Tung förlust, oro för sjukdomar men läge för revansch på fredag!

Arosvallen bildade en spöklik bakgrund i morse när vi klev på bussarna. Den tidiga morgonstunden innebar en något lugnare atmosfär än vad som brukar vara fallet när en skock VSK:are kliver på en buss.

När bussen väl rullade söderut kunde inte ens en okristlig tid hindra en sådan här resa att vara som den alltid är. Historier hämtade från en tid då landet bara hade två tv-kanaler, ljudet av ölburkar som öppnades och andra drycker vars glansdagar också hörde en tid med två tv-kanaler till.

Destination Kalmar. 40. mils resa med en härlig toppmatch som mål.

Förväntningarna var stora på matchen. Minst kryss kände jag. Hoppades exempelvis på att få se Ladefoged flankerad av KG och Taonsa. En trio som var för sig redan visat sin nivå men som tillsammans kan ge laget ytterligare en dimension i spelet.

Strax före 12 var vi framme vid Guldfågeln Arena. En arena vars storlek och framför allt konstruktion vore något för vår stad att anamma. Spänt väntade vi både på insläpp och startelvan, som alltid brukar tillkännages en timme före avspark.

När bortasektionen öppnande fick vi nys om elvan. En stark sådan med ovan nämnda topptrio.  Bajen-lånet, Jonathan Karlsson i avstängde Max Larssons frånvaro .I väntan på avspark köptes korv, kaffe öl och annat. Det unga gardet drog igång klacken och skapade ett härligt tryck i sedvanlig ordning. Där och då kom dock en första farhåga. Herman Magnusson ut ur elvan och in med Philip Bonde.

Även om Bonde gjort det bra i grönvitt vållade Hermans frånvaro väldig oro.  Enligt mig är han lagets viktigaste spelare och svår att ersätta.

Matchens start visade också att min farhåga tycktes rättfärdigad. Kalmar var aggressiva och spelad i ett högt tempo. Tryckte ner VSK rejält runt Fagerström i kassen. Optimismen från morgonen var bortblåst under inledningen av matchen.

Istället för ett förväntat baklängesmål kom, som en blixt från klar himmel, ett VSK mål. Inte vilket som helst heller, utan säsongens kanske vackraste.. Diagne som via en fenomenal aktion snurrade bort några Kalmariter och hittade Ladefoged med en djupledsboll, dansken i sin tur väggspelade med Kalle Gunnarsson innan han behärskat satte 1-0 till gästande Grönvitt.

Jubel på läktaren och därefter en riktigt bra VSK-period. Ring och Diagne tog hand om mitten, Ladefoged spelade riktigt bra som nia och ibland kändes det som ytterligare ett bortamål skulle komma. Med tanke på Kalmars första 20 så var det inte ett helt rättvist resultat som vi gick till halvtid med men från målet och i stort sett halvleken ut spelade VSK riktigt bra vilket vållade gott.

Danske Ladefoged som svarat för sin bästa spelmässiga insats i Grönvitt såg lite trött ut i slutet av första. Faktiskt så pass att ett byte tvingades till. I hans ställe trädde Julius Johansson.

Till en början hade VSK rätt bra koll på Kalmar även om de hade mycket boll och avsaknaden av dansken kändes påtaglig. När de väl skapade lite tryck kom så en kvittering. Därefter stod inte VSK att känna igen. Ring och Diagne saknade den extrema energi som annars alltid präglat dem och framåt fungerade ingenting. Kalmar tog över helt.

En Kalle Gunarsson med sjukdomstendenser byttes ut i minut 71 och ännu mer av VSK:s motståndskraft försvann.

Ett ledningsmål för Kalmar kändes bara som en tidsfråga och efter en hörna kom också ett otroligt tungt sådant. Det som kändes så bra efter första blev en tung besvikelse.

På stopptid var Taonsa nära att kvittera med ett skott utanför men det var halvlekens enda chans för Grönvitt och Kalmars seger får betraktas som rättvis med tanke på staren av första och hur man faktiskt dominerade stora delar av andra.

Var det VSK som mötte en överjävlig motståndare? Nej, visserligen var Kalmar bra i matchen men det främsta skälet till förlusten var att lagets annars närmast patenterade energi saknades.

Kalmar hade också tunga avbräck men att på kort varsel tvingas klara sig utan Herman Magnusson samt att både Ladefoged och Kalle Gunnarsson kändes påverkade fysiskt gjorde det till en övermäktig uppgift att ta sig an Kalmar.

Bussresan hem blev naturligtvis tung men en fantastisk skara fans höll trots allt humöret uppe och sjöng optimistiskt hela vägen hem till Arosvallen.

Jag är med några timmars perspektiv fortfarande besviken. En oro finns också kring om fler spelare är drabbade av någon förkylning? På fredag väntar formtoppade Oddevold som flåsar VSK i nacken på samma poäng men med sämre målskillnad.

Freddy vet vi kommer missa matchen och med fler killar borta kan det bli en mer än lovligt tuff drabbning.

Jag väljer dock den optimistiska vägen. VSK är ett bra lag vilket tydligt visades under 20 minuter av första. Det gäller bara att få till det spelet under längre delar av matcherna framgent. Dessutom kommer topptrion bli mer och mer bidragande och jag tror att VSK med dem har ytterligare en växel att lägga i. Får man till de ingredienserna kommer man utmana de två toplagen om direktplatserna til allsvenskan, trots dagens tunga förlust.

Ikväll bryter vi ihop och håller från och med imorgon tummarna över att inte fler spelare ska bli krassliga. Vi har en ruskigt fin match att se fram emot på fredag. Väl mött då.