Sjätte raka efter en stabil insats!

Sex dagar efter den vidunderliga insatsen mot GAIS i  Göteborg. Gefle hemma. Inte helt lätt att ställa om. Det brukar kunna leda till en viss reaktion.  VSK kunde dock hålla stången på ett imponerande sätt.

Med tanke på senaste omgångarnas propaganda trodde många av oss på en ny publiksiffra med över 5000 åskådare. Ett ihållande regn timmarna före avspark satte käppar i hjulen för de förhoppningarna.

Minuterna före avspark värmde emellertid solen och vi fick en fin inramning och en långtifrån oäven publiksiffra med över 4000 fotbollsvänner. En liten oroväckande detalj inför matchstart var att Alex Douglas tvingades börja vid sidan. Som ersättare klev Umit Aras in. Inte lätt att hoppa in som ny komponent i den så väloljade trion.

Det är klart att matchen inte nådde höjderna som den episka drabbningen mot Gais gjorde men det var ett habilt VSK som styrde tillställningen.  Man spelade metodiskt och passade runt utan att förivra sig genom att slänga iväg chanser. Några fler avslut tycker jag att man kunde ha svarat för men överlag kändes det tryggt och säkert.

Få hundraprocentiga chanser i första halvlek men en hel del tendenser åt det hållet.  När Patric Åslund, mer än lovligt omarkerad, satte pannan till bollen och gjorde 1-0 var det helt rättvist.  Stabilt om än inte glimrande. Dock var det närmare fler VSK-mål än en Geflekvittering. Det är svårt att spela mot en så pass defensivt motståndare så Grönvitt förtjänar en eloge för sin insats.

Den andra halvleken rullade på som den första. VSK var rätt lyckosamma i sin press. Simon Gefevrt slog an tonen med sin löpstyrka längs högerkanten. Precis som i första rullade VSK runt metodiskt och med stor tilltro. En och annan läktarröst skrek efter fler avslut men kontroll är viktigare än hafsigt framtagna chanser.

Fram till att Gefles Christoffer Aspgren räddat ett skott med händerna, med både utvisning och straff som följd, kändes segern kassaskåpssäker. Daniel Ask slog dock en svag straff och brönde chansen att stänga matchen. Detta i kombination av många byten gjorde att slutet blev lite av en nagelbitare.

Ska jag personligen hitta någon kritisk synpunkt får det bli att laget inte lyckades kontrollera matchen i slutet med en man mer. Det borde man ha dragit nytta av.

Det är heller inte första gången byten vållar visst huvudbry för laget. Någon panik ledde det som väl var inte till. Trots sju långa stopptidsminuter höll Grövitt undan och kunde med det stoltsera med sin sjätte raka seger. Imponerande!

Det blev av förståeliga skäl ingen propagandainsats likt matchen mot GAIS. VSK svarade emellertid för en mycket stabil insats vilket är starkt så tätt in på Göteborg. En ganska ringrostig Umit Aras kunde inte riktigt fylla Douglas kostym men svarade för en okej insats ändå. Tyvärr tvingades han utgå p g a någon känning.

Med några timmars perspektiv på den sjätte raka trean kan vi konstatera att VSK spelat 800 minuter hemma på Hitachi med inte mer än ett insläppt mål. En fruktansvärt bra siffra. Laget är också obesegrade under mer än ett år vilket inte hänt sedan åren 1993 och 1994.  Noterbart är att laget då spenderade säsongen 1993 i tredje divisionen varvid nuvarande svit väger klart tyngre.

Det är ett för jävla starkt, fint och väl sammansatt gäng vi håller på. Ett gäng som ger oss fans en väldigt stark tilltro och stor förhoppning inför den fortsatta säsongen. Något vi förtjänar efter alla år av ångest. På återseende i Skövde!