Riskerna är stora nu – alla måste agera förståndigt – särskilt polisen

I veckan har vi sett bränning av pyro i Göteborgsderbyt mellan Örgryte och GAIS. Vi får anta att det var i protest mot polisens hårdare metoder på fotbollsläktarna. Annars kanske lite overkill att dra pyro midsommarveckan, årets ljusaste tid, blir ju inte så effektfullt.

Vi fick också gångna helgen bevittna våld mellan polis och VSK-supportrar i samband med matchen mellan Degerfors IF och VSK. Så vitt vi vet var det många år sedan VSK-supportrar var i bråk med polisen. Nu blev det batongslag från poliser med personskador som följd och en mycket uppjagad stämning på läktarna.

Man kan tycka vad man vill om själva händelserna och vad som är rimligt eller ej. För vår del konstaterar vi nu bara att eskaleringen mellan supportrar och polis har kommit igång på allvar. Det här var början vi fick se, inte slutet.

Vad händer härnäst på den svenska fotbollsscenen? Ja, det är lätt att svara på. Det kommer att dyka upp nya incidenter och naturligtvis känner supportrar land och rike runt sig stärkta i sin sak när nu SvFF och SEF gör gemensam sak och uttalar sig mot eskaleringen av repressioner mot fotbollen från polisens sida.

I och med uttalandet från fotbollen är skyttegravarna grävda. Förra veckan gjorde polisen i olika sammanhang klart för landet att deras strategi ska fortsätta att gälla.

Så nu kan kriget alltså ta sin början. Vi kommer få se mer våld på läktarna. Vi kommer att få se en eskalering av ordningsstörningar över hela spektrat.

Och vems fel är det nu att det blir så här? Innan vi svarar på det kan vi konstatera att det sällan finns en enda orsak till att komplexa samhällsfenomen uppstår eller försvinner. Det brukar alltid vara ett myller av delorsaker som växer in i varandra och som tillsammans driver fram processer och i slutändan nya beteenden hos människor.

Så säger regeln. Men som bekant, ingen regel utan undantag.

I fallet med fotbollen och polisen är det faktiskt helt uppenbart att polisens strategibyte och nya operativa förhållningssätt har skapat en sådan frustration och ilska hos många supportrar att en eskalering av ordningsstörningar följer som en logisk konsekvens.

På ett sätt är det dock hoppfullt att det går att peka ut en grundorsak. Alla känner till orsaken bakom eskaleringen. Då borde det rimligen gå snabbt att göra något åt det hela, om det finns god vilja. Det är relativt enkelt att byta strategi för polisen och minska spänningarna. Samtidigt förstår vi att det är polismyndighetens ledning inte intresserad av.

När de ser bränningarna i Göteborgsderbyt stärks de bara i sin övertygelse om att något måste göras, nu. Nyansen i att det är en protest, att det finns ett budskap i beteendet går förlorad när man är i skyttegraven och kulorna viner runt huvudet. Precis på samma sätt ser de våldsincidenterna på VSK:s match som ett bevis för att det verkligen behövs hårdare tag nu, innan det spårar ur fullständigt. Att de normalt sett fredliga VSK-supportrarna tillsammans med övriga supportersverige känner sig trakasserade och är allmänt jävligt förbannade på poliser och ordningsvakter, går också polisledningen förbi.

Nu sitter hela fotbollssverige på en krutdurk som faktiskt kan explodera när som helst. Det finns i praktiken noll tolerans för någon form av provokation eller felsteg från någon av kombattanterna.

Vad som krävs nu för att situationen ska deskalera är förstås att polisen byter strategi. Det lär inte hända och som Dennis Mårtensson upprepat många gånger i sin poddserie om Polisen och fotbollen kan bara något ändras när något fruktansvärt har skett. Sån är logiken i den situation vi nu befinner oss i.

Supportrar som kollektiv kommer aldrig att backa undan från den situation som uppstått. Sannolikt inte för att man vill försvara rätten till att bränna bengaler utan för att polisen med repression försöker ändra människors beteende på kollektiv basis utan urskiljning. Som vi sagt många gånger, det kommer aldrig att fungera. Det inser man om man vet något om gruppsykologi.

Det är lite oklart varför inte polisledningen kunnat räkna ut detta på förhand.

Nu är snart kriget här och offren har börjat skördas. Det kan vara en blodig VSK-supporter, det kan vara en skrämd barnfamilj på Göteborgsderbyt eller en hårt ansatt polis som har en bedrövlig arbetsmiljö.

Alla i fotbollsfamiljen är förlorare

Kanske är ändå polismyndigheten den största förloraren. Nu får man sin auktoritet ifrågasatt och arbetsmetoderna sågas unisont av fotbollssverige. Detta är inte bra utan snarare farligt. Har man som ordningsmakt förlorat sin legitimitet hos dem man ska bringa i ordning vid behov är vägen öppen för konfrontation och våld.

Finns det inget som kan göras för att förhindra eskaleringen och att människor kommer till skada? Svaret på den frågan är dessvärre nej. Sån är krigets logik. Först när offer har skördats kommer andra krafter att stiga in i processen och tvinga polisen till att hitta andra, mindre konfrontativa arbetsformer.

Vi uppmanar alla sidor till lugn och eftertanke. Särskilt vill vi rikta oss till poliser i operativt arbete att inte använda konfrontation som arbetsmetod för att lösa ordningsproblem, om det inte är absolut nödvändigt. Riskerna är stora nu, alla måste förstå det oavsett vad man tycker är rätt eller fel i själva grundfrågan.

Facebook Comments