2023 var ett fantatiskt år. 2024 kan bli något avsevärt mycket bättre!

Den glädjeballong vi lyfte med den 29 oktober 2023, som burit oss genom vintern, gör sig redo för landning. Vi snuddar verklighetens mark med fötterna.

2024 är här. Det allsvenska jubileumsåret då VSK gör comeback i den högsta serien. Redan nu har det dykt upp små tips om hur det kommer att gå.   En sak kan vi VSK:are konstatera, vi blir rejäla underdogs. De tabelltips jag hittills kommit över har oss i botten och de flesta tips vi framgent kommer få lär ha samma profetior.

Ingen tror på oss. Det är kanske inte så konstigt. Ögnar man igenom konkurrenterna framstår VSK onekligen som en lilleputt. Stockholmslagen med sina enorma publikunderlag. Malmö med sin historia och vana vid titlar. Häcken och Elfsborg  med en fotboll i framkant. Hur ska vi ens kunna konkurrera mot så meriterade gäng?

Det finns kortsidor på andra lags arenor som utklassar vår arena i fråga om mycket, Somliga stjärnspelare i topplagen har själva högre inkomst än hela VSK:s trupp.

Ni mår kalla mig en simpel drömmare men jag tror på vårt lag trots allt ovan nämnt. Om vi backar bandet ett år eller lite mindre, till fjolårets seriestart i skarven mars/april. Vem trodde på oss då?  Inte många. Visserligen hade vi avslutat den föregående säsongen väldigt bra och stod för första gången på decennier med en stabil trupp från start.

Det bådade ganska gott. En del Grönvita hoppades nog på övre halvan, några objektiva tyckare placerade oss i mitten eller rentav lite högre. Steget därifrån till den verklighet vi fick, det är emellertid hisnande långt. Om någon tippat oss som seriesegrare då hade vederbörande sannolikt betraktas som mindre vetande.

Experter är en sak, verkligheten något helt annat. Logik är ofta en motsättning till idrotten. Många kan tro men ingen, ingen ,ingen vet hur det ska gå. Det är ibland en underbar tjusning, som för oss VSK:are i fjol. I andra fall blir det en fruktansvärd förbannelse med svenska handbollsherrarna som färskt och smärtsamt exempel. En ynka sekund fårn EM-final, i stället en nattsvart förlust.

VSK vann superettan ifjol tack vare många saker. Rätt spelare på rätt positioner, rörliga spelare, tekniska sådana, hårt jobbande knegare, en mix av unga och gamla, lokala förmågor stärkta av krafter utifrån.

Allt under översyn av en tränare med ett genialt fotbollsöga. Med en sällsam förmåga att hitta den exakt rätta spelartypen och utveckla honom, från lovande, via bra till lysande.

Det förde oss inte bara till toppskiktet ifjol, utan gjorde VSK till superettans i särklas bästa lag.

Fjolårssäsongen gör mig också hoppfull inför den stundande comebacken i allsvenskan. Ingen trodde på oss ifjol. Ingen tror på oss nu heller.  Då sköt vi förståsigpåarna, eller skeptikerna, i sank. Det kommer vi kunna göra även i år.

Idrottshistorien är nämligen fullproppad med exempel där det ologiska blir logiskt.  USA:s hockeylag 1980, IFK Göteborg av modell 1982, Kameruns landslag  från 1990. Eller varför inte ett dagsfärskt exempel; Jakob Sinner. Den italienska tennsitalangen som med besked slagit ut sin sports främste utövare någonsin i Australien.

Det är bara ett axplock. Historien har ett pärlband med ytterligare exempel. VSK Fotboll har, inga jämförelser i övrigt, blivit ett av dem.

Kalla mig gärna en drömmare men jag njuter när glädjeballongen just landat och verklighetens mark nuddat mina fötter. 2023 var ett fantatiskt år. 2024 kan bli något avsevärt mycket bättre!