En stor kulturbärare som tillhör klubbens bästa försvarare någonsin

Stefan Kröller lämnar VSK Bandy. Den klubb han, undantaget två säsonger i ryska Neftyanik, varit trogen sedan barnsben.

Han fick lite av ett genombrott redan under säsongen 2008/09, då VSK vann sitt kanske mest oväntade SM-guld. Sedan dess har han ständigt utvecklats och blivit allt mer tongivande. Som försvarare tillhör han klubbens riktigt stora. Vi kan sätta honom på samma piedestal som Kaka, Josen, Lillis och Bruun.

Under alla år var han nära landslaget utan att riktigt slå sig in på allvar.  Det kan gräma en lite så här med blicken i backspegeln.

Emellertid tror jag Stefan Kröllers status i och framgångar med Grönvitt väger över detta. Han var en av dem som var med och tog emot stafettpinnen från tidigare generationers stjärnor. Ted, Micke, Östling och några till. Han gjorde det med den äran och har varit en del av klubbens ryggrad i mer än ett decennium.

Det som alltid utmärkt Stefan Kröller på i sen har varit blick för spelet och tuffhet.  En svårpasserad försvarare. Det allra starkaste draget hos honom är dock inställningen. Den var på topp oavsett om motståndet var Gripen i november eller Villa i en final i mars.

En sådan inställning sprider sig i ett lag gör omgivningen bättre. Ett lag som Stefan Kröller är en del av går aldrig på halvfart.

Det har blivit 12 säsonger för VSK där han kammat hem tre SM-guld och spelat fyra finaler. Hittills kanske vi försiktigt får tillägga då den knapphändiga informationen som kommit fram inte avslöjar om han definitivt lägger bandyrören på hyllan.

En sak som hamnat i skymundan och förtjänar rampljus är att VSK tappade ruskigt tunga namn under några somrar. Bergwall, Bruun, Sjöström, Bergström, Jansson, Olsson och Landström försvann i en strid ström. Även om några ersättare var ren klass så kom majoriteten ifrån degraderade Tillberga. Inget ont om varken TB eller spelarna men de hade inte alls sina flyktade företrädares meriter och erfarenhet.

Att klubben trots detta kunde fortsätta att stå upprätt beror i mycket hög grad på Stefan Kröller och hans mångåriga kompisar; Joneby, Gröhn och Holmberg. Deras anda och hjärta för klubben spred sig och gjorde att man mirakulöst nog fortfarande kunde hävda sig. Utan dem hade VSK kunnat gå ett mycket tungt öde till mötes.

Till hösten finns ingen Stefan att luta sig mot men andan och hjärtat som han cementerat i laget finns kvar. Vi får helt enkelt ställa oss upp och applådera en stor kulturbärare och en av klubbens bästa försvarsspelare någonsin. Tack för allt!

Facebook Comments Box