Västerås Sportklubb 115 år

När vi idag blickar tillbaka i tiden till när vår stolta förening en gång bildades kan man inte låta bli att fundera över hur det gick till när klubben kom till som idé i huvudet på Krispin Svärd och hans unga kompisar när de stod och göt polertrådar på Keijsers Metallfabrik hösten/vintern 1903.

Hur tänkte man och varför ville några tonårspojkar bilda en idrottsförening, det fanns ju redan flera stycken i staden och som Krispin själv sagt, idén var knappast välkommen ens bland många av hans arbetskamrater. Att hålla på med idrott ansågs vara suspekt på något sätt och inte något rejäla människor ägnade sig åt.

Det finns så klart några punkter att lyfta fram som har betydelse för varför Krispin och kompisarna fick idén och faktiskt kom till skott med den också. Vi ska räkna upp några här som vi tror är viktiga, utan att göra anspråk på sanningar och utan att ha någon särskild kunskap i de lokala historiska förutsättningarna.

Det var många idrottsföreningar som bildades runt och strax efter förra sekelskiftet, det var lite av en trend som vi skulle sagt idag. Dock inte en trend som hade den mediala explosiva genomslagskraft som vi idag förknippar med trender utan mer en långsam trend som styr allt fler människor till att aktivera sig fysiskt på sin nyfunna fritid.

För visst, runt förra sekelskiftet fanns för första gången den fysiska möjligheten till att börja intressera sig för idrott för arbetarklassen. Arbetstiden var oftast 8 timmar om dagen, 6 dagar i veckan, vilket gjorde att unga starka tonårspojkar faktiskt hade energi kvar i kroppen efter en arbetsdag. Levnadsstandarden och kosthållningen hade gradvis kunnat förbättras i landet efter nödåren på 1860- talet och den utvandring till Amerika som följde.

Så det fanns tid och det fanns energi.

Det fanns också hos många ungdomar en avsevärd kunskap om hur ideella föreningar fungerar. Helt säkert var många av pojkarnas fäder anslutna och aktiva i diverse fackförbund som började växa sig allt starkare på de stora arbetsplatserna vid den här tiden. Barnen och tonåringarna hade också själva erfarenhet då väldigt runt det förra sekelskifet var aktiva medlemmar i någon av flertalet nykterhetsorganisationer som var verksamma i landet. De hade etablerat sig gradvis med början från 1880-talet och kom snabbt att organisera ungdomarna på många orter.

Förutom nykterhet lyftes kultur och bildning fram som viktiga rättesnören och senare också idrott när det blev allt mer på modet.

Folknykterheten är en viktig faktor till att dåtidens ungdomar började idrotta istället då för att dricka sprit med sina arbetskompisar eller föräldrar som varit det normala under tidigare generationer.

Så många av dåtidens ungdomar var absolutister, de hade ”goda” ideal och de visste hur föreningslivet fungerade med sitt demokratiska styrelseskick och stadgar som reglerade föreningens styrning och aktiviteter.

Till detta ska fogas att militär verksamhet allmänt sågs som ett av fundamenten i samhället vid den här tiden. I praktiken innebar det att alla pojkar var väl förtrogna med att exercera, arbeta i grupp och underkasta sig styrning och ledning från ledare och befäl.

Grundelementen för lagidrott var på plats.

Men som sagt, att idrotta och förslösa sin energi på något så ovettigt som att jaga en boll eller som Krispin, springa långdistanslopp, ja det var verkligen inget som var allmängods vid den här tiden. Fortfarande rådde den gamla ordningen med att spara sina krafter till arbetet och helga vilodagen då man inte gärna gjorde någonting förutom att besöka högmässan. Som bevis för detta kan sägas att Krispin själv slutade med löpningen då han gifte sig eftersom det ansågs opassande att en gift man ägnade sig åt dylika saker.

Bollen var dock satt i rullning, om man får säga så. När Krispin var 10 år hölls de första moderna Olympiska Spelen i Grekland som säkert fascinerade idrottsintresserade pojkar då som nu. I december 1904 bildades det Svenska Fotbollsförbundet som ett tecken på att idrotten höll på att växa sig in i den svenska samhällskroppen och bli institutionaliserad.

I Västerås hade IFK Västerås bildats 1898 och bedrev verksamhet inom ett antal sporter. Men om vi pratar fotboll så var sporten inte stor. När IFK deltog i den Västmanländska fotbollsserien 1904 var det som ett av totalt fyra lag.

Så visst fanns det utrymme för fler idrottsföreningar i Västerås när Krispin stod där och lurade på vad han skulle hitta på hösten/vintern 1903. Det var särskilt sant om man som Krispin tillhörde arbetarna, för dem var nog deltagande i IFK Västerås verksamhet i praktiken en social omöjlighet. Skulle det bli något med drömmarna var man nog själv tvungen att ta tag i det.

Att det blev just han som blev initiativtagare var säkert ingen slump. Han kom från de omständigheter som vi nämnt ovan och han var en närmast fanatisk renlevnadsmänniska genom hela sitt nästan 100-åriga liv. Krispin var, visade det sig, när han väl började tävla för VSK i löpning ett riktigt ess som redan 1905 tillhörde Sverigeeliten i långdistanslöpning. Hos Krispin fanns tävlingslusten och vinnarskallen och säkert lite rastlöshet som gjorde att han tog tag i idén med en idrottsförening med sina arbetskompisar.

Resten är historia som vi brukar säga.

En dag som denna får vi höja vårt glas till Krispin Svärds och hans kompisars ära. Vi utbringar en skål och tackar ödmjukast för hans dådkraft.

Men som alltid. För att en förening ska överleva och frodas över tid krävs att den återföds varje dag i människors hjärtan. Många av de föreningar som bildades vid den här tiden finns inte idag eller för en tynande tillvaro på den idrottsliga marginalen.

Så har det inte blivit för Västerås Sportklubb, den grönvita damen har återfötts varje dag hos tillräckligt många människor för att överleva och växa sig allt starkare genom åren.

Nu vilar den gamla damen i våra hjärtan och det är vårt ansvar, vi som lever just nu, att föra henne in i framtiden.

För evigt Grönvit!

Facebook Comments