”Vi gör vad vill” brukar vi sjunga från läktaren och det är verkligen så numera.

Du kan ta sommaren från västeråsarna men du kan inte ta VSK från dem. Trots att natten varit nollgradig och löv låg längs vår väg till arenan strömmade västeråsarna mot den från stans alla håll. Timmen före avspark var Rocklundaområdet med omnejd en Grövnit karneval. Idag som så många tidgare dagar under 2025. Almanackan har bytt årstid men VSK-febern består. ”Vi gör vad vill” brukar vi sjunga från läktaren och det är verkligen så numera.

Gif Sundsvall stod för motståndet idag. Ett rätt bra fotbollslag för den här serien, beläget i mitten av tabellen utan så mycket att spela för även om man matematiskt kunde säkra sitt kontrakt. Jag var rätt säker och utan större (helt utan är jag aldrig) nervositet på förhand. Trodde vår kvalitet och det faktum att så mycket gällde för oss skulle vara helt avgörande.

VSK mönstrade bästa manskap så när som på att Anton Fagerström på nytt saknades till förmån för Elis Jäger. Före matchsstart hyllades Pedro Ribeiro och ett fint tifo vecklades ut: ”Obrigado Pedro”. Den sympatiske brassen lämnar som bekant efter säsongen och förtjänar alla tänkbara hyllningar.

Första halvlek blev en besvärligare historia än vad jag föreställt mig innan. VSK fick inte riktigt till spelet. Presspelet knakade i fogarna och en del slarv i passningar och bolltoucher ställde till. Sundsvall försvarade sig också bra och hanterade VSK lite bättre än flera andra motståndare.

Chanser saknade emellertid inte Grönvitt. Ladefoged borde ha brutit dödläget men fick en halvdan träff på ett inspel av Gefvert. 1-0 där och jag tror att VSK gjort processen kort. Diagnge gjordes också ner i en duell och från läkaren ropades det självklart efter straff. Har sett straffar bli dömda för liknande tilltag i Europa men valet att fria var nog rätt av domare Erik Mattsson.

I övrigt tycker jag Mattsson höll en mer än lovligt ojämnn nivå. Ladefoged drogs i tröjan flera gånger utan konsekvens. Dessutom ägnade sig Sundsvallsspelarna åt lite smärre regelvidrigheter som jag tycker att en domare bör stävja. Menar inte att domaren påverkade utgången av första halvlek men vill se domare med bättre spelförståelse helt enkelt.

Sundsvall försvarade sig bra men hade inte mycket framåt. Den frispark från bortåt 30 meter som amerikanen, Marcelo Palomino förvaltade på bästa sätt kände således som en rejäl kalldusch. Sundsvall kanske inte fått matchen dit de ville men VSKs prestation var inte tillräckligt bra.

0-1 som sagt och en viss frustration i paus. Många var dock övertygade om att VSK skulle resa sig och vända. I paus gjordes också en liten justering. Max Larsson ut mot Philip Bonde med följden att Victor Wernersson upp som wingback. Justeringen skulle visa sig vara framgångsrik. Grönvitt klev också ut som ett pånyttfött lag i andra.

Pressen satt, passningngsspelet likaså. Från första sekund var det en halvlek med Grönvit dominans. Första tio var remarkabelt bra faktiskt. Taonsa lyckades också förvalta spelövertaget genom att vobbla in ett inlägg från nämnde Wernersson. Första halvleks frustration hade bytts till optimism. Det VSK vi sett från i somras och framåt visade upp sig igen!

I matchminut 70 kom också en förlösande utdelning när samme Taonsa dubblerade sitt målskytte och satte 2-1 på inspel av Diagne. Målet var följdriktigt sett till VSK.s fina spel i halvleken men man bör komma ihåg att keepern, Elis Jäger, gjort en högklassig räddning via stolpen i sekvensen före. Små marginaler som det brukar heta i idrott.

Sista delen av matchen blev en kontrollerad match av hemmalaget även om Sundsvall var framme med några halvchanser. Båda mittfältarna förtjänar mycket beröm även efter dagens match men jag stannar lite vid Jonathan Ring. Han löpte infernaliskt, vann bollar på egen planhalva, fördelade spelet offensivt och var hela tiden spelbar. Väldigt bra i alla delar av spelet egentligen.

Det är otroligt så bra han varit sedan omskolningen till mittfältare. Tror inte klubben haft en bättre fältare än Ring med tanke på alla delar av spelet han bidrar i. Han för mina tankar till Luca Modric och är själva navet till lagets spel.

Starkt av hela laget för övrigt att ännu en gång kunna gå ut så bra och vända ännu en match. Det säger mycket om både moral och kvalitet i gruppen.

När domare Mattsson satte pipan i munnen efter 96 minuter utbröt det firandet fans och spelare. Extra fint var det att se Pedro Ribeiro visa sin genuina uppskattning mot fansen som gav tillbaka med samma mynt.

Man lämnade sedan Hitachi lättad över segern och begeistrad över den i mångt och mycket starka prestationen i andra halvlek. Kalmars match mot Oddevold hade då just börjat och hoppet om poängtapp fanns. De skulle visa sig gå om intet men Örgrytes match mot Falkenberg, 0-3, skulle sedermera ge betydligt mer valuta. Herregud vilken match vi har på fredag. Vi gör vad vi vill och ses i Göteborg!