Det gäller att mobilisera revanschlust och hitta en extraväxel av frustrationen

Sisådär två och en halv timme har gått sedan matchens slut mellan VSK och Edsbyn. Jag är fortfarande fruktansvärt besviken. Stegen var tunga när jag lämnade ABB Arena Syd. Jag trodde inte att Grönvitt skulle hamna i samma fälla som i den första hemmamatchen. Kände att det var dags för den definitiva vändningen i den här serien.

Edsbyn tilläts ha en del boll inledningsvis men tids nog tog VSK över. Det var inte den glimrande inledning som i det första mötet i ABB Arena, men Grönvitt anföll med tillförsikt och hindrade gästerna från att kontra. 2-0 gick man upp till även ikväll men till skillnad från i lördags höll man den ledningen halvleken ut.

Jag var till freds. Stabil ledning och ett stabilt VSK-spel som höll hela halvleken. Inte lagets maximala nivå men tillräckligt bra för en rättvis ledning. Spelgeniet Martin Landström bjöd på ännu en underbar assist i form av djupledsbollen till Fagerströms 2-0.

Den andra halvleken började i någon slags knockouttempo. Edsbyn var nära på hörna innan Grönvitt han skapa ett par sylvassa chanser, exempelvis hade Daniel Johansson en boll i nät som dömdes bort för offside. Enligt mig var det ett helt korrekt mål som borde ha godkänts. I anfallet efter fick Byn sedan en hörna som utnyttjades och hastigt och mindre lustigt var det 2-1. Sympomatiskt för den här halvleken.

Två av ett antal olyckliga sekvenser skulle komma att bryta ner VSK i andra halvlek. Bollarna studsade lite fel och Edsbyn tilläts spela slutspelsfult. Följden blev ett stressigt VSK som sköt hafsigt och anföll individuellt istället för att ta hjälp av lagkamraterna.

Edsbyn hade också gjort sin halvtidsläxa och spelade enormt tätt. Ingen lätt motståndare således. Särskilt inte som VSK fortsatte att spela stressigt och frustrerat. Sköt från distans, passade lite för plåttrigt och försökte bryta sig igenom fem, sex samlade bortaförsvarare. Aktioner som fick Edsbyn att växa.

Det var en halvlek där det inte riktigt ville sig. Man kunde ha spelat starkare kollektivt men det var också nära flera gånger. Istället för att få in 3-1 kom en snöplig kvittering. Vid det läget borde nog tränarduon, Carlsson och Ganebro, tagit en timeout men den uteblev. Istället följde ytterligare ett mål, 2-3 och en rejäl käftsmäll för VSK.

Det VSK som redan vid reduceringen till 2-1 tappat momentum orkade inte resa sig efter Edsbyns ganska sena ledningsmål. Man fick en hörna i matchens allra sista sekunder men även den blev resultatlös. Tung uddamåls förlust och, vilket antyddes i inledningen, tunga steg därifrån.

Jag hörde många besvikna kommentarer på väg ut och har också läst en del kritik i trådar. Är personligen fruktansvärt besviken just nu. Efter att ha spelat så bra och kvitterat uppe i Edsbyn känns det så trist att vi är tillbaks på ruta ett ikväll.

Finns det fog för kritiken som många frustrerade fans riktade gentemot VSK:s insats? I viss mån. Effektiviteten hade kunnat vara bättre i första halvlek Laget borde därefter ha hållit sig mer kalla när reduceringen föll och bollen studsade lite mot. Och timeouten kom som sagt lite sent. Att bli nollad på hemmaplan i andra halvlek igen är naturligtivs inte bra.

VSK har hamnat lite i Edsbyns grepp, lagets rutin borde ha stått över det. Emellertid spelade de berömda små marginalerna in. Det var väldigt mycket marginaler mot Grönvitt i andra halvlek, inte bara Johanssons korrekta men bortdömda mål. Det hade kunnat lett till en helt annan avslutning på matchen.

Det är givetvis frustrerande att laget fallit ur ramen i perioder av båda sina två första hemmamatcher. Emellertid hoppas och tror jag att det går att mobilisera revanschlust ur den känslan och därigenom hitta en extraväxel inför fortsättningen av serien.

Jag hade givetvis hoppats på att vi skulle ta oss an Edsbyn i Hälsingland med 2-1 i matcher. Nu tvingas laget ånyo jaga. Den här gången med kniven mot strupen. Det blir en svår och tuff match men ur så svåra och tuffa lägen skapas de största idrottsögonblicken. Det här laget har rest sig tidigare ur liknande lägen och jag tror att man kan göra det igen.

Tror på dramatik och små marginaler även på lördag. Ikväll känns det tungt men imorgon bitti kommer jag se fram emot match fyra med enorm tillförsikt. VSK är med fortfarande, i högsta grad!