VSK Fotbolls tränarduo – några reflektioner

VSK Fotboll gjorde under gårdagen klart med tränare för Superettansäsongen 2019. Att det blev Thomas Gabrielsson och Joacim Gunnarsson var knappast någon skräll. Det hade så klart varit helt bakvänt att först spika truppen sånär som på några mittfältsspelare och sen därefter försöka hitta en tränare som ska leda laget. 

Klubben har i alla fall valt en lite udda lösning och låtit styrelsen besluta om truppen på rekommendationer från sina scoutingansvariga, snarare än tränaren. Thomas Gabrielsson har inte vetat om han skulle bli huvudtränare och har inte haft något större inflytande över spelarvalen, även om han så klart ingår i de grupper som tittar på spelare. 

Den fråga som alla nu ställer sig, kommer den här tränarduon klara av att leda laget i Superettan? Svaret på den frågan får vi nästa år, idag kan vi bara spekulera. 

Ingen i duon har någon som helst erfarenhet av att träna och leda herrelitlag på seniornivå. Detta faktum håller många nu emot klubben i deras val av tränare. Naturligtvis hade det varit bättre om de haft i alla fall någon erfarenhet från den nivån. För hur det än är, det är skillnad. En mer erfaren tränare hade kunnat manövrera i det minfält som Superettan är för en nykomling på ett lättare sätt än vad tränarduon kommer att kunna göra. 

Därmed inte sagt att det var fel att välja denna duo. Visst måste klubbar ibland chansa på oprövade kort, det är ju så nya tränare kommer fram och gör sig ett namn. Alla är noviser första gången. Från ett perspektiv kan man säga att det nu styrelsen gör i VSK Fotboll är modigt. De lägger ansvaret i händerna på två personer som förvisso är utbildade i sitt yrke men som inte har mycket till en aning om vad som väntar dem på andra sidan kullen. 

Visst går det att förstå att styrelsen valde höstens tränarpar. Det var det enkla valet. Man vet vad man får och vi ska inte underskatta rädslan hos ledningen att rekrytera in en ny tränare utifrån – i varje rekrytering bor en potentiell TAF-gate. Det vill klubben så klart till varje pris undvika. En ny TAF hade varit en felrekrytering för mycket för den här styrelsen. Det går att förstå att man valde det säkra före det osäkra. 

Kanske har det internt i styrelsen framförts att tränarduon hade bättre resultat på hösten med laget än vad Tor-Arne hade under våren. Det må vara sant men det bevisar på intet sätt någon särskild kompetens hos tränarduon.

I och med att spelarna kickat TAF låg allt ansvar på dem att bevisa att det var rätt beslut. Höstens prestation tillhör spelarna, inte tränarna. Ska man vara lite cynisk kan man säga att nästan vem som helst men någon form av tränarutbildning hade kunnat leda laget under hösten. Jakten på serieseger var spelarnas kamp med sig själva för att bevisa att det var rätt det som hände. 

Därför ska vi inte lura oss att tro att tränarduon har bevisat någonting av sin kompetens i och med seriesegern. Den kompetensen ska bevisas från 7 januari när laget kliver ut för första passet på den nya säsongen. Det är där när ett tomt blad ska skrivas som deras förmågor och kapacitet kommer att visa sig. 

Förutom att styrelsen nog har en inneboende ångest att värva en meriterad tränare utifrån tror vi också att valet på TG och JG har en ekonomisk bakgrund. De är väldigt billiga i jämförelse vad det skulle kosta att ta in ett etablerat tränarnamn och som säkert skulle vilja ha med sig en assisterande som man också skulle varit tvungen att betala för. De hade säkert kostat klubben stora belopp varje månad och man hade i vart fall haft Thomas kvar på lönelistan. Bedömningen var nog att klubben inte har råd med den satsningen. 

Vi får anta, givet att VSK-klubbarna nu går isär på marknadssidan att det kommer saknas rejäla summor i intäkter från marknad i år, på samma sätt  som det också gjort det de senaste åren. Att använda sig av en billig lösning var nog tvunget när man tar hänsyn till det ekonomiska läget. 

Nåja, oavsett varför klubben nu väljer TG och JG kommer domen mot styrelsen vara hård om laget misslyckas nästa år och åker ur eller riskerar att åka ur.

Varför då frågar vän av ordning. Jo, för förväntningarna hos i princip alla runt klubben och många utanför den har varit att styrelsen ska ta in ett etablerat tränarnamn för att kompensera kunskapsbristerna i organisationen som följer av att det var 8 år sedan vi var ett elitlag senast. 

Och visst går klubben emot sin egen filosofi med tränarvalet. Mantrat sista året har varit att klubben organisatoriskt ska vara en nivå över där man för närvarande spelar. Det kan man inte säga att valet av tränarna är ett bevis på. 

Hur man än vrider och vänder på denna tränarlösning är det en chansning och det är en rejäl sådan – ingen kan hävda något annat med någon form av trovärdighet i orden.

Men som vi sagt tidigare – det innebär inte att det är fel att chansa. Ibland måste man våga och ge människor möjlighet att växa med sina uppgifter. Vi gör det hela tiden med våra spelare, nu har styrelsen bestämt att vi ska göra det med våra tränare också – det finns inget inneboende fel i detta. 

Klubben har gjort sitt val i tränarfrågan, då återstår för oss supportar att stötta laget i vått och torrt och ge spelarna förutsättningar att lyckas. Det är det enda viktiga, inte vem som spelar eller tränar laget.  

Facebook Comments Box