Premiärseger och förhoppningar om en drömvår!

En premiär är alltid speciell men en premiär har nog sällan eller aldrig varit så speciell som just den här eftermiddagens. Åtminstone inte betraktat med Grönvita ögon. Efter 7 år i fotbollens obygd var det äntligen dags för VSK Fotboll att beträda en fotbollsplan i superettan.  

Med ett följe på 700 supportrar äntrade VSK Grimsta IP som därmed pyntades i Grönt och Vitt.

Nedflyttade Brommapojkarna mot uppflyttade VSK Fotboll alltså. Ett hemmalag som förväntades att styra och ställa medan gästerna antogs få försvara sig och satsa på omställningar.

Till en början såg det ut att bli tufft. BP hade mycket boll. Redan efter två minuter var Eric Omondi igenom men Anton Fagerström parerade. En suverän och mycket viktig räddning. Utan den hade vi kunnat få en helt annan matchbild.  

Tids nog fick VSK igång spelet. Vann boll och hade ett bra passningsspel. Berisha och Svensson höll ihop fint där bak. Simon Johansson rörde sig över stora ytor och hade en tanke bakom varje aktion. En optimistisk känsla började att sprida sig i kroppen.  Nämnde Johansson, som hade nycklar till det mesta idag, tråcklade sig fram på mitten och spelade fram Batan.  1-0 och närmast eufori. Matchuret hade nåt minut 23.

Målet fick den logiska effekten att VSK stärktes. BP hade fortfarande mer boll men Grönvitt var väl så bra. BP förde spelet men hade svårt att skapa chanser. De vassaste svarade faktiskt gästerna för. Stabilt bakåt med vassa omställningar. Gabrielssons hade onekligen läst på om hur man skulle tas med sin premiärmotståndare.

Fanns det inget negativt ur VSK-synpunkt? Möjligen en viss nonchalans med bollen i vissa lägen. Batan ställde till det någon gång exempelvis. I en bättre serie med svåra motståndare behöver man spela enkelt ibland. Ta hörnor eller inkast istället för att spela sig ur.  Man kan bli straffad och det skulle VSK också bli. Dennis Persson drällde betänkligt och Fritiof Björkén utnyttjade fadäsen, 1-1 strax före paus.

Tung känsla. 1-1 på Grimsta är långtifrån någon skam men att VSK, efter en mycket bra halvlek, hade ledningen och tappade via ett misstag kändes jäkligt surt.  Som om inte detta var nog så tvingades Calle Svensson utgå i paus p.ga den skada han redan ådrog sig i genrepet förra helgen. Med Sean Sabetkar i Svenssons ställe stod VSK emellertid redo för den andra halvleken.

En halvlek som blev mer öppen.  BP hade förvisso mer bollinnehav och såg i en period ut att ta över helt. Chanserna uteblev dock och VSK krigade sig tillbaka, Man var fortsatt vassa vid omställningar och nära att näta två gånger om, genom Simon Johansson respektive Filip Tronét. BP jagade men det allra farligaste chanserna uteblev.. Undantaget en jätteräddning från Fagerström kändes det aldrig riktigt nervöst bakåt. Grönvitt var påtagligt stabila.

Karwan som inte riktigt fick till det i boxen ska ha credd för sitt slit och att han byggde upp anfall. Ett sådant föranledde Simon Johanssons 2-1. Där Tronét, via just Karwan, serverade den gode Simon. 2-1 och gränslöst jubel!

Matchens sista del blev i viss mån dramatisk men inte så som man kanske kunnat tro.  Det 100 procentiga chanserna uteblev även i slutet, BP ropade på straff efter en situatio, domaren friade. VSK höll ut. Kämpade, höll bollen inom laget och kryddade med en fenomenal Simon. Vilket slit och vilken förstatouch! När han klev av i slutminuterna gjorde han det efter en av sina bästa matcher någonsin.

När domaren satte pipan i munnen och blåste av var känslan fantastiskt skön. 2-1 borta mot de från allsvenskan nedflyttade Brommapojkarna. Vilken start på comebackåret! VSK kom, sågs och segrade på Grimsta.  Det här spelet och den här publiken bådar gott. Man kan knappt bärga sig till hemmapremiären mot Brage den 9 april. Vi hade att göra med en drömhöst för några år sedan som ni vet.  Den var rätt magisk. Vågar vi hoppas på att vi har en drömvår framför oss? Jag tror fan i mig det och den lär isåfall bli avsevärt mer magisk än den beryktade hösten!

Facebook Comments