Det finns mycket att med från den här matchen!

Jag är rörd. Det kanske är en känsla som hjälpts på traven av värmen, den öl som intogs innan avspark samt även via min numera relativt ansenliga ålder. Det sägs ju att man blir mer blödig med åren,

Jag är i alla fall rörd i dess mest positiva innebörd. Det är så underbart att få vara med om detta.

Cykeltur genom ett nära nog tropiskt varmt Västerås. Skön grilldoft från villakvarteren som passeras. Full aktivitet på Ringvallen. Ljudet av bollar och uppmuntrande rop från lagkamrater.  Jag Stöter ihop med ett stort antal andra VSK:are på vägen. Sjalar, trots värmen, emblem på brösten, tummar upp, glada utrop och enskilda kommentarer inför kvällens drabbning. Förväntan i luften.

Nära Rocklundaområdet är det folk från alla håll på väg mot kvällens drabbning. Köerna på bistron är så gigantiska att tankarna förs till en underdimensionerad flygplats på en grekisk ö. Många glada tillrop från bekanta ansikten men en extremt lång väntan på biran.

Kvarten före avspark är köerna in på Hitachi unikt långa. Sträcker sig ut på Vasagatans cykelbana exempelvis. Insläppet går dock förhållandevis gesvint, åtminstone vid ståplatsdelen. Väl på plats är det många sköna möten med gamla och nya VSK:are. Några av sonens kompisar exempelvis, nyss små knoddar, nu rejält parfymerade snubbar med basröst på väg ut i vuxenlivet.

För tio år sedan var vi ett antal närmast sörjande som samlades på Skallbergskrogen eller Bistro 65. Pratandes gamla minnen. Det som en gång varit kändes betydligt tacksammare att snacka om än nutiden eller än mer den ytterst ovissa framtiden. Då hängde hela den här klubbens existens i en skör tråd. Nu befinner vi oss på den här underbara platsen. Nyper mig i armen faktiskt.

Matchen inleds och den gör det i ett fruiöst VSK-tempo. Högt presspel och ett bra tryck mot gästande Trelleborg. Publiken bidrar med en aldrig sinande sång. Vilken underbar stämning som råder!

I matchminut 17 kommer så ett programenligt ledningsmål för hemmalaget, genom Julis Johansson. Den gode Julis har haft lite svårt inledningsvis men besitter både mycket löpstarka och en hel del fotboll i sig. Kul med utväxling således.

Det furiösa tempo VSK inlett i avtar lite efter målet men laget har en bra kontroll även om inte gästande Trelleborg är oävna. Det som går att notera är att grönvitt är så mycket bättre med Herman Magnusson och Simon Gefvert tillbaka samt, icke att förglömma. med Jonathan Ring på mitten. Den senare var en ostoppbar maskin ikväll!

1-0 stod det på resultattavlan i halvtid. Känner möjligen en tendens till frustration över att vi släppte lite på initiativet, å andra sida har laget bra koll och svarar för flera vassa kontringar.

Atmosfären i halvtid är underbar. Enda smolket är att det här laget och alla fans vuxit ur sin undermåliga arena. Vi är värda så mycket mer!

Andra halvlek är sedan i gång och sången är intakt. VSK gör också et tidigt mål. Julius Johansson frispelas av Karl Gunarsson pch chippar in 2-0- Ärrade av alla målmissar de senaste åren var rädslan påtaglig att bollen skulle studsa utanför men mål blir det. Vilt jubel och otroligt skönt för VSK och i  synnerhet för Johansson

Matchbilden som följer består av ett ganska bollförande Trelleborg men där VSK har en  tabil koll.. Många fina kontringar borde ha lett till fler hemmamål. Det blir ibland någon passning för mycket men anfallen är ofta iögonfallande, med fina små instick. Det är en fröjd att se laget spela faktiskt.

Byten görs, Anton Fagerström gör ett par fina ingripanden och Jonathan Ring är fortsatt en fruiös general där ute. Glädjande nog innebär ett av bytena att Simon Johansson äntligen får spela igen. Publikens bifall är vid hans entré genuint kärleksfullt. Vi på läktarna är minst iika glada som Simon själv över att det äntligen blir speltid igen

Även om Trelleborg har väl mycket boll känns det tryggt hela tiden. VSK är så mycket bättre nu än i våras. Som så ofta tillfogas anmärkningsvärt många topptidsminuter, 6 till antalet. VSK får dock med sig insparkar. inkast och annat och kan behålla sin kontroll.  I sista skälvande minuterna spikar också matchens gigant, Jonathan Ring, slutresultatet med ett distinkt avslut.

3-0. Vild glädje på såväl plan som läktare. Det finns mycket att med från den här matchen. Det tempo VSK inleder den här matchen liksom även visade upp mot Sandviken häromsistens imponerar. Tror få lag kan motsvara det. Flera spelare förtjänar också beröm. Herman Magnusson, Jonathan Ring och Julius Johansson inte minst. Sedan går det inte att komma undan Simon Gefvert. Han har växt för varje match sedan comebacken och blir i 100 procentigt skick helt ovärderlig för det här laget.

Mest av allt tar jag dock med mig publikens bidrag. Vilken stämning och vilket tryck det var! Några av oss gamla stötar dröjde oss kvar efteråt och pratade. Vi ville inte så gärna lämna Hitachi efter den här insatsen och den trollbindande stämningen. Vi var påtagligt glada men också aningens rörda av det vi just nu får uppleva.

Satte mig sedan på cykeln i den underbara sommarkväll som ändå gav en viss påminnelse om att en annan årstid snart står för dörren. Det mörknar betydligt tidigare nu men vad gör det efter en upplevelse som kvällens?