Fyra poäng på tre matcher – en start att bygga vidare på

Tre omgångar in i Allsvenskan och VSK står på fyra poäng. Det är fyra fler än efter motsvarande period senast vi var uppe – och rent krasst: poängmässigt är det en bra start.

Ska man klara sig kvar landar strecket oftast någonstans runt 32–35 poäng. Det innebär i praktiken att VSK behöver snitta ungefär en poäng per match – eller om man bryter ner det: 3–4 poäng per trematchersperiod. Där ligger vi just nu över den takten, och det är så viktigt att vi fortsätter hålla oss där, till skillnad från 2024 när vi direkt hamnade i uppförsbacke och jagade hela säsongen.

Det viktigaste är också vilka poäng man tar. Mot bottenkonkurrenter väger de tyngst. Tittar man på förhand så finns det sex lag som mycket pekar på kommer slåss där nere: VSK, Kalmar, Örgryte, Halmstad, BP och Degerfors. Det blir tio matcher totalt. Tar vi runt 20 poäng där, då räcker det med ungefär 15 poäng på de resterande 20 matcherna. Det är fullt rimligt.

Med andra ord: Starten är poängmässigt bra.

Ett annat VSK – mer effektivt

Spelmässigt ser det annorlunda ut jämfört med 2024. Det är rakare, mindre bolltempo i sidled och inte samma intensiva presspel. Vad som är avsiktligt och vad som beror på kvalitet är svårare att avgöra.

Men det finns oavsett en viktig förklaring där. Får två år sedan hade vi spelare som Marcus Linday, Alex Douglas och Patrik Åslund – spelare som i efterhand visat sig hålla väldigt hög nivå. Det var inte en slump att spelet såg bra ut.

Samtidigt hade vi ett stort problem: vi skapade massor – men gjorde inga mål.

Nu är det nästan tvärtom.

Vi skapar färre chanser, men vi gör mål. Fyra mål på tre matcher som nykomling är bra. Dessutom har vi gjort två på hörna efter fina hörnor från. Markus Baggesen och det första målet vi gjorde kom också efter Baggesens inlägg.

Men. Vill vi fortsätta följa ”planen” poängmässigt måste målchanserna bli fler. Vi måste bli mycket hetare i boxen.

Individuella misstag – dessa måste bort!

Defensivt ser det stundtals stabilt ut. Men misstagen är för grova. Det handlar inte om små marginaler – det handlar om situationer som måste hanteras bättre:

• Båda målen som Elfsborg gör är frukten av individuella misstag och allmänt svagt från flera spelare. Simon Gefvert fick bära mycket av bördan där, men det är inte bara han. Vi är svaga på första duellen, men även andrabollen som vi står på hälarna. Skärpning!
• 4-1 målet för Sirius är ren och skär katastrof. Vi har FEM spelare som går upp mot EN Sirius-spelare, och vad händer? Jo Sirius-spelaren vinner nickduellen och då är det tre mot tre i nästa duell. Sånt här försvarsspel har vi inte sett tidigare.

Dessa misstag är inte otur. Det är sådant som kan skicka ner oss i Superettan. Ska vi klara oss kvar måste det bli mycket svårare att göra mål på VSK.

Tiorna måste upp – men Mikkel levererar

En sak med vår offensiv som måste upp är de som spelar 10:or. Här har alla börjat säsongen svagt. Taonsa känns vilsen på fel kant, Karl Gunnarsson var rent svag mot Kalmar FF, och Boudah har sett trött och långsam ut. Det här ska vara vår kanske starkaste del på hela planen, men de har inte visat upp det ännu. Är det inte läge att låta Taonsa spela på sin naturliga kant istället, på den kanten han var helt fantastisk förra året. Taonsa känns i dagsläget klart för Boudah kvalitetsmässigt och då är det bättre att låta Karl Gunnarsson spela på högerkanten, så som vi gjorde 2024 och låta Boudah hoppa in i minut 60. Jag tror att tränarna försöker gnugga sina geniknölar här, för de måste se samma sak som vi gör. Det ska gå att kräva mycket mer av de där framme. Vi spelar i allsvenskan, det går inte att drälla med bollen, ha tre touch etc. Det måste gå snabbare.

Å andra sidan finns det någon som verkligen visar klass, och det är Mikkel Ladefoged. Han har gjort två mål, visar sig nyttig i det felvända spelet och kan även komma in i mitten och skjuta som han visade mot exempelvis Sirius. Mikkel kommer vara en jobbig nöt att knäcka för alla lag i serien. Han kommer också bli ännu farligare om han får mer hjälp av sina kamrater i anfallet.

Domarnivån – Är det på riktigt?

Det går inte att ignorera domarinsatserna efter de här tre matcherna. Vi ska inte fastna i det för mycket, för det hjälper oss inte och vi kan inte påverka. Men fakta är fakta

Kalmar: en felbedömning i minut 5 där han antingen ska visa rött kort för Herman som ”fäller” Charlie Rosenqvist i Kalmar. Reprisbilderna visar dock tydligt att Herman tar bollen först. Nu blir det en medelväg, frispark och gult kort, en konstig och rent felaktig bedömning. Men Granit gjorde nog det för att köpa sig själv ”fri” från för mycket klagomål.

Elfsborg: Tess Olofsson gör ständiga felbedömningar och låter Elfsborg få filma både till höger och vänster utan åtgärd. Långsam och felplacerad gör att hon missar många situationer som ska dömas annorlunda. Men värst är såklart situationen med Simon Olsson där han med nästan sträckt ben drar dobbarna rakt på smalbenet på Axel Taonsa, varpå Taonsas ben viker sig. Tess är långt i från situtionen, men har både assisterande domare och fjärdedomare till sin hjälp som står nära. Ingen av dessa vill dra upp det röda kortet, ett rött kort som är allsvenskans hittills absolut mest solklara. Fegt och faktiskt rent svagt.

Sirius: Tre helt felaktiga bedömningar på en halvlek. För samma lag.

• Simon Gefvert som inte nuddar sin motståndare = Straff
• Freddy som får bollen på stödjearmen efter att den först tar på hans kropp och byter riktning. Det ska enligt tidigare års bedömningar absolut INTE vara straff, efter idokt googlande hittar vi inget som säger att det ska vara ändrat heller. OM det är hands och straff, ja då ska det såklart också vara gult kort eftersom bollen är på väg mot mål. Men något gult kort visas inte. Återigen ett fegt beslut.
• Sen har vi 3-0 som på reprisbilderna visar sig vara en klar offside.

Det är avgörande beslut – och alla går åt samma håll. Hur det hade gått i matchen om inte detta hänt går bara att sia om. Men det är inte kontentan just nu, poängen är utdelade och matchen är slut. Men det är ohållbart att domarna ska hålla en sån genuint usel nivå. Det är inte värdigt för allsvenskan. OCh nej, vi ska inte införa VAR, och ja, man får fortfarande klaga på domslut. När domsluten som är matchavgörande händer gång på gång, ja då hjälper ingen teknik, utan då krävs utbildning och bättre sållning av domare. Erik Mattson har ingenting i allsvenskan att göra, inte heller Tess Olofsson. DEt måste kunna krävas mer.

Slutsats: en godkänd start – men inget mer

Summerar man de tre första omgångarna så landar det i något ganska nyktert:

Det ser okej ut.

Inte strålande. Inte dåligt. Men tillräckligt för att känna att det finns en väg framåt.

Vi har varit med i matcherna. Vi har tagit poäng i rätt matcher. Och framför allt – vi har inte hamnat i den där direkta krisen från start.

Och det är egentligen allt som betyder något.

För målsättningen är glasklar: vi ska hålla oss kvar.

Gör vi det finns alla förutsättningar att bygga något långsiktigt som är mycket större än det som är just nu. Med utbyggd arena, mer publik, och mer sponsorer, så kommer VSK vara en klubb som kan tillhöra den absoluta toppen i allsvenskan om några år. Men då behöver vi klara oss kvar i år!

Nu: upp på hästen igen

På onsdag väntar Häcken hemma, ett Häcken som vann mot GAIS och har nu 7 poäng. Vi förlorade sist i cupen, men det var länge sedan. Nu spelar vi hemma, där vi inte förlorat i seriespel sedan mot GAIS i allsvenskan 2024, och vi tänker inte göra det på onsdag heller. SE till att köpa din biljett till matchen och gå dit och stötta Grönvitt på plats.

HEJA SPORT!