VSK: lägerelden västeråsarna samlas runt

Brukar ofta tänka tillbaka på novemberkvällen 2024 då vi spelat den allsvenska säsongens sista match mot Hammarby. Vi var som bekant redan degraderade då men lyckades vinna. Kvar stod nästa hela klacken långt efter matchens slut. Vi tackade av Markus Lindy innan orden: ”Vi ska tillbaka Vi ska tillbaka” studsade runt arenan. Orden framsjöngs med kraft och ville aldrig ta slut.

Idag, är det underbart att tänka tillbaka på den här mörka kvällen då vi ju faktiskt är tillbaka. Våra ord besannades. Där och då trodde vi på det men att ta sig tillbaka direkt är fan i mig inte lätt. Vilken resa lag och fans gjort!

Vi är tillbaka och imorgon börjar äventyret. Ett 100-tal VSK:are har intagit Kalmar redan idag medan ytterligare x antal 100 reser ner imorgon.

Klockan 7 imorgon bitti kommer ett gäng bussar stå i rad på Vasagatan medan supportrarna släntrar fram från olika håll – med Arosvallens gamla entré som en trygg bakgrund. En vacker bild av supporterskapet.

Mycket kommer vara som det alltid varit. Skämten, hörda många gånger och betraktade som mossiga redan på den tiden Milton Castellanos och Graham Howell representerade VSK.  Ur pappmuggar dricks groggar man inte trodde existerade längre. Sådant medborgana brukade inta till Dallas eller Tipsextra, när tiden var 1980-tal och kanalerna 2.

Supporterskaran har emellertid utökats och breddats. Många kids, en hel del tjejer i skilda åldrar och många medelålders tidigare allmänt idrottsintresserade, som blivit inbitna VSK:are mitt i livet.

När vi rullar ner genom södra Sverige imorgon gör vi det med spår av de gamla. Somliga trotjänare och deras skämt gör resorna förbluffande lika en bortapremiär i Umeå 2017. Allt annat som tillkommit visar däremot att vi tagits oss till en helt ny värld. Det är större, mäktigare och en helt annan bredd av ramsor.

Vi hörs och syns vilken arena vi än beträder. Tror bara storstadsklubbarna kan överträffa VSK:s läktarstöd.

Västerås är en fotbollsstad och VSK är nu dess oomtvistat största klubb. Ändå kan det vi upplevt och upplever nu bara vara ett embryo. Ni vet hur det var 2024. Spelet satt och i många hänseenden var man bättre än sina motståndare men i och med att målskyttet havererade blev sejouren i finrummet blott ettårig.

I år gäller det att stanna kvar. Jag tror också att det finns en bra chans till det. Alexander Rubin, liksom Kalle tidigare, pratar om att laget hela tiden ska utmana och tävla mot de bästa lagen. Man såg konturer av det 2024 men i år tror jag det kan bli mer än så.

Spelet VSK byggt upp under flera år ligger i framkant vad gäller svensk fotboll men det blir svårt att utmana rikare och mer erfarna konkurrenter i finrumet.

I bästa fall kan VSK utmana och ta sig åt placeringarna i mitten av tabellen. För ett sådant scenario krävs en bra start. Vi behöver få med oss poäng imorgon på det svårbemästrade naturgräset. Får vi det och sedan fortsätter att leverera i 5, 6 omgångar kommer vi att kunna sätta an tonen för hela säsongen och även flytta fram klubbens position i stan ytterligare.

Mer konkret menar jag att intresset kommer att växa och klubben kan bli närmast synonym med staden. Västerås; staden med det modernt spelande fotbollslaget som överraskar hela landet. VSK; lägerelden som västeråsarna samlas runt.

Det är ett drömskt scenario men definitivt uppnåeligt. Jag tar mig faktiskt friheten att drömma lite efter allt man upplevt med den här klubben i mer än 30 år.

Är så fantastiskt glad att få vara med om detta. Se hur den gamla VSK-världen av ärrade supportrar mött den nya och hur någon slags magi har uppstått. Fått uppleva hur ett gammalt brunkande fotbollslag, där tränarna byttes med  samma frekvens som i ett syditalienskt lag, förvandlats till ett attraktivt spelande lag som vållat rubriker över hela landet.

Vi är tillbaka och imorgon intar vi Kalmars bortasektion. Härligt ska det bli och citerar vår legendariske bandytränare, Micke Carlsson: Vilket jävla läge!!!