Simon Johansson – En av oss. För alltid.

Vi lever i en tid där fotbollen blivit något helt annat än den vi växte upp med. En värld där pengar styr, agenter jagar nästa klipp och spelare byter klubbmärken som om det vore underkläder. I vårt Sverige säger vi oss stå emot med 51 %-regeln – men hur länge till?

Hammarby har sitt HTFF, AIK startar farmarlag, Malmö FF har tränare på lönelistan i BK Olympic. Den moderna fotbollen kommer som en ångvält. En modern fotboll där en sak räknas: Pengar.

Men mitt i det där – står en man som aldrig lämnade den klubb han älskar.

Simon Johansson. Vår lagkapten.

Sedan debuten 2012 har han burit den grönvita tröjan i över 370 matcher. I hela sitt vuxna liv har han aldrig spelat för någon annan klubb.

Aldrig.

Och det trots att chansen fanns, flera gånger. Degerfors och Mjøndalen kom med konkreta erbjudanden. Men Simon valde alltid det som betydde mest – Västerås SK.

Allt började en vinterdag 2012.

”- Jag kommer så väl ihåg stunden i plåthallen när jag blev upplockad till A-laget, i januari 2012. Eric Acar som var vår tränare då trodde verkligen på mig. Han lyfte mig inom gruppen och tog mig som förebild bland annat på grund av mitt träningsfokus och professionalitet. Det betydde jättemycket för mig då”.

Debutåret 2012 när många tippade VSK i toppen och att Grönvitt skulle studsa tillbaka till Superettan blev inte så. Istället följde flera tunga år, bland de tyngsta i föreningens historia. Men Simon stannade.

”- Jag glömmer aldrig matchen mot Sylvia 2014. Det var så typiskt VSK att komma dit med tröjor som är för lika och vi får låna IFK Norrköpings reservställ. Det var så karakteristiskt  på nåt sätt, alla supportrar skulle dras ner i skiten så långt det gick, men ändå så löste det sig alltid allt på nåt sätt. Precis som det gjorde då och även 2015”.

Trots att åren gått, att erbjudanden från andra klubbar funnits, finns det inget han ångrar. Förutom några ordval efter den hemska matchen mot AFC Eskilstuna 2022.

”I grunden är jag stolt över hur jag haft min karriär och agerat. Framförallt i år när det varit mycket tyngre. Men däremot så är ordvalen i intervjun 2022 borta mot AFC något jag skulle velat haft ogjort”.

Vad många undrar nu när karriären bara har en match kvar är; ”Vad ska Simon göra nu och varför slutar han?”

”- Nu ser jag fram emot att få massor med tid med familjen, med mina barn och framförallt vara hemma på helgerna. Att ha ett vanligt Svensson-liv helt enkelt. Det är också en stor anledning till att jag slutar, men det är även mentalt påfrestande att vara fotbollsspelare på den här nivån. Att alltid vara i rampljuset, att hela tiden bli bedömd i den resultatbaserade bransch som fotbollen är, är faktiskt jobbigare än nog många förstår”

Simon fortsätter prata om sin framtid

”- Jag kommer ta en paus från fotbollen, bara umgås med familj och vänner, och gå på alla VSK-matcher. Men på sikt så kommer jag vilja engagera mig i klubben, antingen i en styrelse eller runt klubben på något sätt. Inte som tränare, men i andra typer av roller är jag intresserad av. Men först en längre efterlängtad paus.”

Vi kommer också in på varför det blev VSK hela karriären. Vad är det som gör att han är så unik inom elitfotbollen.

”- Jag har haft andra erbjudanden, men jag har aldrig velat något annat än spela i VSK. Pressen från sidan, från agenter, vänner och folk runtomkring och normen är att man alltid ska gå vidare. Men jag har aldrig riktigt velat det. Jag gillar staden, älskar klubben och alla supportrar runt den. Dessutom måste jag tacka min fru som när det ändå var ganska nära 2021 och 2022 så övertygade hon mig att vara kvar i VSK.”

När vi närmar oss slutet av intervjun går det inte att undvika det. Att prata om den sista matchen, den sista entrén, den sista inmarschlåten.

”- Det ska bli fantastiskt att få springa ut en sista gång. Inför så mycket folk och jag har hört att det är lite saker planerade. Jag får en tår i ögat när jag tänker på det men ser fram emot det enormt mycket.”

Så på lördag klockan 15.00 går vår kapten, trotjänare och kulturbärare ut för sista gången i den grönvita tröjan.

Och någonstans där i bakhuvudet börjar den rulla – den där gamla Lili & Susie-låten:

“Å Simon Johansson, Å Simon Johansson, han är vår lagkapten…”.

Låt oss alla göra lördagen till en minnesvärd stund, för Simon Johansson, för alla oss supportrar, för klubben vi alla brinner för och för en fin fotboll som vi alla kommer ihåg den och vill att den ska vara.

Avslutningsvis vill vi ändå avsluta med att tacka dig Simon Johansson. Tack för att du varit en förebild för alla supportrar och yngre spelare. Tack för allt du gjort så här långt för grönvitt, tack för att du alltid ställt upp på intervjuer, snack eller liknande, hur jobbigt det än har varit. Vi hoppas få se dig i en betydande roll i Grönvitt inom en snar framtid

//PS