Polisen behöver ändra sitt kontraproduktiva beteende

Under tre år har en ungdomsrevolution växt fram på våra Grönvita läktare. Avancemanget till Allsvenskan och året där gav givetvis rejäl skjuts. De yngre har också vitaliserat hela läktaren och även höjt oss äldre som har 20, 30 eller 40 års bakgrund som supportrar.

Den här säsongsstarten har vi verkligen blivt varse vidden av utvecklingen. Stämningen på läktarna under säsongens tre första matcher är nog den bästa jag någonsin upplevt när det kommer till VSK. Tifot inför hemmapremiären, huvudsakligen framställt av ett gäng tonåringar, helt fantastiskt.

Som arbetandes på Skallbergsskolan, nära Rocklundaområdet, har jag haft äran att se utvecklingen på nära håll och förstått vilken betydelse VSK numera har för många ynglingar. Varenda morgon har jag senaste året haft en klunga elever omkring mig som analyserat matcher och recenserat spelare.

I deras ögon finns ett engagemang som signalerar att supporterskapet kommer bestå livet ut. Det är tufft att vara ung idag och många faror lurar runt hörnet. Supporterskapet har en kraft i sig som kommer att vara ovärderlig för många unga i vår stad. Gemenskap och framtidstro, drömmar.

Det som stör mitt i den här fantastiskt fina utvecklingen är polisens framfart. Jag har hört från många olika håll att de gått hårt åt unga supportrar. Visiterat på ett brutalt sätt. Skickat hem ett antal orosanmälningar med mycket mera. Inte sällan helt utan rimlig anledning.

Jag ska inte helt romantisera supporterskapet. Det kan var en tuff tillvaro med rivalitet och vanvettiga känslokast mellan hopp och förtvivlan. De kan inspirera till hat och våld. Polisen behövs som en fast hand runt det här. Sättet man agerat sista året är dock helt fel väg att gå.

Att bara peka med hela handen och försöka skrämma bort ungdomarna är fullständigt kontraproduktivt.  Vi fick en usel påminnelse om det i samband med det erbarmliga kastnätet som sattes upp i sensomras. Detta utan dialog från polisens sida och i total avsaknad av rim och reson.

Med tanke på hur otroligt mycket folk som var på matcherna under fjolårssängen och vilket extremt nervdaller vi fans utsattes för var stämningen fantastisk på arenan liksom vid åtskilliga bortaresor. Gör någon enskild individ ett fel så tas det om hand av övriga supportrar på ett föredömligt sätt.

I en väldigt hög grad har föryngringen och den revolution som skett och fortsätter att ske på våra läktare varit fantastisk. De unga har bidragit med vitalitet och lyft men också fått hjälp av de redan erfarna äldre supportrarna.

Om VSK kan hålla sig i toppen av serien och ta sig tillbaka till Allsvenskan kommer supporterrörelsen växa ytterligare och bilda något vi aldrig upplevt i den här stan tidigare. Den kraft det kommer medföra kan bli en fantastisk ynnest för hela vår stad.

Gemenskap, hopp och framtidstro. Människor i olika åldrar och ur skiftande samhällsskick, förenade av det grönvita laget. Ungar som själva inspireras, spontanspelar på kvällarna och söker sig till VSK:s eller andra lags verksamheter. Unga drömmare vars vardag förgylls av att de vet att ikväll spelar VSK. Laget som varje hemmamatch äntrar planen i känslan av att vara 12 spelare tack var det fina stödet från läktaren.

Det är faktiskt underbart att vara VSK:are idag. Mer underbart än det någonsin varit vågar jag påstå. Mycket tack vare den fantastiska utvecklingen på läktarna.

Får jag önska något är det att polisen ändrar sitt kontraproduktiva hanterande av av det framväxande supporterskapet. Ni behöver bygga upp en tillit till kidsen. Så att de inte mister sitt förtroende helt!