”Andreas Bergwall står det, i fet guldskrift.”

Det har blivit en del böcker i VSK-biblioteket under 114 års tid. Mycket historia finns att berättas mellan alla dessa pärmar. Idag sätter vi punkt för ännu en historia. Slår igen boken och placerar den på hyllan. Den känns mäktig bland de andra. Trots hård konkurrens av många starka berättelser. Namnet på bokryggen glänser mer än övriga. Andreas Bergwall står det, i fet guldskrift.

Hjältarna kommer och går inom idrotten. En del av dem lämnar dock så pass starka spår att deras gärning består och lever vidare långt efter att den aktiva karriären tagit slut. Andreas Bergwall är en sådan hjälte. 18 VM-turneringar toppat med 7 guld. Femfaldig svensk mästare och som kronan på verket, 198 A-Landskamper. Allt hämtat från en elitkarriär som spänt över ett kvarts sekel.

Bergwall har i 25 års tid kastat sig efter hårda bandyprojektiler. Såväl i sibirisk kyla som i regnig svensk vårvinter. Med en extrem vilja att vinna, oavsett om han varit 20 eller 40 år gammal. Som ett riktigt årgångsvin har Lesjöfors-sonen tagit sig fram genom bandyerorna. Sett äldre spelare ersättas av yngre men själv bara fortsatt. Ju äldre han blivit desto svettigare räddningar. I början av karriären motade han skott från Hasse Johansson och Micke Arvidsson. I slutet av densamma stoppade han Jocke Andersson och Martin Karlsson.

Om någon i början av 90-talet antytt att det i framtiden skulle finnas spelare vars karriärer kunde summeras med meriter av Bergwalls snitt hade vi satt pekfingret mot tinningen och knackat det. Idioti, vansinne hade vi utropat. Det är inte Buster. Verkligheten har dock i Andreas Bergwalls fall överträffat dikten. Ja inte bara det, verkligheten har rentav fått dikten att framstå som ohyggligt futtig. Målvaktsfantomen, bördig från Värmlands östra delar, har brutit mot naturlagarna, skapat sina egna förutsättningar och förtjänat sina egna historieböcker.

Mitt allra starkaste Bergwall-minne hämtar jag från SM-finalen 2016. VSK mot Villa. Jag syftar på den där rent makalösa dubbelräddningen i andra halvlek. Kan se den hur ofta som helst. Den känns lika overklig varje gång. Bland de svettigaste jag sett i idrottsväg alla kategorier.

Alla historier når emellertid sitt slut. Hur långa och framgångsrika de än är. När vi idag står i det mäktiga VSK-biblioteket, vars hylla är proppad med stolt historia känns det lite vemodigt. När boken placeras i sitt fack spar vi lite utrymme bredvid. Om ett antal år hoppas vi nämligen få plats med ytterligare en bok. Historien om Andreas Bergwalls tränarkarriär.

Lämnar med den förhoppningen biblioteket. När jag passerar dörren ut glänser namnet från den där tjocka bokryggen ytterligare en gång – Andreas Bergwall! Vi får tacka för alla oförglömliga stunder. En ren ynnest att ha fått uppleva dem.

Facebook Comments Box