”Ett besök på Arosvallen är en resa med tidsmaskin – tur och retur”

Äntrar Arosvallen. Med en vårsol som värmer och speglar gräsmattan. 11 år efter att VSK lämnade sin hemmaborg. På många sätt är det tydligt hur mycket vatten som runnit under broarna sedan dess. Amerikansk fotboll nu, annan fotboll då. Allt är mycket slitet. Bokstäverna som en gång bildade ordet A r o s v a l l e n vid entrén har ramlat ner, en efter en.

Samtidigt är det mycket av det slitna som fångar en, tar en tillbaka. Kiosken och resultattavlan med VSK-emblem och gamla godisfabrikat exempelvis. Reser mer än 11 år tillbaks. Runt 20-25 år, kanske ännu längre.. När Arosvallen var själva skådeplatsen. För prestigefyllda derbyn mot IFK och en ständig dröm om allsvensk fotboll.

En gång besannades drömmen. Det enskilt mest distinkta minnet från Vallen. Höst i luften. 6-1 mot Brage med hattrick av Elisson. Listons tårar från sidinjen. Minns sångerna från läktaren och glädjen hos alla som lämnade densamma. På väg till cyklar, bilar och bussar. Leenden, gnistrande ögon. Förväntan och hopp.

Drar mig även till minnes en landskamp från 1990, mot Danmark. En trist historia som slutade 0-1. Trots Hysén och Thern i den svenska startelvan. Zlatans besök 2000 är också hågkommet. 3-2 till Malmö och mål av den blivande superstjärnan. Det lockade en scoutande Stuart Baxter till arenan och vållade rubriker i sportbladet.

Detta till trots. För mig är Vallen mer ruff än glamour. Mer snålblåst än solsken Fler glidtacklingar än klacksparkar. Spårvägen och Glenn Myrthil. Hammarby och Hasse Eskilsson. Serielunk. Saknar tiden men är glad att den inte kommer åter.

Innan vi slutar bör kanske backen i anslutning till Kristiansborgs-badet nämnas. Av somliga kallad skottebacken. Ett tillhåll för VSK-fans vars snålhet fick dem att följa matchen här istället för att betal entrépengen 150 meter längre bort.

Lämnar Arosvallen via omklädningsrummen. Hiskeligt gamla. På en dörr stårordet vaktmästare. Det tycks ha stått där väldigt länge. Säkert redan på den tiden Listons arga stämma var den dominerande ljudkulissen i de här domänerna. Någon gång på det glada 70-talet.

Solen värmer i pannan än. Trots kvällens intåg. Mycket har förändrats, mycket är ändå sig likt. Ett besök på Arosvallen är en resa med tidsmaskin. Tur och retur.

Facebook Comments Box