Västerås stads idrotts och fritidsförvaltning provocerar mig!

Arosvallen – en måndag i september, strax innan de mörknar. Vid en första anblick, lite på håll, tycks allt sig likt. Entrén är intakt och väcker mycket nostalgi. Den vita skylten över entrékupolerna.

När jag närmar mig den gamla klenoden anar jag redan oråd, stängslet är upprivet och man kan med lätthett ta sig in. Väl inne möts jag av en tragisk syn. Ogräs som växer upp ur den spruckna asfalten. Ståplatssektionernas gamla träläktare är mer än lovligt murkna. Om ett gäng ställde sig där skulle den garanterat ge vika. Några amerikanska fotbollsspelare tränar på planen nedanför mig.

Där ser allt okej ut med en nylagd löparbana som omger den till synes hyggliga gräsplanen.

Tar mig vidare mot gamla sittplatssidan. Kiosken tornar upp sig som ett spökligt fornminne. Reklam om produkter från ett svunnet 1990-tal. En rostig grill, säkert redan ansatt av tidens tand när Mattias Elisson gjorde tre mål och sköt upp Grönvitt i allsvenskan 1996.

Fler sprickor och mer ogräs som tränger fram. De unga grabbarna går igenom någon övning medan jag med fasa blickar ut över sittplats. Meterhögt gräs  växer bångstyrigt på den lilla delen mellan sittplatsdelen och kioskytorna. Någon form av yttre skötsel kan inte ha förekommit här på år.

De gamla blåfärgade plaststolarna är skitiga och på sina håll trasiga. Inbillar mig att de är spröda som chips.

Hur kan en arena som fortfarande inhyser lag och fyller en funktion för stadens skolungdomar tillåtas att se ut så här? Det är väl inget annat än en präktig skandal?

Jag blir frustrerad vid åsynen och ännu mer provocerad av de yttrande som Västerås stads, idrotts och fritidsförvaltning offentliggjort tidigare på dagen. De uttalande som faktiskt fick mig att besöka Vallen. Jag citerar:

”Idag så är Arosvallen den enda befintliga utomhusfriidrottsanläggning och enda anläggningen för amerikansk fotboll i Västerås. Denna anläggning är oerhört viktig för att barn och ungdomar samt paraidrottare ska kunna utöva idrott. Skulle Arosvallen byggas om till en elitarena för fotboll måste behoven för ovan nämnda grupper utredas och beredas plats på annan yta. Även många skolor använder sig av Arosvallen för skolidrott.”

Det låter vackert men ett stort mått av hyckleri ryms i uttalandet. Om man nu vurmar för ungdomar och idrotter som de nämnda, hur kan då detta förfall ha tillåtits?

Jag sitter inte på något arenafacit men kan inte tänka mig att andra städer håller en lika bokstavligt talat rutten och förfallen arena tillgänglig.  Det finns väl inget lag som vill anordna en tävling eller ett poolspel här? Vad gäller barn så bör det väl nästan betraktas som en säkerhetsrisk att arrangera en friidrottsdag för en skola på platsen?

Jag ser positivt på att arenafrågan lyfts på alla möjliga håll den senaste tiden. Det är nödvändigt. Arosvallen är däremot det tydligaste och mest tragiska exemplet på hur Västerås stad hanterat och fortfarande hanterar stadens arenor. Det är inget annat än skamligt.

Den här inlagan är inte ett definitivt ställningstagande för att nyttja Arosvallens yta för en ny fotbollsarena. Det är mer än upprörd protest mot något alldeles galet.

Jag tror inte politikerna är medvetna om. Enligt mig är det orealistiskt med en upp långsiktig upprustning Hitachi långsiktigt samt att hålla Arosvallen vid liv i nuvarande skick. Minst lika orealistiskt som att bygga en helt ny arena på den anrika marken. Det minsta man kan begära av majoirteten är att de fortsätter utreda den här frågan.