ANALYS: Vad är det som händer i Syrianska FC – en klubb i kris? Del I

Syrianska FC har inför årets säsong tydligt meddelat världen sina intentioner – man ska studsa tillbaka till Superettan, det är 100% fokus på det. I undertexten till klubbens uttalanden kan man läsa in att Division 1 är ingen plats Syrianska FC ska vara i – det är ovärdigt den stolta föreningen som de senaste 10 åren huserat i Superettan och Allsvenskan. Revanschlust är så klart en bra drivkraft för att få saker att hända och i Syrianskas fall har man backat upp den knutna näven i byxfickan med att på papperet bygga en trupp som helt klart kan leverera det föreningen önskar. Så långt allt gott.

Nu har dock problemen börjat hopa sig i det Syrianska lägret. Sedan i vintras har det inträffat saker i klubben som var för sig kanske inte betyder så mycket eller är saker man ska fästa allt för stor vikt vid. Men som alltid vet man att när saker läggs på varandra så måste man börja dra öronen åt sig – ingen rök utan eld brukar det heta – det ordspråket stämmer väl in på där Syrianska FC är idag.

I denna analys som vi publicerar i två delar lyfter vi fram de saker vi anser vara mest framträdande och tar en titt på dem för att försöka förstå vad det är som har hänt och vad som händer i Syrianska FC just nu. Vi börjar med en lista med frågor som vi försöker besvara. Svaren är en blandning av vad vi vet och våra spekulationer.

-Hur fick man tillgång till mellan 5-7 miljoner över en natt?
-Hur påverkar alla matchfixningsrykten spelarna på plan?
-Sportchefen fick gå över dagen – varför?
-Hur kan en tränare utan vettiga tränarmeriter på den här nivån leda återtåget till Superettan?
-Osämjan i truppen – vad vet vi?
-Är Syrianska FC en professionellt skött klubb?

Idag börjar vi med att belysa de tre första frågorna – de övriga tar vi på lördag.

Ekonomi
Så sent som i december 2017 var klubben avstängd från Södertälje Fotbollsarena då man hade en skuld hos kommunen på 450 000kr för uteblivna planhyror sedan länge. Hos kronofogden hade man skatteskulder för ytterligare stora belopp. Syrianska har under 2017 varit en klubb i ekonomisk kris. Mätt med vanliga mått skulle man utan tvekan säga konkursmässig. I januari betalade man plötsligt alla sina skulder (något som man inte klarat av på ett helt år) och satt igång och värva hej vilt – vad var det som hände?

Hur kunde Syrianska helt plötsligt få tillgång till miljonbelopp som man förra året när man faktiskt spelade i Superettan inte hade tillgång till?

Låt oss titta på klubbens ekonomi. År 2016 omsatte man enligt årsredovisningen 11.4M. Vi antar att siffrorna för 2017 är ungefär de samma (är inte tillgängliga ännu).
Hur ser intäkterna ut för en klubb som omsätter 11.4 M i Superettan? Av erfarenhet vet vi att det ser ut ungefär så här:

1M – intäkter från matcharrangemang 
4.5M – intäkt från TV-avtal och reklampengar från SEF
1-2M – övriga intäkter – bidrag, spelarförsäljningar mm
4-5M – måste då vara från sponsring eller motsvarande

Inför Div 1 spelet blir man av med pengarna från SEF. Andra klubbar som hamnar i denna situation tex som grannkonkurrenten Assyriska FF gjorde 2017 tvingas ofta till radikala nedskärningar ffa i spelartruppen för att kunna hitta balans i ekonomin. Det är i praktiken omöjligt att på några månader hitta nya sponsorer som ersätter tappet av SEF-pengar.

Syrianska av modell 2018 går helt emot denna ekonomiska logik. Man lyckas först med det ekonomiska konststycket att behålla många av spelarna i sin Superettantrupp. Vi utgår från att man ger dem vettiga löner för att stanna kvar och spela i Div 1 istället för att hitta en annan klubb. Till detta värvar man sedan in en rad spelare som kostar fantasisummor med Div 1 mått mätt. Få tror nog att Mutumba, Ranigie och Rajalakso sätter sin namnteckning på ett papper där det inte står minst 40 000 kr i månadslön. Till detta flyger man in två brassar som måste ges betalt minst 15 000 i månaden enligt EU-regler. 
Alla kan inse att ekvationen blir svår att få ihop – först täcka bortfallet på 4.5 miljoner och sen sannolikt öka spelarbudgeten jämfört med fjolårets. Nettotillskottet måste vara i storleksordningen 5-7 miljoner kronor.

Varifrån kommer pengarna?

Det vi direkt kan utesluta är att sponsorer har gått in med alla dessa miljoner i en konkursmässig klubb som inte ens får träna på en kommunal fotbollsplan. Den mänd pengar vi pratar om här kan inte heller kommit från de vanliga nätverken av anhängare och välgörare som så många gånger tidigare räddat Syrianska. Det är helt enkelt för mycket pengar på för kort tid. Pengarna blev helt plötsligt tillgängliga i januari.

Som vi ser det finns bara en rimlig källa till huvuddelen av de miljoner som kommit in – att man lånat pengar på eller i förväg sålt klubbens andel i Saman Ghoddos förväntade försäljning från Östersund FK. Enligt uppgift har Syrianska 20% av övergångssumman. Det är såklart en risky business för alla parter om detta skulle vara fallet. Men parterna kan ha resonerat som så att om Syrianska går upp och även om Ghoddos inte säljs så kan återbetalning ske med de miljoner man återigen får i TV- och reklampengar. Allt detta är förstås avancerade spekulationer men att få tillgång till så många miljoner över en natt kan inte ske via traditionell sponsring. Vem som har lånat ut pengarna är oklart – men någon med mycket pengar som är beredd att ta en viss risk för att få bra förräntning på insatt kapital.

Om man vill vara riktigt spekulativ kan man också tänka sig att delar av pengarna kommer från organiserad matchfixning. Det kan se ut på flera olika sätt. Ett sätt som är beprövat är att spelsyndikat bjuder på spelare till klubben som har i uppdrag att styra vissa matcher till ett givet resultat. Indikationer finns på att precis så skulle det kunna vara (se nedan). Den formen av matchfixning kan inte inte förklara alla miljonerna men kan vara en del i att finansiera årets spelartrupp. Hur det än är och oavsett metoder Syrianska använder för att ha råd med det här, så spelar man ett högt spel med klubbens framtid. Vad händer om man inte går upp?

Matchfixning
– För någon vecka sedan avslöjade generalsekreterare Håkan Sjöstrand att SFC är under fortsatt utredning för matchfixning och att förbundet så sent som i februari 2018 överlämnade material till polisen som man anser bör utredas av rättsvårdande myndigheter.

– Klubbens egna supportrar bad sommaren 2017 klubben utreda matchfixning. I samband med den incident i matchen mot Dalkurd (knallskott kastades på spelare) som ledde fram till att matchen avbröts och ett 30 supportrar så småningom stängdes av från klubbens matcher, menar supporterorganisationen att det fanns en person bland dem som lämnade klacken och ringde i en telefon i samband med händelsen.

– Länstidningen i Södertälje anklagar mer eller mindre öppet spelare i klubben för fortsatt matchfixning när man skrev så här i en krönika inför senaste derbymatchen ”Mittbacken Diego Brums plötsliga allergi mot att rensa bort fullt nåbara bollar på väg in i mål är högre upp på listan av frågetecken”.

– Klubbens matcher i årets serie stoppas regelmässigt hos olika bettingbolag – antingen i förebyggande syfte eller för att man upptäckt onormala oddsrörelser.

Matchfixning är notoriskt svårt att bevisa om inte någon av parterna tar det vidare till offentligheten. Hos Syrianska finns just nu en rad indicier som pekar på att det är möjligt att matchfixning fortfarande pågår. För truppen och startelvan är den objektiva sanningen inte den viktigaste. Det räcker med att spelare i truppen misstror varandra i att eventuellt vara inblandade för att stämningen och sammanhållningen i truppen ska förstöras. En grupp som ska prestera tillsammans måste känna tillit till varandra. Tittar man på Syrianskas spel så här långt under säsongen är det tydligt att man inte jobbar ihop som en grupp på planen utan att det är mycket mer av individuella insatser som för laget framåt. Visst springer man och jobbar men man får inte känslan som åskådare att det här är en grupp av människor där man är beredd att verkligen offra sig för varandra. Ryktena om matchfixning omöjliggör effektivt möjligheten för tränarstaben att bygga upp lag- och vi-känslan i gruppen. Så länge ryktena fortsätter att surra runt föreningen får man leva med misstänksamheten om att allt inte står rätt till hos ledare och spelare.

Sportchefen
Dagen efter Syrianskas premiär och förlust mot Carlstad United meddelar klubben helt oväntat att sportchefen Josef Melkemichel lämnar klubben med omedelbar verkan. Josef hade då bara jobbat i klubben i tre månader med ansvaret att värva ihop årets trupp som ska ta klubben tillbaka till SE. Melkemichel satte själv ihop ett sportråd bestående av gamla spelare i klubben som skulle bistå honom i arbetet med att plocka fram vad och vilka som skulle värvas. Senare framkommer att övriga deltagare i sportrådet redan hoppat av tidigare under vintern och när väl Josef fick sparken var han ensam kvar i sportrådet. Vad fick de fd spelarna att redan efter några månader hoppa av sportrådet och vad fick styrelsen att sparka Melkemichel direkt när säsongen kom igång och värvningsarbetet var klart? Hade hans utträde ur klubben med förlusten att göra eller var det kopplat till något helt annat? Det är nog frågor vi aldrig får svar på. Vi får nöja oss med att konstatera att när det blir den här typen av snabba förändringar i organisationen är det inget som bara händer helt plötsligt – även om det kan tyckas så för en utamstående. Vi kan kallt räkna med att det varit omfattande och säkert djupa skiljaktigheter mellan de som ansvar för det sportliga och styrelsen. Det faktum att Melkemichel får gå efter bara tre månader tyder på att man vare sig har någon plan eller struktur som man som förening följer när det gäller spelarrekrytering eller lagbygge.

På lördag fortsätter vi med del 2

Facebook Comments Box