Ikväll var det dags för VSK Bandy att bege sig till Karlstad för första gången på snart 15 år. Den gamla rivalen Boltic väntade på den nya inomhusarenan men publikmatchen uteblev som bekant.
Mötet i Västerås blev en ensidig historia från avslag medan den här matchen var lite mer trögstartad ur Grönvit synvinkel.
VSK hade faktiskt en ganska lång startsträcka under kvällens bortamatch. Efter 30 minuter satt jag och halvgäspade. Grönvitt ledde visserligen med 1-0 men hade sjunkit ner i tempo och stod inte att känna igen gentemot tidigare matcher. Sista kvarten av halvleken innebar en viss uppryckning spelmässigt och vid halvtid stod det 4-1.
En sak har jag lärt mig efter decennier av bandy. Ge aldrig upp en match. Efter 30 spelade minuter kunde jag aldrig drömma om att det skulle bli 16 mål i den här matchen. 1 första halvtimmen, 15 sista 60. Galet men också en del av tjusningen med den klassiska sporten.
Boltic inledde andra rätt bra och brände en straff innan man strax efter kompenserade det genom att reducera till 2-4. Det kändes för ögonblicket aningens ovisst men när Ted Bergström Heramb omgående replikerade och snärtigt satte 5-2 var det slut på all tillstymmelse till dramatik.
Efter det rann de grönvita målen in i en aldrig sinande ström. Först vid 10-2 slappnade man av lite och tillät Boltic att komma med två snabba tröstmål. Innan matchens slut hade VSK emellertid tryckt in två sista mål och fullbordat utklassning nummer två mot Boltic. 12-4.
Några noteringar: Edvin Porswald spelade på nytt back men gjorde två mål och fortsatte att ta för sig. Robin Odén gjorde mål för 16:e matchen i följd och vet ännu inte hur det känns att gå mållös efter en match den här säsongen. Martin Landström slog bort ovanligt många passningar men noterades trots det för 1 mål och tre assists. Det säger en del om hans lägstanivå.
Matchens delikatess: Martin Flodströms 50 meter långa lyra som mästerligt togs ned och petades i nät av Viktor Spångberg. Sådana mål görs bara i bandy!
Slutreflektion: Det har varit ett erbarmligt fokus på att hata VSK från en del av Boltics fans. Trots att lagen inte mötts i seriesammanhang på snart 15 år inför årets säsong. Den senaste matchen lagen emellan med verklig nerv spelads långt innan de flesta av hatarna ens var födda. 23-5 blev det till VSK om man lägger ihop bägge matchernas resultat.
En viss nivåskillnad. Tänk om dessa fans flyttade fokus från VSK till att mer stötta sitt lag istället.
Nåväl. Nu går säsongen in i ett verkligt zenit med annandagsdrabbningen i Lidköping. Jag tror VSK har en bra chans. God Jul och på återläsande.

DU HAR VÄL INTE MISSAT
Lydias hårda arbete och fina utveckling visar på akademins betydelse
Må matchen vara en sista läxa inför säsongens slutspurt!
En stark trupp med hård konkurrens – Grönvitt ska slåss i toppen