Tillbakablickar och framtidshopp: ”När lagen och i synnerhet VSK spelar är det ofta en otrolig sport vi måste ta vara på och som definitivt har en plats 2025

Det är lätt att fångas av nostalgins kraft när det gäller bandy. Lars Östling skickade en bild hämtad från sent 1950-tal och någon match på Rocklundas bandystadion. Då unik som världens första och i flera år enda konstfrusna bandyis. En annan värld men samma plats som dagens betongbunker står. Idag tar våra mest ärrade supportrar en stänkare på hyllan på arenans norra sida. Då var det en smockad läktarsektion på samma plats. Kanske värmdes man av bandykorv och en glögg, sannolikt sjöngs redan då: ”Hejsan alla är ni klara!”

Nästan 70 år har gått sedan dess men det finns säkert någon bandyvän som lever än och har minnen kvar från då?  Imorgon är det faktiskt exakt 69 år sedan den första matchen spelades på Rocklunda Bandystadion. Den 3 december 1956 närmare bestämt. Matchen utgjordes av ett möte mellan landslaget och ett regionslag från Västmanland.

Detta har Karl Erik Eckemark skrivit om i den historiesammanfattning han sammanställt och som finns på VSK Bandys hemsida. Matchen spelades i regn och sågs av 4000 åskådare. Landslaget vann med 3-1. Bygget av Rocklunda var dyrt och kallades av vissa belackare för en onödig leksak för ungdomen Att samma arena stod värd för SM-finalen 34 år senare samt var svensk bandys högborg under VSK:s guldår mellan 1989 och nära 20 år framåt pulveriserade det påståendet rejält.

Jag själv blir också nostalgisk och slungas tillbaka ofta. Inte till 1956 men väl till nämnda guldår. När Hans Elis Johansson intervjuadesi pausen mellan VSK och Sandviken förra veckan, berättade han om vilket tryck det rådde där då. Som en engelsk ligamatch sa Hasse och så minns jag det verkligen också.

Det var doft av glögg och från de fyrverkerier som dundrade upp i vinterhimlen efter ett mål samt klackens sång och de av handskarna dämpade applåderna. Ett universitet för en ung VSK:are. Särskilt minns jag semifinalserien mot Boltic 1994. VSK hade vunnit den första matchen och kunde nu avgöra hemma. Matcherna spelades i bäst av 3 på den tiden.

4500 åskådare var där och skapade en elektrisk stämning.  Det var galet nervöst men när Pelle Fosshaug i matchens sista skälvande sekunder kom fri och gjorde i vad vi för ögonblicket trodde var finalinbringande 5-3 släppte allt för en sekund. Domaren hade emellertid blåst av för offside och Boltics målvakt, Mikael Forsell, kastade i väg bollen långt mot en fri Patrik Södergren. Södergren hade bara kunnat raka i bollen om det inte vore för att han i ren ilska kastat upp sin klubba på läktaren i samband med Fosshaugs ”mål” i sekvensen innan.

Strax därefter kom det definitiva jublet.  Vi stormade planen i det vinterväder jag idag inte kan erinra mig hur det var. Minns bara att jag var så där euforiskt glad som man bara kan bli när ens favoritlag tagit en stor seger. Vädret var helt enkelt sekundärt. Det var highfives med åtskilliga VSK-idoler och mitt bland dem fanns en galet förbannad Ola Fredricson.

Det är en av många härliga drabbningar mellan VSK och Boltic. Jag har en del ytterligare att delge, andra kan säkert dra fram flera episoder ur minnesgömmorna, somligt så pass brutalt att det borde ha förpassats till någon slags skräpkammare.

Jag är stolt över att VSK och bandyn varit en del av Västerås i mer än ett sekel. Inget annat har ett så långt och stark band till vår stad.

Vid en tillbakablick kan man bli sorgsen över nuläget. Många saknar den gamla stämningen med allt vad det innebar. Jag kan förstå den känslan.  Kvällens match mellan ovan nämnda lag hade kunnat bli en publikdrabbning som fungerat som nytändning publikt. Man kan tycka att det borde ha gått att få ihop en sådan match med tanke på alla storklubbar i fotboll som bevistat Västerås sista åren men det är som det är.

Detta till trots är jag ändå försiktigt optimistisk när det kommer till bandyns framtid.. Det finns förutsättningar spelmässigt i dagens bandy som gör den så oerhört mycket bättre och snabbare än vad som någonsin varit fallet. När lagen och i synnerhet VSK spelar är det ofta en otrolig sport vi måste ta vara på och som definitivt har en plats 2025 och många år ytterligare framåt.

Jag önskar att fler västeråsare blir varse den kvalitet och underhållning som VSK erbjuder. De förtjänar en större publik. Jag hoppas också att fler svenskar fångas av bandyn på nytt nu är vi har en extremt jämn och bra elitserie med många konkurrenter som slåss om bra placeringar och den åtråvärda finalen i mars.

Det bandyn inte har idag gör att vi kan minnas det som en gång var och påminnas över hur länge sporten existerat, särskilt i vår stad. Det den har idag i form av bättre material för spelarna och alla hallar som innebär optimala spelmässiga förutsättningar får sportens gamla devis: lirarna sport, att kännas mer relevant än någonsin. Det gör att sporten alltjämt lever vidare och förhoppningsvis kan göra så många år från nu.