Säsongssummering och ett tack till Ganebro

Säsongen tog slut för VSK Bandy igår.  Efter två till stora delar lysande insatser ,där marginalerna dansade lite emot, fanns inte orken igår. Starka Villa var numren för stora på sin hemmaplan. Under och strax efter matchen kändes det väldigt bittert att VSK saknade nödvändig glöd.

Med lite perspektiv är jag visserligen väldigt besviken fortfarande men det var nog krasst så att orken tröt efter två tuffa bataljer varav en gick till förlängning. De två första matcherna hade kunnat gå åt annat håll än det 2-0 som Villa hade inför gårdagen.

De första mötena speglade emellertid vad som legat VSK i fatet hela säsongen.  Man har ofta spelat en glimrande bandy men haft svårt att hålla nivån över 90 minuter. Framför allt har laget släppt in alldeles för mycket mål.  Sju gjorda mål på hemmaplan måste bara leda till seger även om motståndet heter Villa Lidköping.

Även i serien såg vi ett liknande mönster. Grönvitt tappade  t ex ledning i bägge matcherna mot Villa då. Ingen kan väl heller glömma det smärtsamma raset i Bollnäs. En ledning med 6-0 i halvtid förbyttes hastigt och mindre lustigt till oavgjort 6-6.

Den smärre oförmågan att hålla uppe nivån över större delen av matcherna samt de många insläppta målen hindrade VSK från att ta en andraplats i tabellen som annars varit given.

Jag ser inte 0-3 mot Villa som ett misslyckande sett till hur jämna de två första matcherna var och tycker att VSK glimtat till vid många tillfällen under säsongen. Det där utropstecknet jag velat sätta efter lagets spel har jag dock inte kunnat placera.

Kanske har för mycket fart och kreativitet kommit via Spångberg, Vilén och Landström. Framför allt Landström har tagits hårt och tätt av motståndarna vilket gjort att en del slagkraft försvunnit. I Villa är det fler spetsspelare och alltid någon som är på topp.

Flera av de äldre och rutinerade killarna i VSK har konstant varit säkra på sina platser trots att insatserna inte alltid varit av bästa märke. Jag känner att både Vilhelm Frimodig och Vilgot Muller borde ha fått större roller

Nåväl, ingen skugga ska falla över laget. Villa är också en fruktansvärt bra motståndare. Det ska inte förringas. Vi har sett många duster lagen emellan och som genuin VSK:are hyser jag inga varma känslor för de blåklädda.

Deras prestation med åtta raka finaler då man dessutom förlorat ytterst få matcher  i elitserien är enormt stark faktiskt. På de fem senaste elitseriesäsongerna har laget spelat 150 elitseriematcher och inte förlorat mer än sju (!)

Villa är en närmast obetvinglig motståndare men om något lag ska slå dem är det just VSK. Det var som sagt en rejäl batalj under de två första matcherna av årets semi och en bandy på högsta nivå. De tidigare två semifinalerna var som bekant också gastkramande. För att inte tala om de två finalerna, 23 och 24.

Bandyn är inte vad den varit publikmässigt men Villa och VSK har tillsammans utvecklat sporten och tagit den till innan oanade sportsligas nivåer. Det kommer vi få njuta av även framgent.

Sista kapitlet i rivaliteten mellan VSK och Villa är garanterat inte skrivet. Grönvitt kommer alltid tillbaka som ni vet. Jag hoppas också att vi nästa år kan lägga till de där utropstecknet som inte kunde placeras efter spelet i år.

Det gäller bara att justera lite i försvarsspelet och svara för en liten föryngring i truppen. Edvin Porswald var t ex ett utropstecken  trots att han under en betydande del av säsongen spelade i försvaret. Han har potential att bli en verkligt stor VSK:are och fler lär följa i hans skär.

Till sist: Johan Ganebro lämnar VSK i och med semifinalutträdet.  En bra man, alltid varm och sympatisk när jag mött honom kort i olika sammanhang. Dessutom ett väldigt viktigt komplement till Micke Carlsson. Tror att han är lite underskattad. Minns att Martin Landström, när jag intervjuade honom häromåret, flera gånger påpekade hur viktig  Ganebro var för lagets framgångar. Som VSK:are får jag rikta ett varmt tack för allt han gjort vår klubb!