Tankar efter 0-0 mot Trelleborg

Årstiden var vår men värmen påminde mer om sommar än något annat. Slutresultatet blev 0-0 men 2-2 eller 3-3 hade varit mer logiskt med tanke på alla chanser. Det handlade alltså om en trevlig fotbollsmatch med perfekta yttre förutsättningar när VSK tog emot Trelleborg på Solid Park i eftermiddags.

Första halvlek var till stora delar kontrollerad med relativt få chanser. VSK var aningen mer spelförande. Under första 20 var man rentav klart bättre. Karwan hade en boll inne men var hårfint offside. Simon Johansson kom till ett mycket bra skottläge men drog den högt över.

Det kändes mestadels positivt från läktarhåll. Det VSK vi anat under försäsongen samt i delar av matcherna mot BP och Brage skymtades.  En liten oroshärd var dock att det på nytt slarvades rejält vid några tillfällen.   Tre, fyra hårresande misstag kunde vi räkna in. Det håller inte i superettan och är något som måste tvättas bort.

En annan tråkig situation var givetvis Batans skada efter en halvtimme. Korsbandet månne?  Den rutinerade Batan tillhörde VSK:s bästa under inledningen. Hans ersättare Span var däremot mycket het när han kom in i hans ställe. Efter bara någon minut på planen svarade han för en lysande prestation från vänsterkanten som resulterade i en ribbträff.  VSK var bättre i spelet men slarvet gjorde att det var relativt jämnt i chansväg.

Paussiffrorna 0-0 var rättvisa sett till chanserna men VSK:s chanser kom via egen kraft, Trelleborgs i högre utsträckning beroende på hemmalagets slarv.

Den andra halvleken var mer öppen. VSK förde men TFF högg på omställningar. Simon Johansson och Filip Tronét hade mycket samverkan på högerkanten där mycket av Grönvitts spel byggdes upp. Den sistnämnda kändes dock lite spak och utmanade inte som vi är vana vid.

VSK förde som sagt men Trelleborg var minst sagt farliga när tillfälle gavs. Extra minnesvärd var den dubbelräddning som Anton Fagerström tvingades till efter 70 minuter. Först en akrobatisk räddning ur den högre skolan och sedan en Gordon Banks-räddning (ni som är tillräckligt gamla vet.) på den efterföljande hörnan. Har sällan eller aldrig sett två så makalösa räddningar in på varandra!

Tids nog kändes dock skåningarna tröttkörda. VSK kom till några kolossala chanser. Simon Johansson och Filip Tronét borde nog ha placerat sig i målprotokollet. Under matchens sista 20 hade VSK ett flertal gyllene tillfällen att avgöra mot ett allt tröttare bortalag.

Anledningen till att det inte blev tre poäng kan i viss mån tillskrivas ett för enkelspårigt anfallsspel. Karwan förlorade nästan alla dueller och rörde sig för lite. Han tenderade, i eftermiddags precis som vid några tillfällen innan, att bli för statisk.  Man saknade exempelvis löpningar i sidled så som forwards brukar göra för att bli spelbara. Ett byte till den mer kraftfulle Douglas Karlberg hade varit att föredra.

Med tanke på Antons åtskilliga klassräddningar så kan det framstå som enögt men sett till spelet, i synnerhet under slutet av matchen, så borde VSK ha vunnit. 

Nu blev det inte så. 0-0 är dock inget dåligt resultat och spelet bådar gott inför framtiden.  Det fanns flera ljuspunkter. Förutom nämnde målvaktsfantomen Anton så måste Sean Sabetkar premieras. Resolut och mer rörlig än Berisha. På mitten klev Jonas Hellgren in och gav laget ytterligare en dimension med sina crossbollar och sin förmåga på få tillslag. Det såg faktiskt bra ut på det flesta håll.

Det var med ganska förhoppningsfulla steg vi lämnade Parken i den sena eftermiddagen. VSK är ett spelskickligt fotbollslag som kommer ställa till det mot många motståndare. Det gäller bara att minimera misstagen och få igång Karwan eller någon annan i anfallet. Däri ligger utmaningarna just nu.

Facebook Comments