Tillsammans skapar vi den Grönvita framtiden

Dagens barn är redan tidigt fullmatade med kunskaper om europeiska storklubbar och hänförda av stjärnor som Salah, Mbappé och Benzema.

Vi som växte upp under 1900-talets senare decennier och idag tillhör föräldragenerationerna hade det inte alls lika förspänt på den fronten. För oss var det kanske enklare att ta till sig den lokala klubben medan det europeiska topplagen mer blev som avlägsna förälskelser.

Trots detta ska man inte underskatta det lokala, det äkta, laget som faktiskt finns alldeles runt knuten. Jag såg det i hög grad när grabben följde med på VSK:s hemmapremiär i måndags. Han har tidigare bara intresserat sig för bandyn. När det gällt fotboll har han varit som så många andra, följt de stora klubbarna, velat haft tröjor med Ronaldo eller Messi och visat mig åtskilliga trollkonster från de stora stjärnorna i diverse youtubeklipp.

Jag trodde aldrig jag skulle kunna få honom att fångas av VSK men i måndags tyckes ett lite startskott brunnit av. Det var häftigt med helheten. Samlingen på torget med de grönvita färgerna, marschen mot arenan och sången på läktaren.

Det som utspelades på planen var naturligtvis inte av europeiskt snitt men det var äkta. Han stod fem meter från händelsernas centrum. Hörde tillslagen mot bollen, såg intensiteten alldeles intill och sjöng med i sångerna.

Det blir en intensitet live som ger fotbollen fler dimensioner. Det bildas en gemenskap där mitt i klacken som man inte får via tv:n. Alldeles oavsett hur många tum den har, vilket maffigt ljud den frambringar och vilka megastjärnor som deltar.

Det finns en äkthet som bara ens lokala lag kan framkalla. En känsla av tillhörighet. Att se det där emblemet på sjalen, samma emblem som spelarna bär på bröstet och kämpar för. Emblemet för ett lag som är så långtifrån Champions League som man bara kan komma men som ändå representerar vår stad. Ett lag som får en att drömma om något bättre och högre.

Spelarna är ju inte alls som Messi eller Mbappé men du kan se dem vid skoavdelningen på Intersport eller möta dem på rocklundaområdet på väg till eller från träningen. Det är spelare du kan säga något till, ta en selfie med eller få en autograf utav.

Allt detta har fått honom att intressera sig i en helt annan utsträckning. Han har frågat hur det var när VSK mötte Zlatan och Malmö och hur känslan var när laget gick upp i allsvenskan för alldeles för längesedan. Han har letat efter Simon Gefvert på Fifa och pojkrummet är plötsligt prytt med ett gäng Grönvita dekaler

På helgerna kan vi se hur många fotbollsmatcher som helst på skärmarna men på bara en cykelturs avstånd har vi vårt lokala lags hemmaplan.

Det finns en potential här som vi måste utnyttja mer. Såväl klubb som alla supportande föräldrar. Nå ut till skolorna, ta med parvlarna till arenan. Tillsammans skapar vi den Grönvita framtiden.

Jag vill inte på något vis slå mig för bröstet i det här fallet, sonen råkade bara bli nyfiken på marschen och helhetsupplevelsen. Jag är dock glad för det. Han tycks ha väckts och lockats av samma ingredienser som jag en gång för alldeles för många år sedan.

Det lokala laget, i vårt fall VSK är lite som din egen arm. Du kan räta ut den och inse att den varken är grövst eller starkast men den är ofrånkomligen din. Om något ska bära saker åt dig så är det den.

Facebook Comments Box