Johan Mjällby som manager var helt rätt där och då

Förra året markerade tioårsjubileet av ”drömhösten” – en av de mest avgörande perioderna i klubbens historia. I den sista matchen besegrade VSK Fotboll Södertälje FK, vilket säkrade kontraktet i division 1 norra och sannolikt räddade klubbens existens.

Inför den efterföljande säsongen 2016 hade VSK säkrat upp 2015 års nyckelspelare: Filip Tronêt, Simon Johansson och Karwan Safari. Till dessa anslöt Robin Blommé, Dennis Pettersson och Jonas Hellgren – spelare som skulle komma att utgöra en bärande stomme under många år.

I januari började osannolika rykten cirkulera: Johan Mjällby var aktuell som manager. Att landslagshjälten och den tidigare Celtic assisterande-tränaren skulle kliva ner i tredjedivisionen för att leda VSK var för många svårt att greppa. Intresset blev enormt. Efter ett stormöte med sponsorer och en massiv swish-kampanj från supportrarna säkrades finansieringen, och den 5 februari presenterades han officiellt.

Med Mjällby vid rodret och energin från drömhösten i ryggen gick VSK som tåget under försäsongen. I bortapremiären följde 100 grönvita själar med till Umeå och fick se VSK krossa Team TG med 4–0. Hemmapremiären lockade hela 4 562 åskådare, men slutade i en snöplig 2–3-förlust mot Nyköpings BIS.

Trots det hade publiken hittat tillbaka. Bortaföljet växte och för första gången sedan 2011 nådde VSK ett publiksnitt över 1 000 personer (1 489). Det var också nu som Anno 1904 tog sin början genom initiativet VSK Swish. Rikspressen vaknade till liv; både Erik Niva och tidningen Offside gjorde stora reportage om klubben – en uppmärksamhet som helt kan tillskrivas Mjällby-effekten.

Även om det aldrig blev något avancemang till Superettan under Johan Mjällbys ledning, blev tiden den omstart VSK behövde. Sportsligt fanns det högre förväntningar, men det tände hoppet och tron på att VSK Fotboll kunde vara något mycket större än ett mittenlag i division 1.

//HL