Carlstads poängtapp gör att läget är oförändrat inför seriefinalen mellan dem och VSK om en vecka. Det väcker viss lättnad men förtar inte känslan av besvikelse efter VSK:s svaga insats mot Sandviken. En tråkig påminnelse och repris av förra årets höstpremiär. Även om det inte var fullt så erbarmligt dåligt som då väcker det en och annan fundering. Varför kan inte laget mobilisera rätt energi inför en sån här match. En höstpremiär som serieledare, med en ny ledarkonstellation? Borde vara gyllene förutsättningar.
Energin och spelet fanns ju i träningsmatchen mot Tvååker. Man hade alltså mer energi i en träningsmatch än i en viktig seriematch. Inget som kännetecknar seriesegrare.
Det var visserligen ingen katastrofal insats men en tillräckligt svag sådan för att väcka rejält med frustration. Laget kan så mycket bättre. Mittfältet tappade boll irriterande ofta och chanserna man skapade var rätt många men i nästan samtliga fall mer än påtagligt tama. En kille som Karwan Safari måste exempelvis upp i nivå framöver. Vi behöver en central forward som bidrar betydligt mer i den fortsatta jakten på superettan.
Med det sagt lämnar vi matchen mot Sandviken och tar sikte på framtiden. VSK är alltjämt serieledare och har allt i sina egna fötter. Närmast väntar ovan nämnda Carlstad i Karlstad, den viktigaste matchen på år och dar. Ett VSK som får nerverna i styr har goda chanser till att, inte bara ta poäng, utan även vinna den matchen. Med ett starkare mittfält och med offensiva spelare som förvaltar sina lägen bättre än igår.
DU HAR VÄL INTE MISSAT
0-1, 0-1, 0-1…
Vem premiärmålar himlen grönvit som gurka i vaniljglass på söndag?
En tro som kan flytta berg