Det här blir ett annorlunda matchreferat än de flesta övriga, ja faktiskt gentemot alla övriga 18 från den här i övrigt glimrande säsongen. 0-4 mot Utsikten. Seriefinalen, matchen man sugit på som en karamell i några dagar. Nu återstår bara en bitter eftersmak från den.
Jag var optimistisk på förhand. Något annat vore faktiskt konstigt med tanke hur säsongen sett ut hittills. Trodde på poäng eller rentav seger. Inledningen kanske inte var lovande rent spelmässigt. Hemmalaget förde spelet men VSK hade chanserna. Både Simon Johansson och Patric Åslund var ytterst nära att spräcka målnollan.
Sedan kom då det förödande och mer eller mindre matchavgörande. Miguel Sandbergs utvisning. Billig enligt många. Enligt mig en mer än lovligt vårdslös tackling. Om den förtjänade ett rött kort låter jag vara osagt men en onödig aktion på mittplanen var det hur som helst.
Tuffa förutsättningar under matchens resterande 70 minuter. Emellertid inte första gången ett lag tvingas utstå en sådan storm. Olyckliga omständigheter tror jag tog knäcken på VSK. Ett olycksaligt 0-1 från ingenstans via försvarsshabbel och sedan ett närmast mirakulöst självmål av Herman Magnusson fram till 0-3 och därefter ridå. Ingen skugga ska falla över Mange som varit rent formidabel säsongen igenom, målet blev bara signifikativt för kvällen!
I den andra halvleken kom ytterligare ett baklängesmål som innebar slutresultatet 0-4, ett rejält svidande sådant. Tungt som fan. Ska man känna farhågor inför kommande omgångar? Nej, laget är starkt mentalt. Bara upp på hästen mot Örebro nästa lördag. Går det att rikta någon kritik mot laget? Definitivt! Visst kom det några extremt olyckliga mål men nog går det att stå upp bättre än vad som blev fallet efter utvisningen.
Sedan en sista synpunkt. Har ju ofta och i stora ordalag hyllat Kalle Karlsson. Detta med all rätt eftersom han svarat för en fantastisk insats som coach under säsongen. Idag sätter jag dock ett stort frågetecken kring valet att peta Jabir. Jag hörde hans välformulerade motivering i intervjun innan men ställer mig ändå frågande.
Jabir har gått från klarhet till klarhet i sommar och svarade för sin bästa match för säsongen mot Helsingborg förra helgen. Han spelade också en mycket viktig roll i hemmamatchen mot Kiken för en månad sedan. Insatser som borde gjort honom given från start ikväll. Han må ha behov av vila men de kan man ta i andra matcher än en semifinal. Valet blev ingalunda matchavgörande men är ändå i högsta grad värt att ifrågasätta.
Nåväl. Matchen slutade i rungande tung besvikelse. Vi drar emellertid ett fett streck över den exakt nu och utkräver revansch mot Örebro nästa lördag. En seger då och kvällens insats blir en trist men ovidkommande parentes. Vi ses där. Vi äro liksom tusenden!
DU HAR VÄL INTE MISSAT
Seger nummer 18 bärgad – nu går vi för den 19:e i säsongsavslutningen
En imponerande serieseger!
VSK krossade Rynninge – på lördag tar vi klivet upp till division 1