett misstag som ledde till mål på hela året, utan är lugn, stabil och otroligt trygg. Han gör inte de spektakulära räddningarna, han har en svaghet i luftrummet. Men han är en spelare som sprider lugn runt sig, både på planen och på läktaren. Han blev också utsedd till Superettans bästa målvakt förra året.

Johan Brattberg gjorde en fenomenal insats mot Malmö FF, men har efter det stått för flera svajiga insatser där flera enkla mål ramlat in. I det här läget vi är i behöver vi hitta tillbaka till lugnet och tryggheten, tillbaka till det som en gång var vägvinnande för att i det hitta ett lugn. Då är Anton Fagerström i målet en given sådan insats.

I övrigt så syns det också tydligt att VSK måste börja riskminimera. Förutom Johan Brattbergs enkla intappade bollar, har vi tappat boll i helt fel lägen, och bjudit våra motståndare på 1-2 farliga chanser i fel lägen som sen leder till mål. VSK måste kämpa för varje farlig chans, medans våra motståndare enkelt kan ligga och lurpassa på våra misstag som sedan sker. Som vid 0-1 igår när Alex Douglas torde använda huvudet lite kallare och låtit oss haft ett 0-0 i halvtid. Nu 0-1 och det behövs inte en psykolog av yttersta klass för att förstå att det såklart är precis vad VSK I N T E behövde i det läget.

Vi har tre matcher kvar innan uppehållet, då vi helt enkelt får förlita oss på nyförvärv och en kraftsamling för ”Drömhösten Retro”, varje inspelad poäng på dessa tre matcher kan visa sig vara guld värda i slutet på säsongen. Men då krävs sannolikt lite mer riskminimerande från VSK:s sida. Med bland annat Anton i målet.