AFC ett lag med knappt någon lokal koppling

Säsongen 2016 gjorde AFC United det oväntade och kom tvåa Superettan och därmed kvalificerade sig till Allsvenskan. En bedrift då det var ett lag som gjorde det med relativt små medel, endast 9,5 miljoner i omsättning utan spelarförsäljningar och det behövs normalt nästan en omsättning tre gånger så mycket för att vara ett toppklubb i Superettan. Men för en klubb med små resurser så lockades det att få bättre förutsättningar och Ryssholm valde att flytta sin klubb till Eskilstuna och döpa om laget till AFC Eskilstuna, detta skedde i samarbete med Eskilstuna City med öppna armar bjöd in dem. Detta var ett beslut som många i fotbollssverige ogillade och möjligheten att flytta lag mellan kommungränser finns inte längre.

Många saker sades om varför detta var bra för just Eskilstuna, men framförallt lyftes det fram att stadens fotbollsspelare inte skulle behöva åka till andra orter för att speIa fotboll. Men hur blev det då? Fem år senare kan vi konstatera att AFC endast har två spelare från Eskilstuna som får regelbundet speltid, en stad som fostrat både Sebastian Larsson och Marcus Danielsson. Det går inte att säga att talang finns i Eskilstuna, men de får inga förutsättningar för att ta sig in i A-laget. I stället valde en spelare som Albin Sporrong från Eskilstuna att spela för VSK och finns nu i norska högstaligan, flera spelare från Eskilstuna letar sig in i VSKs akademi där de får bättre förutsättningar för sin karriär. För AFC är akademin ingen prioritet, de vet att de kommer tjäna mer ekonomiskt att ta talang utifrån än att utveckla den själva. Men om de ska bli stadens lag är det en dålig strategi då den lokala kopplingen kommer saknas.

Det går inte skylla på att det tar tid. Under samma tidsperiod har VSK startat upp sin akademi från noll och har som sagt sålt Albin Sporrong till Norge, Kevin Custovic till Danmark, Videhult får speltid i startelvan. Räknar vi även in Sebastian Selin så har han fått spela i Superettan i år och får nu speltid i Division 1 tillsammans med Viktor Steen. Både Patric Åslund ooch Anders Hellblom har fått göra inhopp. Räknar vi in Simon Johansson, Filip Tronêt, David Engström, Jonas Hellgren och Daniel Svensson finns det en väldigt stark lokal prägel som stadens lag. AFC har alltså jämförelse vis efter fem år endast två lokala spelare vilket får ses som klart underkänt mot vad som sades för fem år sedan då det skulle bli ett lag för stadens spelare att kunna spela i.

Kevin Custovic, en egen produkt som nu finns i danska högstaligan.

Även om AFC har mer publik i Eskilstuna än vad de hade innan så har de stora problem att identifiera sig som stadenslag, det finns ju inget lokalt att förknippa med laget när knappt någon i laget är därifrån. Nej, den riktiga Eskilstuna fotbollen utspelar sig i division 2 Södra Svealand där både IFK och City kämpar för att hålla sig kvar. Ett äkta stadsderby utspelade sig tidigare i år som trots Covid restriktioner lockade 640 åskådare, en fantastisk publiksiffra för division 2 och hade det inte varit för pandemin så hade det varit många fler.

Det var även riktigt grinigt i efterspelet då City tränaren Aziz Halimi hade svårt och svälja förlusten och ifrågasatte IFK som hade ett samarbete med VSK och lånat in spelare som Videhult, Åslund och Hellblom. – Nu låter jag som en dålig förlorare, men det är svårt att på något sätt mäta sig när det kommer in kvalitetsspelare från Superettan hit. Säger han till Eskilstuna kurriren och fortsätter. – Både Åslund och Videhult är tungan på vågen. Videhult underhåller hela vår backlinje själv med sina djupledlöpning och Åslund håller i bollen så att vi inte ens kan få tag i den.

På något sätt är det ödets ironi att en företrädare från City som själva har ett samarbete med AFC klagar på att IFK samarbetar med VSK. Det är ju samarbetet de själva aldrig fick till med AFC. Men samtidigt är det otroligt härligt att känslorna finns där efter ett stadsderby, något som känns väldigt avlägset med AFC. Efter fem år finns det fortfarande inga större supporterskaror. Det finns mycket och säga om ÖFK, men de hade ingenting när de spelade i division 1 men har ändå en skara supportrar kring sig nu och att skapa det tog många färre år än vad AFC har haft på sig i Eskilstuna.

För fotboll är känslor, känslorna för sitt lag gör att det går tre bussar imorgon och inte omöjligt att bortaföljet blir uppemot 400 personer. Det är dessa känslor som gör att det blir stämning på matchen och inte en tyst sittande publik. Imorgon kommer det bli en bra publiksiffra, men den hade varit bra högre om VSK skulle mött IFK eller City.

Nu försöker AFC hausa matchen som ett mälarderby, men det är ett mälarderby där känslorna bara finns på ena sidan Mälaren. Hade det varit City eller IFK ett lag som går att identifiera med Eskilstuna hade det gått och snacka upp matchen kollegan från fel sida mälaren. Vid en förlust ha ångest att nästa arbetsdag möta kollegan och få höra pikarna eller vid en vinst klibba upp dennes arbetsplats med VSK stickers. Det här är ett möte där ena sidan bara bryr sig, det tappar en stor del av vad det hade kunnat vara. Om AFC spelarna gör mål blir de viktigare för dem att håna VSK klacken då de inte finns några supportrar att fira målet med, det är bara patetiskt.

Jag hade hellre mött City eller IFK.

//HL

Facebook Comments Box