VSK slog Sandviken borta igår. Ett Sandviken som är betydligt bättre än vad tabelläget anger. Segern var den andra raka och gör att Grönvitt har häng på tredjeplatsen. En glädje borde infinna sig över att laget är på tillbaka i vinnarspåret. Poängen sitter givetvis fint men insatsen i andra halvlek oroar och skapar en del frustration.
Första halvlek var bra. Där hade VSK kontroll, anföll med bredd och gjorde mål på olika vis. Även om Sandviken reducerat två gånger om så kände jag mig trygg vid halvtid. Sammantaget kändes det som en kassaskåpssäker insats och Grönvitt fick sista ordet i halvleken via Robin Anderssons 5-2.
Kanske hade emellertid Sandvikens mål gett VSK:s självförtroende en knäck för laget stod inte alls att känna igen i andra. Eller kanske var det just så, att det fallgropar man hamnat i några gånger tidigare under säsongen gjorde sig påminda. Laget sjönk, blev alltför passiva och tappade boll på mitten. Den kassaskåpssäkra känslan förbyttes tillen nervkittlande sådan.
Det som hände mot Gripen i början av december var på väg att hända igen. En sådan scenförändring var ofattbar då men ännu mer ofattbar nu. Man borde ha lärt sig och täppt igen säsongens besvärliga fallgropar.
Det gick till slut vägen den här gången, med ett nödrop. Tack vare den individuella kvalitet som laget besitter. Det skulle emellertid inte behöva sitta så långt inne., När Daniel Berlin kvitterade i 86:e minuten trodde jag på förlust. Ett aningens kvitteringsrusigt Sandviken blottade sig dess bättre två gånger om och VSK gick upp till 7-5. Målskyttarna var talangen, Vilgot Müller, och veteranen Oscar Gröhn.
Jag var beredd att lättat nog sätta punkt för matchen i och med det målen. Merdramatik följde dock. 7-6 blev 8-6 innan Hannes Edlund hann med ytterligare en reducering alldeles i slutsekunderna.
En skön och viktig seger men andra halvlek väcker frustration. Det finns så mycket kvalitet och erfarenhet i det här laget att insatser som gårdagens andra halvlek borde ha undvikits.
VSK brukar vara som bäst när det gäller som mest och jag tror faktiskt att så kommer vara fallet även i år. Däremot har de tagit längre tid att bukt med problemen i spelet än vad jag upplevt tidigare under den här eran.
Jag trodde att fallgroparna var igentäppta efter en bra insats mot Edsbyn, trots förlust, och den stabila hemmasegern mot Gripen i lördags. Gårdagens andra halvlek vittnar om något annat.
Jag hoppas man kan använda den som bränsle inför avslutningen av serien och därmed rustas inför slutspelet. För hög potential finns i laget och finalen är fullt möjlig trots en skakig säsong hittills.
DU HAR VÄL INTE MISSAT
Michael Campese lämnar VSK Bandy för ÖFK
Otroligt skönt att laget hittat den här formen i skarpt läge.
Tack Tova – för modet och styrkan att berätta