Med ett dygns perspektiv på gårdagens förlust är oförståelsen kring bytet av Simon, om möjligt, större än strax efter matchen.
Man kan förvisso hitta fler orsaker till gårdagens tillkortakommande. Att Hellgren och Salimi missade grovt, Blommés och Kalles markering-schabbel vid 0-1.etc.
Det är emellertid mer av olycksfall i arbetet. I år har ju inte försvarstabbar och missade chanser varit ett mönster. Långtifrån. Enskilda misstag drabbar även de bästa någon gång.
Bytet av Simon Johansson är en desto mer distinkt orsak till gårdagens lilla debacle. Mittfältaren var definitivt matchens lirare. Alltid i rörelse, ständigt spelbar. Väl med boll hittade han oftast bra lösningar. Igår som så många gånger förut. Han är dessutom bra på djupet och skapar därigenom ofta målchanser.
Det är en väldig trygghet för laget att ha Simon Johansson på planen. En ständig referenspunkt. Mittbackarna behöver inte panik-sköta uppspelen, finns ingen annan spelbar så kan man förlita sig på Simon. Med sin bollskicklighet kan han ta emot och fördela vidare. Väggspel med Karwan eller pass ut på ytterback.
Utan nummer 6 på på planen kan det bli viss panik. Chansartade uppspel som ger motståndarna en andravåg och en möjlighet att etablera tryck.
Om ANNO-redaktionen satt på VSK:s tränarbänk så vore Simon Johansson det första namnet som skrevs ned i laguppställningen. En kulturbärare med spetsegenskaper. Rörlig, spelskicklig och finurlig. Alltid med vilja och en bra tanke. Dessutom ett bra understöd till lagets forwards.
Kort sagt en av VSK:s verkliga nyckelspelare. En Iniesta i divison 1-tappning. Om han inte har skadekänningar eller är tröttkörd så bör det bli 90 minuter i största möjliga mån för Simon. Igår gavs vi ett ganska tydligt exempel på vad som kan hända i annat fall.
DU HAR VÄL INTE MISSAT
Hängmatch, 3 poäng och serieledning
En seger som ger hopp
Ändra inte för mycket i startelvan!