TAF har fått sparken – vad är det som har hänt egentligen?

VSK Fotboll sparkar alltså sin huvudtränare i sommaruppehållet när klubben leder serien efter en vårsäsong som inneburit 12 segrar på 17 matcher och bara 12 insläppta mål. Givet att det sportsliga är enligt plan är det med alla mått mätt en extraordinär åtgärd. Sen nyheten släpptes igår har redaktionen lagt in överväxeln för att försöka få reda på vad som har hänt och reda ut det för oss själva och er läsare.

Här är det vi fått reda på

Under våren har vi på olika sätt fått reda på att det funnits en konflikt mellan vissa spelare och tränaren. Det fanns tecken redan under försäsongen även om ingen av oss kanske tog dem på så stort allvar då. Vi har väl mest tolkat det som vanligt gnissel när en ny tränare skall sätta sin prägel på verksamheten som så klart skiljer sig från föregångarens. Under säsongen har det dock med en viss frekvens dykt upp nya rykten men vi har hela tiden tolkat det som att det har varit isolerat till några få spelare som hade svårt och ta plats i startelvan eller av någon annan anledning inte var nöjd med tränaren. Sånt snack tillhör själva grejen när en grupp av människor ska prestera tillsammans och en bestämmer, bara att gå till vilken arbetsplats som helst och lyssna av vad som sägs om chefer och hur saker och ting fungerar.

Att Tor-Arne skulle få lämna föreningen för de här som det verkade småtjafset kunde vi aldrig tro och chocken hos oss när vi fick reda på det blev lika stor som för alla andra. Det visade sig dock att det var mer än vad vi anat. Nu har vi pratat med folk och bilden som växer fram att det är en mängd spelare i laget som upplever att kommunikationen med TAF inte fungerat och att många har drabbats av hans bristande kommunikationsfärdigheter.

Vi har förstått som många andra att Fredheim kört en hård ledarstil med höga krav och det kan tänkas vara något VSK behövde för att mejsla ut målen och för att varje spelare ska veta vilken kravbild som gäller. Detta sagt blir det direkt destruktivt när en hård ledarstil övergår till att spelare känner sig överkörda, inte lyssnade på och inte ser en väg hur de ska kunna vara i dialog med sin tränare om vad de upplever och hur de ser på saker. När tillräckligt många spelare känner på det sättet blir konsekvensen som man använder på idrottsspråk att ”tränaren tappar omklädningsrummet” Vad vi förstått var det vad som hände hos VSK Fotboll. Spelarna slutade vid någon tidpunkt att respektera sin tränare för dennes kunskaper och var inte längre redo att underkasta sig hans auktoritet. Vi alla känner igen de här processerna och kan ta fram exempel från våra egna liv. När det här drabbar ett fotbollslag blir effekten synlig direkt i form av sämre prestationer på planen.

Tor-Arne må vara en erfaren tränare men han passerade gränser i sin kommunikation och hade ett förhållningssätt till spelarna som inte var acceptabelt för spelarna och till slut inte heller för föreningen. I slutändan spelar det ingen roll vilken demontränare det är, vissa gränser hur man handskas med människor kan inte passeras, både av sportsliga anledningar och av rent mellanmänskliga. VSK Fotbolls styrelse gjorde helt rätt i att med omedelbar verkan avskeda Tor-Arne när man fick bilden klar för sig. Ska VSK Fotboll ha någon som helst trovärdighet i sitt värdegrundsarbete, mot klubbens spelare och omvärlden i stort så var beslutet nödvändigt.

För er som följt våra matchrapporter kan säkert minnas att vi ifrågasatt det sportsliga hur Tor-Arne har valt att forma laget och hur taktiken lagts upp. Defensiven har varit bra men offensiven har varit horribel trots att vi besitter den absoluta spetsen i serien gällande anfallsspelare. Det verkar som spelarna varit under direkta order från Tor-Arne att spela den typen av anfallsfotboll som känts andefattig, temposvag och utan finess.

I vårt snokande har vi fått höra följande. Som alla minns var senaste matchen mot Karlslund en horribel tillställning i 65 minuter, den såg ut precis som det sett ut majoriteten av matcherna under säsongen med ett fantasilöst stillastående VSK anfall. Men som alla noterade så spelade laget helt plötsligt bättre de sista 20 minuterna av matchen och gjorde två mål men bud på flera till. Det som faktiskt hände var att spelarna i den sista drickapausen gjorde revolt och struntade i TAFs instruktioner och sa till varandra att nu kör vi som vi vill spela. Detta resulterade i en av den bästa anfallsfotbollen VSK har haft under hela säsongen och man vann till slut matchen välförtjänt.

Det vi såg i slutet av den matchen visar på vikten av att gruppen av spelare har förtroende för sin tränare och så klart kan man inte heller ha kvar en tränare som tappat omklädningsrummet, oavsett orsaken till det.

Utifrån vad vi fått reda på är vi helt övertygade om att VSK aldrig skulle kunnat nå Superettan med TAF vid rodret, givet det som hänt mellan honom och spelartruppen. Det som hände var bäst för alla även om läget och tidpunkten på många sätt är den sämsta tänkbara. Faktum är att vi tror att situationen som nu är har gjort att chanserna till avancemang har ökat. Vi vet att spelarna är supertaggade att komma tillbaka från sina semestrar och börja träna igen för höstens äventyr. Vilken tränare det blir spelar nog inte så stor roll så länge han inte heter Tor-Arne.

Kan VSK nu behålla sin tajta defensiv och få till det anfallsspel man visade i slutet av senaste matchen kommer hösten bli en väldigt trevlig historia. Det känns som att spelarna har haft så mycket frustration inom sig som nu kan frigöras och fokus kan åter igen hamna på att spela en bra och vägvinnande fotboll med en hög energinivå. Vi känner oss rätt övertygade om att spelarna vill bevisa för sig själva och omvärlden att det var rätt beslut av ledningen att göra sig av med TAF och vi kan nog förbereda oss på en helt annan inställning och utförande av de matcher som kommer i höst.

Facebook Comments Box