Supetettan: En första titt på ekonomin för 2020 hos alla klubbarna

Förberedelserna för Superettan 2020 rullar vidare med oförminskad styrka hos landets Superettaklubbar. Nu är det nytt år och nya ekonomiska kalkyler skall göras och budgetar skall tas fram som ska klubbas på årsmötena som går av stapeln under vintern.

Ekonomi och sportsliga prestationer hänger som alla vet ihop. I Allsvenskan är sambandet bedövande, i Superettan inte lika tydligt. Det finns där men inte på samma givna sätt som på andra håll.

För att kunna börja göra gissningar om tabellplaceringar måste vi och andra ha ett hum om vad respektive klubb kan tänkas spendera under 2020 för att nå sina sportsliga mål.

I den här analysen försöker vi därför gå igenom vad vi vet om klubbarna och vad de kan tänkas ta för kostnader 2020.

Som alla vet ökar nu de central medlen från SEF i år och vi lägger på 2 miljoner på alla tänkta budgetar, då det är det minsta man kan få mer jämfört med 2019, (se tabell i slutet av art)

I tabellen nedan tittar vi främst på det ekonomiska utfallet 2018 när vi gissar årets kostnader för klubbarna. I vissa fall finns det uttalade budgetar för 2019-2020, då går vi på det. I förekommande fall tittar vi på tidigare sejourer i Superettan för att bilda oss en uppfattning och om den typen av data inte finns, ja, då gissar vi helt och hållet.

Vi redovisar för varje lag hur vi kommer fram till våra siffror.

GIF Sundsvall: I år väntar ett jobbigt omställningsår för GIF Sundsvall. Man ska anpassa kostymen till Superettan. Det innebär högre kostnader än normalt. Klubben har gått ut i lokalmedia och sagt att budgeten för 2020 ska ligga runt 36 miljoner. Det är mest pengar för hela Superettan och borde också innebära de högsta lönekostnaderna, vilket det gör, men dessa är ändå obetydligt högre än för många andra klubbar. Anledningen till att det är relativt sett lite lönekostnader är de omställningskostnader som finns. Vi kan nu bara hoppas att klubben gör ett bättre budgetarbete för i år än i fjol, då höll det gå åt skogen helt pga felaktiga prognoser om intäkter.

Östers IF: 2020 är lite av ett ödets år för Öster. Det förmånliga driftsavtalet med kommunen har gått ut och måste omförhandlas. Driftsavtalet innebär att Öster sköter om tre fotbollsanläggningar i staden åt kommunen. För de 13.5 miljoner man årligen får går bara ca hälften åt till driften, resten används för att betala tillbaka 5.2M årligen till kommunen som amortering på det lån Öster har till kommunen för att man byggt Myresjöhus arena åt klubben för drygt 200 miljoner. Nu ska driftsavtalet som sagt omförhandlas och det måste ske i en offentlig upphandling som gör att priserna kommer att pressas och kommunen kan inte ge ut så mycket pengar till klubben längre. Det är i skrivande stund oklart för oss utanförstående hur det här ska lösas. Om Öster blir av med driften av arenorna går man tämligen omgående i konkurs, då den ideella föreningen inte klarar av att hantera skuldbördan till kommunen inom ramen för sin verksamhet. Nu tror väl alla dock att kommunen hittar något sätt att sticka åt Öster drygt 5 miljoner årligen, så att man kan betala av på lånet. Ty kommunen vill absolut inte äga arenan, vilket blir följden om Öster hamnar på obestånd. Driften av fotbollsverksamheten sker i den ideella föreningen. Den omsätter varje år drygt 20 miljoner och står relativt väl på egna ben. I tabellen redovisar vi koncernens kostnader som normalt ligger runt 32-37 miljoner. Den intressanta siffran är dock kostnaderna i den ideella föreningen och där tror vi att Öster som vanligt låter kostnaderna ligga på dryga 20 miljoner + extra elitstöd i år, så 23-24 miljoner. Personalkostnaderna är relativt sett höga i klubben jämfört med andra föreningar. Det beror dock på att man har personal anställd för att sköta driften av anläggningarna, så allt går inte till fotbollsspelare.

Halmstad BK: Ekonomiskt kaos 2019. Det gick fel från början. Man hade ökat budgeten med sponsorintäkter från 14M (2018) till 20M. Det fick man absolut inte ihop. Man hade dessutom kalkylerat med att sluta på andra plats i tabellen, det gjorde man inte och tappade därmed 2M. Vad förlusten 2019 slutar på får vi se men någonstans mellan 7-11M har det ryktats om. Anledningen till att klubben fortsatt finns kvar beror på kommunen som köpte loss HBK:s sista tillgång av värde, en träningshall. Intäkt 24M och klubben är på grön kvist igen. Nu går man in i 2020 med större klarsyn. Man sparar där man kan och man budgeterar sig på övre halvan i serien, inte i toppen. Vidare lägger man ökningen av centrala medel som en extraintäkt, dvs de tycks inte vara allokerade i budgeten till en början för att balansera kostnader, en slags reserv för ökade kostnader med andra ord. HBK är svåra att sätta en siffra på då de åker jojo mellan SE och AS och därför inte har en grundekonomi i SE som är stabil. Vi har räknat fram och tillbaka och landar i att de bör ha en ekonomi som i år omsluter 25-28 miljoner.

Örgryte IS: Örgryte har på senare tid stabiliserat sin ekonomi och tar nu kostnader på dryga 20 miljoner årligen. Med årets tillskott av elitpengar kan man nu skrämma upp kostnaderna mot 25 miljoner och investera lite mer i spelartruppen.

J-Södra: Ekonomisk kris från sommaren 2019, stålbad under hösten med lån för att fixa löner. Eget kapital är bränt och man går in i 2020 med mångmiljonskulder till leverantörer och kommunen. Man sålde Jallow och fick netto 1.8M, det räcker till att betala skulden till kommunen på 1.4 M och någon mer förfallen faktura. Nu drar man ned lönekostnaderna med 20% från ca 19M till 15M. I praktiken är den relativa minskningen ännu större eftersom övriga lag ökar sina lönekostnader med ett par miljoner som en följd av ökade centrala pengar. Det blir ett tufft år för J-Södras ekonomi när skulder ska återbetalas och alla pengar hållas i. Kostnaderna bör hamna runt 25 miljoner, samma som när man spelade i SE (2016), ett normalt Superettaår för klubben.

GAIS: GAIS och Örgryte följer varandra åt ekonomiskt. Också GAIS tar regelmässigt kostnader på över 20 miljoner, dock med relativt sett dålig effekt för insatta pengar. I år bör man hamna runt 23-25 miljoner och klubben har utlovat mer pengar till spelartruppen. Kanske kan man nu också börja prestera på planen som kostnaderna indikerar att man borde vara förmögen till.

Trelleborgs FF: När klubben spelade i Superettan 2017 hade man kostnader på knappt 20 miljoner. I år tror vi att man tar kostnader på 23 miljoner som ett minimum. Man har väldigt många av sina 50 miljoner kvar att utnyttja som man kan tillgå från storsponsorn Mellby gård. Vd:n Johan Andersson sa i somras att han nog tyckte att man kunde använda lite mer pengar, då man knappt använde några medel förra året. Kanske får vi se högre kostnader än 23 miljoner i år. Spelartruppen så här långt tyder på att man gör en viss satsning genom att plocka in rutinerade och välavlönade spelare. Bara två än så länge men bygget är inte klart än.

IK Brage: Brage har senaste åren i SE lyft sin ekonomi med hjälp av ett affärsnätverk som skakar fram pengar till driften. Man använder sina slantar väl och får ut mycket av varje krona. Truppen är i praktiken den samma och kostnaderna därför liknande som tidigare år. I år går man för Allsvenskan och kommer satsa så mycket pengar man kan på truppbygget. Vi tror Brage hamnar på runt 23M i kostnader, vilket är i paritet med vad man haft på senare år, där då inte ökningen av årets centrala medel är inräknad.

Västerås SK: VSK har sina vigge-pengar som har burit klubben på resan upp i elitfotbollen. Men nu är det slutanvänt på dem. Detta verksamhetsår ska driftsbudgeten vara neutral. I praktiken innebär det att klubben måste dra in intäkter på ytterligare 3 miljoner bara för att ha samma ekonomi som 2019. Det kan man säga att man fixar med det extra elitstödet. Men ska klubben kunna satsa ytterligare måste intäkterna öka på sponsorsidan från de modesta 6 miljoner i 2019 års budget. Det är på intet sätt omöjligt och vi tror ekonomin kan öka till ca 23 miljoner i år, från budgeterade 21M 2019.

Degerfors IF: Degen hade 2018 kostnader på 16 miljoner varav 10 gick till löner. Det är en stabil klubb med en stabil ekonomi och inte mycket händer från år till år. Vi tror att vi bara kan lägga på de extra elitpengarna för att få årets kostnader. Runt 19 miljoner blir det och ca 12M i lönekostnader.

AFC Eskilstuna: Pust, det är riktigt klurigt att bedöma AFC:s ekonomi för i år. Vi vet att de i Superettan 2018 tog kostnader på 27 miljoner varav 17M var lönekostnader. Detta var efter att ha trillat ur AS året innan. Nu är man i exakt samma sits, ett nytt SE-år efter att ha ramlat ur AS. Tror vi då att man kommer ta 27M i kostnader i år? Nej är det enkla svaret. Anledningen är att Ryssholm har dragit åt penningkranen och klubben ska vara självförsörjande och ha ett driftsnetto i balans. Frågan är då vad klubben förmår skrapa ihop utan bidrag från ägaren? Det är inte gott att veta. Tittar vi på spelartruppen så är den i dagsläget inte dyr, med få etablerade och äldre spelare. Den är dock inte klar än och måste spetsas till om det inte ska bli ett tufft år för AFC. Vi säger att klubben kommer ta kostnader på 19 miljoner i år. Om det är rimligt är oklart, det kommer nog att bli lägre om ingen spelare säljs.

Norrby IF: Norrby är alltid klubben som överpresterar sett till sin ekonomi. I år gjorde man det fantastiskt bra. Nu har vi inte årets siffror men 2018 tog man kostnader på 12.5M varav lönekostnader var 7.3M. I år tror vi att man landar runt 15 miljoner i kostnader, varar merparten hamnar som ökade lönekostnader.

Ljungskile SK: När man senast spelade i Superettan (2016) hade man kostnader på knappt 13M, varav 75% gick till personalkostnader. I år kan man räkna med mer centrala medel och ekonomin bör kunna hamna på 15-16 miljoner.

Dalkurd FF: Nu är klubben tillbaka i verkligheten (efter Junadmiljonerna) och sin pizzeriaekonomi som bokstavligen innebär att ordförande Ramazan åker runt till landets pizzerior och samlar in sponsring. Det typen av sponsring + centrala pengar har tidigare gett 11 miljoner i intäkter (2016). Några andra intäkter har man inte då få människor kommer för att se laget spela och klubben säljer nog ingen spelare. I år kanske man i vart fall inte går back på att arrangera fotbollsmatcher då man har en avgiftstrappa på studenternas där hyran är billig i år för att sedan stegras. I år får man ytterligare några miljoner till i centrala pengar men fortfarande är man långt efter andra klubbars ekonomier. En brasklapp slängs dock in här. Stödet för klubben har gradvis minskat och är mindre än 2016 och kanske så också sponsorpengarna. Vi kan ha räknat högt här, kanske är det inte mer än 10-11M man kan ta i kostnader i år.

Umeå FC: UFC hade 2018 i Div 1 Norra kostnader på 6 miljoner kronor. Nu kan man till det lägga till 6 miljoner i elitstöd och säkert några miljoner i ökad sponsring/matchintäkter. Ekonomin för i år bör hamna runt 14-15 miljoner.

Akropolis IF: Akropolis ekonomi är okänd för de allra flesta. Det är bara de senaste åren de brytt sig om att skicka in underlag till SvFF för den årliga sammanställningen. 2018 hade klubben kostnader på blygsamma 2.9 miljoner, varav 62% (1.8M) var personalkostnader i Div 1. Hur klubben lyckades försörja en heltidsanställd tränare och spelare som i snitt (Div 1) tjänar 4 600 kr i månaden (exkl. sociala avgifter) i elva månader 2018, är inte lätt att förstå. För att inte komma över 1.8M kan samtliga spelare inte tjänat mer än ca 3 500 kr i månaden 2018, när vi samtidigt lägger till en tränarlön på 30 000/mån. Allt detta i ett topplag i Div 1 Norra. Ja, hur man än ser på det här, är det inte rimliga siffror. Var och en får dra sina egna slutsatser runt ekonomin i den här klubben. Nu får man in många miljoner i elitstöd och ekonomin, den del vi känner till, kan växa till runt 10-11 miljoner i år.

Kommentar

Som nog alla förstår kan de redovisade siffrorna diffa både uppåt och nedåt, ibland med flera miljoner. Det är kvalificerade gissningar, på samma sätt som klubbarna själva ägnar sig åt nu när de ska försöka skapa kontroll över 2020 års ekonomi i respektive klubb. Poängen här och som vi tydligt kan se är att många klubbar kommer att ta liknande kostnader för sin personal, där spelarkostnaderna är den stora majoriteten av pengar. Det finns ett sjok på runt 10 klubbar som rent ekonomiskt är relativt lika varandra kostnadsmässigt. Vem av dessa som vinner serien är omöjligt att säga.

Vi skrev i vår motsvarande analys inför SE 2019 att något av de lagen med kostnader runt 15M kan överraska och tom avancera till AS. Så blev det, Varberg bedömde vi i den analysen skulle kosta 15M 2019 av driva runt, de avancerade trots att de hade en av de mindre ekonomierna i Superettan. Det kan hända i år igen, så pass jämn är den här serien.

Facebook Comments