Grönvitt sviker inte

Istället för ett förväntansfullt folkhav var det några grönvita tygstycken som täckte ståplatsläktaren i årets hemmapremiär. Den obligatoriska röken från grillarna saknades och entréerna var igenbommade. På sittplatsläkatren samsades avbytare, bårbärare, några klubbrepresentanter och media om fler än 4000 platser. Publiken fick följa matchen från tv-soffor, sommarstugor och sportbarer. Några kreativa fans tog med sig en lastbil och klättrade upp på taket för att se matchen. Två andra såg matchen från en skylift som stod uppställd på parkeringen bakom ståplats. Bakom staketet mot Friskis och på gräskullen uppåt plåthallen stod ännu fler. Men trots att det fanns publik på plats utanför arenan som gjorde sitt bästa för att höras var det inte en hemmamatch som andra. 

Det finns mycket man kan säga om fotboll utan publik. Det är en skrämmande tanke att föreställa hur det hade sett ut om avgörande matcher vi spelat genom åren varit utan publik. Går det ens att föreställa sig hur drömhösten 2015 sett ut om den spelats inför tomma läktare. Hur hade det gått i den där avgörande matchen mot Södertälje om inte den tolfte spelaren varit där? 

En annan teori är att VSKs dryga och krävande supportrar (läs: oss) gör att spelarna upplever en orimlig press och blir mer nervösa. Utan publik kommer de verkligen kunna blomma ut i sprudlande totalfotboll och bli den grönvita segermaskin vi förtjänar. Låt oss kategorisera sådana elakheter som förtal. 

Från Bundesliga har det rapporterats att hemmafördelen är svagare när publiken inte är välkomna på matcherna. En del experter har också påstått att det drabbar intensiteten och aggressiviteten i matcherna. Turligt nog hade VSK missat det påståendet. Douglas Karlberg jagade och smällde på motståndarna direkt från start så som bara han kan. Intill det halvtomma avbytarbåset stod ändå Thomas Askebrand och skrek sig hes för högre press och mer aggressivitet. Han hade inte missar att det var hemmapremiär. 

Grönvitt vek inte ner sig och när Karwan kvitterade kändes krysset nästan som en seger. Spelarna gjorde sitt jobb med råge och visade att dom inte sviker bara för att det är tomt på läktarna. Frågan är hur vi supportrar ska kunna visa vårt stöd och peppa laget när vi inte kan sjunga fram laget från läktaren. Det minsta man kan göra är att köpa ett säsongskort eller spendera semesterkassan i souvenirshoppen. En annan idé är att redan nu börja peppa för den dag vi får se fotboll på plats igen. Då är allt annat än fullsatt underkänt.

Som bekant finns det dom som påstår att fotboll inte är någonting utan fans. Jag är beredd att hålla med, men dagens match är ändå ett bevis på att fotboll utan publik fortfarande fotboll. 

Heja Sport!

Kort intervju med fansen som såg matchen från lastbilstaket