ANNO-redaktionen uttalar sig om VSK-gate och framtiden

Som många av oss vet finns i VSK-kretsar många personer med böjelser till kulturen som den bjuder sig i Storbritannien. De kallas anglofiler med ett finare namn och kännetecknas av sin närmast fanatiska och ofta överdrivna konsumtion av allt som öriket i väster har att visa världen. Dit räknas särskilt alla former av brittisk leråkerfotboll så här i juletid, engelsk öl som gör en skumögd och intellektuellt reducerad.

Då har vi inte ens nämnt konsumtion av sådana intrikata maträtter som njurpaj och marmite, jästextraktet som kan döda en häst, men som britterna trilskas med att ha som pålägg på sitt intetsägande toast-bröd. Brittania rule the waves helt enkelt, anser många VSK-stämplade själar.

På senare tid har den ärorika brittiska kulturen hamnat i gungning. Det står en strid mellan det gamla och det nya, ska man tillhöra Europa med sin idé om frihandel och rörlighet där gränser mellan länder allt mer suddas ut, eller ska man dra sig tillbaka ini sitt blå-vit-röda skal och se framtiden an ensam på sin ö med sin njurpaj, rävjakt och brittiska bulldoggar. En strid mellan gammalt och nytt, som sagt.

Till de flestas överraskning vann ”lämna”-sidan folkomröstningen och sedan dess har en allt smutsigare och sönderslitande strid stått om vad ”lämna” innebär för britterna och hur det ska gå till rent praktiskt. Ön är delad i tu medans övriga Europa med stigande förvåning betraktar hur Storbritannien ägnar sig åt en avancerad form av ekonomiskt och kulturellt självskadebeteende. Vilken väg det här än må ta vet alla utom de mest förhärdade brexit-anhängarna att det här kommer sluta med ett Storbritannien som är svagare och mer splittrat.

Vilket osökt för oss in på VSK Fotboll Det har inte undgått något att året 2017 som många av oss ansåg skulle vara det stora året då VSK Fotboll skulle ta klivet upp i seriesystemet och anträda marschen mot allsvenskan istället blev något helt annat. Året har handlat om bråk i styrelsen, avhopp och anklagelser. Vacklande spel som till slut tog oss till en oglamorös tredjeplats. Vi har fått uppleva dyra och ifrågasatta värvningar, schismer i truppen och med en tränare vars förmåga att matchcoacha många ifrågasatt.

Vidare har vi fått oss till livs en dysfunktionell kommunikation mellan klubben och sina medlemmar och övrig omvärld, något som bara förstärkt misstankar, ont blod och splittring. Till sist har vi upplevt flera extramöten varav ett måste ses som ett misstroendevotum mot sittande styrelse. När allt detta sagts har vi ändå det värsta kvar. Den fullständiga nedsmältning av struktur och funktionalitet i klubben vi fått uppleva den senaste veckan. Vecka 49 i nådens år 2017 kommer för lång tid framåt framstå som ett lågvattenmärke i klubbens historia och som en radda dagar i början av december där snart sagt allt som kunde gå fel, gick fel.

Vi har ett VSK-gate.

Vad är det som har hänt det här året egentligen, hur kunde det bli så här illa? Precis som med Storbritannien skrattar nu alla våra belackare åt oss alternativt tycker man synd om oss när vi i vår taffliga oförmåga som förening begår blunder på blunder inför öppen ridå. Det grönvita blodet sipprar så sakteliga ur vår sargade förening. Visst, vi kommer att överleva även detta men vi kommer aldrig att bli en elitklubb om vi håller på så här och vi kommer bränna alla viggepengarna på vägen mot Superettan. Så något måste ske – vi kan helt enkelt inte hålla på att med alla dessa självskadehandlingar – vi måste helt enkelt bli så oerhört mycket bättre på att driva vår förening för att lyckas.

När man skall försöka sig på att förändra något måste man förstå vad som är fel. Det känns som de styrande i VSK Fotboll inte har gjort den analysen och följaktligen inte vet vad som måste ändras heller.


Att analysera och skriva ihop vad som gått fel i VSK Fotboll under 2017 skulle ta redaktionen flera veckor i anspråk och skulle bli så omfattande att ingen vid sunda vätskor skulle vilja läsa om klubbens nedstigning i Dantes inferno (8:e kretsens synder passar för övrigt bra in på VSK detta nådens år). Som tur är behöver vi inte ägna oss åt den typen av självspäkelse. För att driva hem den pedagogiska poängen räcker det med att belysa några av förra veckans händelser. Så låt oss göra det, låt oss titta på några aspekter vad som skedde förra veckan, utan anspråk på att vara heltäckande eller ens sanna.

För som alltid, det finns ingen sanning i den här typen av frågor, bara olika sätt att se på saker och uppfatta saker på.

VSK-gate V.49 2017

Många supportrar vill se Karwan Safari i klubben 2018, en del vill det inte. Vad supportrarna tycker är oväsentligt, frågan är vad klubben vill. På den frågan finns ett tydligt svar som vi ser det. Klubben vill inte ha kvar Karwan Safari 2018. Rätt eller fel men vi ser inte att man kan tolka situationen på något annat sätt.

Alla måste förstå att om man velat ha kvar Karwan i klubben hade man hittat ett sätt att lyckas med det. Hade Karwan varit Johan Mjällbys prio ett att behålla hade han haft ett nytt glänsande kontrakt för en månad sedan för en kostnad som klubben kunnat leva med. Både 2015 och 2016 lyckades VSK förhandla fram ett avtal med Karwan, detta trots att man egentligen inte hade några pengar. På något sätt fann man slantarna ändå. Att man i år med miljoner på banken och med en uttalad satsning att gå upp i Superettan argumenterar att man inte kan finna de sista tusenlapparna för att sajna Karwan känns för oss som en tankevurpa.

Vi klagar så klart inte på VSK Fotbolls nyfunna behov av att följa en budget men vi minns också hur budgetramar böjts tidigare år för att behålla honom.

Vi har som sagt inga synpunkter på Karwans varande i klubben, det är en fråga för föreningen. Men visst, det hade varit bättre att vara ärlig mot sig själv som klubb, mot Karwan och mot medlemmar, supportar och omvärlden och bara säga, vi prioriterar andra spelare 2018. Det hade besparat oss mycket.

Priset för oärlighet är högt. Det behöver inte vara sant i någon biblisk mening men nu framstår klubben som att man förhandlat i ond tro med Karwan. Hur det än är visste klubben att Karwan skulle tacka nej till att få samma lön som i år för att fortsätta i klubben, det har han vägrat gå med på tidigare år. Som alla vet var det hårda förhandlingar 2015-16 som drog ut på tiden och som båda gångerna slutade med att Karwan fick en löneökning.

Problemet är inte budet som Karwan fick utan det som händer sen. Kommunikationen mellan klubben och Karwan efter att budet är lagt sker via mejl. Alla som varit med om förhandlingar vet att det inte är så man får saker och ting att flyttas framåt (vi skickar inte mejl till våra fruar när vi vill åka på bortamatcher, vi kärleksbombar dem). Vill man ha något får man anstränga sig, att skicka mejl räknas inte dit. Nytt för i år i Karwan-förhandlingarna är att klubben har en deadline. Det är knappast konstigt som så men det är inget som har funnits tidigare år i förhandlingarna med honom.


Som alla vet slutar det här med att Karwan missar deadlinen och när han hör av sig meddelar klubben att man inte har några pengar för honom längre då man gått vidare med andra spelare. Man antyder också att om han bara hört av sig tidigare hade det fortfarande funnits en chans att få vara kvar i VSK då tex tränarna mer än gärna sett honom i klubben nästa år. För Karwan är det här helt nya erfarenheter han utsätts för.

I hans värld har klubben alltid velat ha honom, i vart fall tidigare år. Det har varit hårda förhandlingar men det har alltid löst sig och båda har visat god vilja. Det har aldrig funnits deadlines utan julafton har varit klubbens riktmärke så att Karwan kunnat presenteras som julklapp till supportrarna. Han har knappast haft någon anledning att tro att det skulle bli annorlunda i år, ingen har antytt något annat.

Kontentan av allt detta är att det blir väldigt tydligt att klubben aldrig ville ha kvar Karwan 2018. Det hade som sagt var varit bättre att vara ärlig från början med Karwan. Att genomföra en låtsasförhandling och sen skylla på ett icke-problem (pengar) som det som stjälper förhandlingarna känns helt fel och är verkligen inget VSK ska ägna sig åt. Ärlighet varar som bekant längst och klubben och styrelsen fick sitt rättmätiga straff genom att man har blivit ifrågasatta i massmedia, internt och av medlemmar och supportrar.

Vi måste kunna bättre än så här. Den här typen av falska och oärliga beteenden skadar klubben något alldeles oerhört och ger oss dåligt rykte bland landets fotbollsspelare. Och som sagt, allt det som står här behöver inte vara exakt sant i sak, men det är så här det uppfattas av många, vilket är det som betyder något i sammanhanget. Vi vill passa på att säga att till alla er som är arga på Ado Sadzak som fört klubbens talan i Karwan-gate, rikta er ilska rätt. Ado är bara företrädare för klubben i sin egenskap som medlem i sportgruppen.

Strategin för att förhandla med Karwan på det här sättet kommer från styrelsen. Det här är absolut inte en mans verk. Debaclet är hela vår klubbs. Hur ska man förstå klubbens nästa förödmjukande käftsmäll samma vecka? Managern som bara veckor tidigare skrivit ett nytt kontrakt med VSK meddelar att han lämnar för Gefle IF. Johan Mjällby väljer alltså att lämna en av Sveriges rikaste klubbar som han lärt känna under två säsonger. Han har hela tiden sagt att han inte är klar och att han vill ta upp VSK i Superettan.

Knappt har bläcket på det nya kontraktet torkat förrän han lämnar för en klubb som stora delar av säsongen var fast förankrat på sista plats i SE och som in i sista omgången riskerade att få kvala sig kvar. Klubben är i det närmaste bankrutt och har fått släppa spelare på löpande band i höst då man inte har råd att ha dem kvar. Publiken sviker och inget talar för att Gefle nästa år ska vara något annat än ett bottenlag i SE.

Man kan med rätta fråga sig vad Mjällby har där att göra? Hur kan Gefle vara den språngbräda han söker för att göra sig ett namn i tränarsverige? Mjällby är ju inte dum, han vet trots allt det som finns att veta om Gefles prekära situation. Svaret är faktiskt enklare än vad vi kan tro. Han vet att han inte gått till någon superklubb med framtiden för sig, men han vet att han lämnar något som är ännu sämre.

Från de intervjuer Mjällby gjort i Gävle och från våra källor framgår det tydligt att VSK Fotboll under Mjällbys tid i föreningen inte fungerat på en organisatorisk nivå. Vi har väl alla haft det på känn men får det nu bekräftat. Egentligen är det inget nytt, problemen har funnits länge i VSK Fotboll. Mjällby hade bara ett enda krav på VSK för att skriva på ett nytt kontrakt med VSK i år. Det var inte mer i lön, det var inte krav på att värva vissa spelare. Det var bara en sak han begärde – att det skulle bli ordning i klubben.

Att det efter två år av icke-ordning i organisationen äntligen skulle bli klart hur saker och ting skulle organiseras och skötas. Det tycks inte ha blivit som tänkt. Det är så klart inte ens fel när två träter men det känns onekligen oroväckande att man tillsammans under två fulla säsonger inte kunnat hitta ett fungerande arbetssätt med tränaren som gör att det sportsliga arbetet i föreningen fungerar. För hur det än är, det var den avgörande faktorn som fick Johan att lämna.

Tragiskt nog kände han att han var tvungen att gå till en klubb på fallrepet, hellre det än kaoset i VSK. Så då har vi den utstående frågan att besvara, hur kunde det gå så här illa på bara en vecka med Karwan och Mjällby – frontfigurerna i vår klubb?Ni anar nog svaret. Vår klubb plågas av samma smitta som funnits under lång tid. En djupt sittande brist på professionalism i det stora och i det lilla.

Vi ska inte bli långrandiga här och räkna upp massa exempel, vi nöjer oss med ett från gångna veckan. Vad händer i föreningen när det står klart att Mjällby kommer att lämna för Gefle och Simon mfl spelare står utan kontrakt (tänk om Mjällby snor med dem sig dem till Gefle). Jo, styrelsen agerar närmast i panik och kallar in alla viktiga kontraktslösa spelarna direkt i klump och ger dem i allt väsentligt vad de begärt för länge sedan, men inte fått.

Man kan väl tycka vad man vill om det handlingssättet men det är aldrig bra att behöva handla i panik för att en situation uppstått som man inte räknat med. Visst borde det här kunnat undvikas, både Mjällby-gate och att panikförhandla med spelarna. En av de värre veckorna i VSK Fotbolls moderna historia har passerat. Klubben har dragits i smutsen offentligt, styrelsen har ifrågasatts av medlemmar och supportrar. Så här kan det bara inte fortsätta.

Så vad att göra?

Precis som för Storbritannien där man vacklar om man ska omfamna den modena världen eller dra upp vindbryggan mot Europa, vacklar VSK om man ska tordas omfamna professionalism och struktur i klubben med allt vad det innebär av förändring av arbetssätt och ”tänk” i klubben, eller om man ska fortsätta köra sin ”High Chaparall” stil där man tar det mesta på uppstuds. Både öriket och VSK Fotboll lider av samma sjuka, man vet inte vad man gett sig in på. Man har ett diffust mål men hur det ska bli verklighet har man egentligen ingen aning om.

Det är ett pussel som ska läggas men man har inte många av pusselbitarna och framförallt vet man inte hur de ska passa ihop. Konsekvenserna får man leva med, man blir händelsestyrd istället för att följa en plan och en idé om vad man försöker uppnå. Vi kan bara med smärta betrakta hur förtroendet för klubben och dess företrädare eroderas vartefter ursäkterna och undanflykterna staplas på hög om allt det som har gått snett. Kaos lurar runt hörnet.VSK-gate är en ren följd av att det gamla får råda över det moderna som i detta fall betyder utveckling mot professionalism och struktur.

Om det här sättet att se på saker och ting och hur föreningen faktiskt sköts får fortsätta att verka, kommer vi aldrig att nå våra mål.


Vi har inte råd med fler VSK-gate

Till nästa årsmöte har valberedningen ett grannlaga jobb att finna nya kandidater som är redo att jobba för att struktur, ordning och reda skapas i klubben. Det är säkert inte den lättaste uppgiften men vi har helt enkelt inte råd att låta klubben skötas på detta amatörmässiga sätt. Vi anser att valberedningen bör jobba med att hitta en frontfigur som kan leda klubben in i framtiden.

En kraft som kan accepteras av de flesta och som har sådant förtroende i olika läger att personen kan hela de sprickor som finns i den grönvita muren. Vi måste kunna samlas bakom en person/styrelse/idé om hur framtiden ska se ut för VSK Fotboll. Det finns inte många sådana personer tillgängliga idag men vi hoppas att de som finns blir tillfrågade av valberedningen.

Vi på redaktionen har ett namn vi gärna ser tar ett större ansvar för klubben – Peter Markstedt. Vi tror Markan kan få ihop klubben igen och tillsammans med andra kompetenta styrelseledamöter är vi övertygade att han kan ta klubben framåt mot våra mål och skapa det som inte gått tidigare år, ordning och reda i klubben. Låt oss nu visa att vi är bättre än ön i väster som sakta är på väg att sjunka i atlanten.

Vår klubb förtjänar så mycket mer än att behöva jämföras med stolleriet som försiggår i Storbritannien. Kom igen nu VSK Fotboll – nu ska vi fan bli bättre. Tack för er uppmärksamhet/Redaktionen

Facebook Comments Box