Viktig seger för VSK

Efter att min tro på att VSK kan ta hem Svenska Cupen svajade lite förra veckan, var det otroligt skönt att få tillbaka hoppet. Nu räcker det förmodligen med ett kryss mot Häcken nästa vecka för att vi ska bära favoritskapet till gruppsegern – ett Häcken som för övrigt inte alls imponerade förra året.

Samtidigt är det svårt att veta vilken värdemätare AIK egentligen utgör just nu. Med en ny tränare som helt håller på att stöpa om lagets sätt att spela och träna är de inne i en process som kommer att ta tid.

Trots det är det anmärkningsvärt att AIK inte presterar bättre med tanke på att de har intäkter på närmare 300 miljoner kronor. Jag har väldigt svårt att köpa snacket om dålig ekonomi när man omsätter de summorna. Även om VSK och AIK sålde spelare för ungefär lika mycket förra året, ligger VSK:s intäkter exklusive transfers på blygsamma 40–45 miljoner, medan AIK landar på hela 240 miljoner. Det är en enorm skillnad.

I målet fortsätter Elis Jäger att imponera på mig. Även om Anton Fagerström är tydlig etta kommer han att utmanas på allvar i år. Vissa tycker kanske att Elis ser lite osäker ut med fötterna ibland, men min uppfattning är snarare att han medvetet håller i bollen länge för att locka till sig press och därmed skapa passningsytor framåt. Upprinnelsen till 1–0-målet var just ett riktigt fint uppspel som regisserades av Jäger.

Något som däremot börjar oroa mig rejält är det stundande sommarfönstret. Det riskerar att bli väldigt tunga tapp när buden väl börjar trilla in. Axel Taonsa ser helt enkelt lite för bra ut för att VSK ska ha en realistisk chans att kunna behålla honom. Det viskas om att klubben redan har nobbat bud i paritet med vad man fick för Bibout, men om buden börjar närma sig 40-miljonersstrecket tror jag det blir oerhört svårt att stå emot.

En annan positiv överraskning var Marcus Baggesen, som såg klart vassare ut nu jämfört med i förra matchen. Både Baggesen och Lushaku fick utstå mycket kritik under sin tid i Peking, men vi får hoppas att miljöombytet får dem att blomma ut på allvar.

En kollega på redaktionen lyfte teorin att en märkbar skillnad i VSK:s spel efter tränarbytet är att vissa spelare verkar ha fått släppa på handbromsen. Just Axel Taonsa är ett utmärkt exempel på någon som trivs och får utlopp för sina kvaliteter i en mycket friare roll. I redaktionschatten nämndes det också att det förmodligen var en väldigt viktig seger för laget, skulle VSK mot all förmodan förlora mot BK Häcken så kan man i lugn och ro fokusera på den kommande säsongen.

Även om vi lyckades peta in två bollar i den här matchen ser jag det fortfarande som högsta prioritet att vi värvar in en utpräglad nia. Det kommer behövas två bra spelare per position för skadorna kommer komma.

I min förra krönika nämnde jag att Freddy och Gefvert inte riktigt gick att känna igen, men i dag var de tveklöst bland VSK:s absolut bästa spelare. Det enda smolket i bägaren är väl att Gefvert borde ha förvaltat åtminstone ett av sina frilägen.

VSK fortsätter alltså att rada upp starka resultat i cupen. Det tål att funderas på hur långt laget hade kunnat gå tidigare år med ett mer rättvist upplägg – som det är nu får topplagen i Allsvenskan en alldeles för stor fördel.

Skulle vi inte räcka hela vägen till en cuptitel i år, tror jag ändå förutsättningarna är utmärkta för att vi ska kunna göra det under de kommande åren. Vi har gång på gång bevisat att det här är ett format som passar oss perfekt. Förr eller senare kommer det att ge resultat hela vägen.

Mot Europa!

//HL

PS. När ska journalisterna sluta prata om tränarbytet och det mållösa 2024 som sina enda två takes på VSK? DS