Må matchen vara en sista läxa inför säsongens slutspurt!

Näst Villa vågar jag påstå att Bollnäs är den motståndare med högst potential i årets Elitserie. Under de flesta omständigheter hade jag således tagit emot ett oavgjort resultat på deras hemmabana med öppen famn.

Anförda av Simon Jansson och Erik Pettersson är de ett i högsta grad svårslaget lag. Som kvällens match utvecklades känns emellertid det oavgjorda resultatet som en förlust.  VSK inledde matchen fantastiskt och spelade sin kanske bästa bandy för säsongen. Det där tempot som glimtat till vid tillfällen tidigare gjorde sig påmint och gav Bollnäs stora problem.

När Martin Landström genialt frispelade Robin Odén som säkert satte 6-1 kände jag mig så oerhört stolt! Vilket lag, vilken halvlek! Jag trodde på poäng och drömde om vinst men att de skulle se så överväldigande var närmast osannolikt.

En reducering hade kanske varit ofrånkomlig, men tre och på så kort tid? Nja, det kändes onödigt och skulle visa sig få tunga konsekvenser i andra. Den tidigare ledningen med 6-1 var vid halvtid hastigt och mindre lustigt var 6-4.

VSK hade sedan svårt att skaka av sig Bollnäs upphämtning. När fixstjärnan och skarpskytten, Erik Pettersson, kom med ytterligare en reducering tidigt in på andra halvleken var känslan närmast outhärdligt. 40 minuters dramatik väntade!

Tids nog skulle Grönvitt kunna skaka av sig den värsta av chockvågen. I en period var dessutom VSK-bekantingen Simon Jansson och Anton Dahlberg utvisade för hemmalaget. Kännbart för dem och något som VSK borde ha utnyttjat. Chanser skapades men det lilla extra saknades.

Skotten var inte tillräckligt bra och genombrottsförsöken på sista tredjedelen av isen höll inte riktigt måttet. En situation med två utvisade nyckelmän hos motståndaren måste utnyttjas bättre! Martin Landström missade dessutom en straff i samma veva. Sådant händer men tungt!

När Erik Pettersson kvitterade strax innan 90 minuters speltid kändes det i stunden bara för jävligt. Vi skulle ha vunnit den här matchen!

Vi har sett de förut under säsongen. Mot Villa, just Bollnäs och Hammarby inte minst. Samtliga de matcherna hemma. VSK som inlett riktigt bra i samtliga fall men sedan släppt in sin motståndare och fått svårt att vända tillbaka

Om några dagar kommer jag kanske vara till freds med att det trots allt blev en poäng och att hoppet om plats två ännu lever. Men ändå, från ledning 6-1 till 6-6. Fan vad surt!

Nu väntar ett lägligt VM-uppehåll innan slutspurten av serien åter tar vid med en möjlig klassiker mot Vetlanda utomhus på Västanfors IP. Enorm potential finns i det Grönvita laget men nu får det vara nog med tunga tapp och kvalitén på fasta samt vid genombrottsförsök sista tredjedelen av banan måste upp.

VSK kan ju inte bara glimtvis visa vilken hög potential som finns. Det måste ju gå att förvalta insatserna över 90 minuter. Må matchen vara en sista läxa inför säsongens slutspurt!