Den karnevalsstämning som rådde inför sommarens hemmamatcher består. Idag gratismatch med allt vad det innebär. Fullsatt på Coppersmith före avspark och en massa folk på väg till arenan knappa timmen före avspark. Som alltid en härlig känsla.
I kön till ståplats spelade ett band skräniga coverlåtar. Låtar många VSK:are skränat med i sena nätter på Brasseriet, men 20 minuter före match? En smula märkligt att visiteras samtidigt som Tomas Ledins ”Inatt är jag din” spelades för fulla halsar och på skräniga gitarrer.
Väl uppe på läktaren hade inte bandets frenesi avtagit. Detta till trots var min känsla bra inför matchen. Freddy var tillbaka i elvan och något överraskande Julius Johansson in som vänstertia. Ladefoged vilade varför Taonsa stod redo centralt vid mittcirkeln inför avspark. Nödvändigt med sådana ändringar med tanke på det extrema matchandet.
Första miutrarna var inte alldeles övertygande men VSK bet sig snabbt in i matchen och tog snart över.
Ring och Diagne tog tag i mittfältet och offensiven började kugga i. Bollinitiativet var stort och hemmalaget rullade runt på sedvanligt manér. Axel Taonsa kunde bryta dödläget när han stötte in ett suveränt markinlägg signerat Simon Gefvert. 1-0 och definitivt bud på fler. Undantaget första halvlek mot Brage kan jag inte minnas att Grönvitt dominerat en halvlek som den här.
1-0 kändes i underkant när halvleken gick mot sitt slut. Det kunde och borde ha varit en större ledning. Jag grämde mig och önskade viss variation sista tredjedelen, fler skott kanske, någon djupledsboll? Laget var ju högklassigt om man bara kunde kapitalisera sitt överläge i fler mål.
I slutet skulle emellertid rättvisa skipas. Frisparkskungen Max Larsson förvaltade ett långt Gefvertinlägg på bästa sätt. Tog ner och drog till på halvvolley. En ruggig projektil rätt upp i krysset. Det är få spelare förunnat att göra två sådana drömmål med bara dagars mellanrum!
I pausen var det glada miner medan coverbandet på nytt levereradede den ena Brasserietrökaren efter den andra. En synnerligen bra halvlek av hemmalaget och vi gillade att hemmalaget höll sig nära Sandviken, i samband med det spelavbrott som uppstod när målvakten Otto Lindell hade en skadekänning. Helt rätt agerat!
Undertecknad brukar undvika domarkritik men tyckte att dagens rättskipare, Fredrik Alknäs, var svag. Han borde ha delat ut ett par varningar till Sandvikenspelare inte minst i första.
Den andra halvleken hann knappt börja innan Diagne ironiskt drog på sig ett gult. Inte ett felaktigt sådant men typiskt när Alknäs släppt flera liknande situationer i första.
Efter varningen hade VSK sin sämsta period i matchen då ett aggressivare bortalag försökte ta sig in i matchen. Anton Fagerström bjöd exempelvis på en fantastisk parad, ett mål där och vi hade kunnat få en betydlig jobbigare resa.
VSK var dock snart tillbaka in förarästet med kontroll. Underskattade Victor Wernersson svarade exempelsivs för sin bästa match i Grönvitt. Följsam, snabb och bidragande även framåt. Jonathan Ring var också i vanlig ordning dominant på mitten. Med oerhöd löpkapacietet och en fin spelintelligens är han lagets nav.. VSK:s egen Luca Modric!
Iden 72:a matchminuten fick han också chansen att förgylla sin insats genom att avsluta ett anfall han själv startat på egen planhalva. Ännu ett snyggt mål där Taonsas fina passning förtjänar ett omnämnande.
3-0 innebar den definitiva spiken. Efter det är VSK överlägsna. Bytena som Kalle Karlsson och Alexander Rubin blev också lyckosamma. Under matchens sista tio varr det närmare 4-0 än något annat. Med undantag för en lite svajig inledning på andra gör VSK en mycket bra insats.
Eftermatchens slut utbryter det sedvanliga och alltid lika härliga firandet med spelarna nedanför klacken. Kanonskytten Max Larsson greppade megafonen med lika stor självklarhet som han placerar en frispark i närmsta kryss..
3-0 och den sjunde segern av nio möjliga efter sommaruppehållet. Matcherna mot Brage och Kalmar svider men laget har presterat på en väldigt bra nivå överlag. Spelet är ofta underhållande, alla kämpar extremt mycket för klubbmärket och den individuella nivån är hög.
Sammantaget är det nog den bästa nivå VSK uppnått sedan Kalle tog över. Oerhört starkt också att ta tre raka på 9 dagar med torsdagsmatchen i Umeå som en extra besvärlig.
Det var som alltid underbart att lämna arenan efter matchen i sällskap av vad det kändes som en hel stad. Lite drygt 6800 var vi och jag tror att sådana publiksiffror kan bli vardag inom en snar framtid.
Nu väntar Östersund på lördag men innan dess hoppas vi på att Örebro kan ställa till det för Kalmar. Vi har onekligen spännande tider framför oss!
DU HAR VÄL INTE MISSAT
Proppen ur i andra halvlek – 7-0 kross och ett hattrick inom nio minuter
Chanser i ett allsvenskt kval
VSK är på god väg att bli lägerelden Västerås kan samlas runt