”Det handlar om ett sammansvetsat gäng utan större plånböcker mot en hopvärvad samling legoknektar”

I somras var lilla Atalanta på väg att slå ut stora Paris SG i en Champions League- kvartsfinal. Atalanta från knappt Jönköpingsstora Bergamo, hårt drabbat av covid, utan storlagens muskler. Mot mäktiga Paris med Neymar i laget, en kille som nära nog på egen hand tjänar lika mycket som hela den italienska uppstickarens trupp gör tillsammans.

Tyvärr vände de franska köplaget på stopptid och en av fotbollshistoriens vackraste sagor blev bara skriven till hälften.

Matchen spelades i Portugal utan publik p.ga den ännu rådande pandemin. De tappra Bergamofolket fick alltså ingen möjlighet att stötta sitt lag. Väl hemma i Italien möttes spelarna däremot av en hjärtskärande fin banderoll med texten: ”En fotboll som behövde stanna en dröm som bara kunde leva till hälften. Tack för att ni hedrade den här staden.”

Det gick inte vägen den gången vilken än idag kan gräva en objektiv fotbollsälskare. Emellertid sänder Atalantas prestation ut vågor av hopp i en annars allt mer girig och pengastinn idrottsvärld. Ingen match är klar på förhand. Det lilla laget kan skaka om det stora. Italienarna hade stolpe ut men för nästa lilla uppstickare kan det bli tvärtom.

Atalantas sagolika prestation får mig osökt att tänka på VSK Bandy. I en historisk mening är det grönvita laget knappast någon uppstickare, 20 SM-guld talar ett ganska tydligt språk. Emellertid, med tanke på vart man står idag och att AIK väntar i bandyslutspelets kvartsfinaler känns parallellen gångbar. Det handlar om ett sammansvetsat gäng utan större plånböcker mot en hopvärvad skara legoknektar.

Magnus Joneby, Tobias Holmberg, Stefan Kröller och Oscar Gröhn har mer eller mindre fått i sig VSK med bröstmjölken. Tagit sina första stapplande skridskoskär i nattskjortestora bandytröjor med ett Grönvitt emblem på bröstet. Tillsammans har de nog ungefär lika mycket i lön som Johan Esplund plockar ut ensam. En kille som inte brytt sig ett skvatt om AIK innan en fet bandycheck viftades framför hans ögon. 

Ingen kommer tro på VSK i kvartsfinalspelet. Men ingen utgång är given, hur självklar den än kan kännas på förhand. Med ojämna mellanrum väntar ett miracle on ice, ett Atalanta eller VSK Bandy modell 2009 runt hörnet. Det är själva tjusningen med idrott, vad som gör den överlägsen alla andra konstformer.

Det är utgångslägen likt detta som skapar de skönaste och mest minnesvärda av segrar. Sådana som låter tala om sig i decennier.

På onsdag spänner vi fast säkerhetsbältet och gör oss redo för den första av kvartsfinalerna. Matchtavlan kommer att förkunna 0-0. Ingen kan säkert säga hur det ska gå. Vad alla tror är sekundärt. Det VSK saknar i fråga om pengar har man i form av rutin och lojalitet. Atalantas dröm förverkligades till hälften. VSK:s kan göra det till fullo. 

Facebook Comments Box