Nu står vi inför den hett eftertraktade och avgörande femte matchen!

Det var en skön känsla att lämna ABB Arena i eftermiddags. Solen sken och förde tankarna till den kommande våren. En ismaskinist utförde sitt uppdrag på Hakon och påminde om områdets alltid pågående idrottsvardag. Ur högtalarna strömmade ”VI är VSK” vilket ackompanjerade och förstärkte den underbara känslan man bar inom sig.

Det blev ännu en match man kommer bära med sig och minnas. På förhand trodde jag visserligen att VSK skulle kunna nosa på en seger men den match vi bjöds på gick inte ens att drömma sig till. Hemmalaget ägde första halvlek från start till mål, från Kjellsson till Robin på topp.

Bakåt svarade Rasmus Sjöström för ännu en mastodontinsats och Viktor Spångbergs svarade för flera riktigt bra brytningar. De få gånger Villa bröt sig igenom svarade Kjellson för några magnifika räddningar.

Framåt var det kombinationer, genomåkningar och skott utifrån. Landström var dominant och Spångberg bidrog även offensivt med sin fantastiska skridskoåkning.

Målen kom i en ganska strid ström och var samtliga snygga. En framstormande Oscar Gröhn satte 1-0 tidigt genom ett fint förarbete av Landström. 2 och 3-0 var kanonskott från Pontus Vilén repektive Daniel Johansson. Alldeles i slutet öste Gröhn fram på nytt från sin vänsterbacksposition. Han tackade för senast genom att förträffligt snyggt hitta Landström som satte 4-0. Detta strax efter en jättechans av Villa. Halvtid.

Jag funderade mycket efter den tredje matchen i serien, VSK:s spelare måste upp i sin fulla kapacitet annars går det inte. Det blev så och det känns nästan som en underdrift. Första halvlek var väldigt bra hela vägen men matchens första 20 får tveklöst räknas som Grönvitts bästa insats på hela säsongen. Ett maffigt styrkebesked att kunna leverera så med kniven mot strupen.

4-0 kändes givetvis väldigt bra att ha med sig men jag var långtifrån avslappnad. Bandy är, som ni vet, en fruktansvärt svängig och dramatisk sport.

Det blev i perioder svettigt också för oss på läktaren. Efter knappt tio minuter in reducerade Villa genom Tim Persson. Pontus Vilén replikerade dock relativt omgående och därefter följde en målmässigt händelserik avslutning på matchen.

Målen kom i en snabb takt och vid några tillfällen kändes Villa farligt nära men Grönvitt lyckades hela tiden replikera. Dessutom var hemmalaget hela tiden farliga vid kontringar och hade en handfull mer än 100 procentiga målchanser. Vid 7-4 missade Daniel Johansson en straff. Det var en miss som kändes klart överkomlig med tanke på den korta tid som återstod.

VSK vann och gjorde det rättvist. Det blev som sagt nervöst emellanåt i andra men hemmalaget var hela tiden vassa på kontringar. Vi i publiken bjöds på en högkaratig bandyunderhållning och bjöd också tillbaka med ett riktigt bra tryck även om publiksiffran var mindre än jag hoppats på.

I mina ögon var det en nära nog fulländad insats av VSK. Med tanke på matchens betydelse vill jag slå fast att matchen sammantaget var säsongens bästa. Många spelare nådde eller var i närheten av sitt personbästa och vid sådana tillfällen blir Grönvitt en sevärd och effektiv bandymaskin av ytterst svårslagen art.

Inte minst var det kul att se Viktor Spångberg så bra efter sin lite mer tveksamma inledning på slutspelet. I eftermiddags var han en gigant över hela banan.

Nu står vi inför den hett eftertraktade femte och avgörande matchen. Känslan är extremt bra i nuläget men nervositeten kommer öka ju närmare måndagen vi kommer. Det lär bli bli tufft men VSK har en växel i sitt spel som man inte fått ut där nere vid de två första försöken, jag hoppas man får in den nu. Jag tror på ett oviss och jämnt avgörande på detta högkvalitativa möte.

Det enda man kan ha synpunkter på är hörnskyttet. Det behöver bli mer effektivt i Lidköping på måndag då just det spelmomentet kommer ha ännu större betydelse där.

När vi gick över parkeringen i den vårananade solen medan ismaskinen nötte på från Hakon och ”Vi är VSK” tornade ut ställde sonen några frågor. Jag svarade med en röst som inte lät mycket bättre än Bruce Springsteens efter 3 timmars spelning på Ullevi. Stämbanden är nog tacksamma över att säsongen snart är över.

Facebook Comments Box