Nummer fem på isen och nummer ett i våra hjärtan.

Magnus Joneby lägger bandyrören på hyllan. Beslutet var väntat. Känslan, kanske rentav övertygelsen, är också att det var helt rätt att ta beslutet nu.

VSK vann sitt 21:a SM-guld och Magnus Joneby tog hem sin fjärde titel. Han var lika bidragande i det här slutspelet som han någonsin varit. Nästan 40 år gammal. Fantastiskt att motivationen, fysiken och mentaliteten fanns till en så stark prestation efter så många år i klubben. Det går inte att sätta en mer passande punkt för ett av de finaste kapitlen i den här Grönvita klubbens historia.

Även om beslutet var väntat och övertygelsen stor om att det var ett rätt sådant känns det tungt just nu. Magnus Joneby kommer lämna ett fruktansvärt stort tomrum efter sig. Man har lite skiftande känslor. Saknad givetvis, oro över hur man ersätter den hörnsten som alltid lyft upp klubben men också hopp. Hopp om att Jonebys karaktär och anda sitter kvar i klubben även när han lämnar isen för läktaren

VSK var den enda klubb han representerade.. Där började han som liten knatte. En av många småttingar på vingliga skär och med drömmar. Från de tidiga 1990-talets första stapplande skär till SM finalen den 18 mars 2023 ligger mer än 30 år.

År av kyla, blåmärken, tidiga resor till poolspel, stressiga träningar på eftermiddagarna, tårar och glädje. Uppoffrande föräldrar, ruffiga idrottsplatser som säkert fört tankarna till DDR. Så en dag klev han in i det där omklädningsrummet han säkert drömt om att få kliva in i. Med Fosshaug, Östling, Carlsson och Ted med många fler.

Först en yngling som ville ta lärdom men rätt fort en allt mer ansvarstagande karaktär. 21 säsonger blev det i A-laget varav 15 som klubbens kapten. Det han själv lärde av ovan nämnda äldre profiler skulle han sedan själv lära ut till ett ansenligt stort gäng yngre spelare.

Jag kan knappast hitta en bättre lagkapten eller en mer lämplig representant för en klubb. Magnus Joneby har varit helt unik. Andra har varit snabbare på rören, svarat för mer spektakulära mål och framspelningar. Magnus Joneby har dock varit en förutsättning för dem alla. En hörnsten som alltid burit laget och klubbmärket. Rakt och stolt.

Som supporter har han alltid skänkt trygghet och hopp. Jag har ofta sökt honom på isen i jobbiga lägen. Sett den brinnande blicken och känt den självklara pondusen som hans gängliga gestalt alltid utstrålat. Om VSK haft en knappt ledning har Jonebys närvaro alltid mildrat nervositeten, om klubben legat under har jag känt hopp så länge mannen med nummer fem skrinnat runt nedanför oss fans.

Ett lag med Magnus Joneby har aldrig förlorat för än matchernas absolut sista skälvande sekund. När han har talat har alla lyssnat, när han spelat har alla följt. En självklar ledare och pådrivare.

Det har varit en ganska stor spelaromsättning genom åren men Magnus Joneby har alltid funnits som en konstant. Med hans vilja och anda har VSK alltid varit att räkna med även om laget vissa säsonger varit lite sämre på pappret.

En epok är över. En hörnsten som burit upp VSK:s emblem har inte gett vika men självmant släppt greppet. Det framkallar som sagt saknad och oro men också hopp. En spelare kommer förmodligen aldrig få den betydelsen för klubben som Magnus Joneby haft. Däremot tror jag att flera av spelarna som är kvar kan hjälpas åt att bära upp det Joneby burit upp.

Jag såg flera spelare ta stora kliv under den gångna säsongen. Inte bara sett till spelet utan även ansvarsmässigt. Killar som jobbat hårt, offrat sig och ställt krav. Jag tror det är Magnus Jonebys ledarskap som spritt sig.

Avslutningsvis riktar jag mig direkt till Magnus Joneby. Tack kan vara ett väldigt futtigt ord men jag vill ändå rikta ett stort och varmt tack till dig för allt du gjort. Du har gett oss många glädjestunder och har mer än någon annan gjort oss så otroligt stolta över vår klubb.

Du började som en av många skrinnande småttingar och slutade som den allra största med mer än 600 matcher, kaptensbindeln på armen och inget annat än lagets bästa för ögonen. Nummer fem på isen och nummer ett i våra hjärtan.