På lördag slipper vi det förhatliga uppehållet. Äntligen fotboll igen, och med 16 omgångar kvar och en häng på de tre översta platserna har jag några önskemål för hösten, både kortsiktiga och långsiktiga
Klubben först
Aaron Bibout har blandat och gett men i sina bästa stunder varit en aldeles lysande forward. Men soppan med träningsvägran, agenter och kanske till och med en hel stab bakom honom som gör allt för kortsiktiga framgångar har vi verkligen blivit utsatta för Den Moderna Fotbollen. Money talks och legoknektarna är här. Inget ont om Bibout, han verkar enligt uppgift vara en riktigt bra person, han är också ett offer för DMF. Men här måste vi sätta klubben först. Klubben, vår tradition, våra färger och vår kultur är något som går före kortsiktiga framgångar, både i seriesystemet och i plånboken. Det glädjande är att det också är precis vad som verkar ske nu när han är tillbaka efter träningsvägran. VSK ger inte vika.
Behöver vi sätta Aaron på bänken i 2.5 år så är det så. VSK är större än enskilda spelare och enskilda agenters girighet. Vi har ett handlingsutrymme idag som gör att vi också kan agera långsiktigt.
Med det sagt hoppas jag såklart på att Aaron blir kvar resten av säsongen och skjuter upp oss till allsvenskan för att sedan säljas direkt efter det. Under förutsättning att inga mer bråk uppstår.
Bortastödet
På lördag väntar rekordfölje i Sandviken. Sandviken har aldrig haft så många bortasupportrara på en match någon gång. Nej men då ska det också märkas och höras. Jag uppskattar matchen mot AFC i Eskilstuna 2023 när vi kör växelramsor mellan läktarsektioner. På bortaplan. Det är det bästa ultimata knepet för att få alla att känna: Det är VSK som har hemmamatch.
Men även efter denna matchen väntar många väldgt intressanta matcher för oss supportrar, och jag hoppas vi är många som har planerat hösten efter VSK:s kalender. Ta till exempel Landskrona borta i början på augusti: Perfekt med en helg i Malmö, dessutom toppmöte. Eller Kalmar borta i mitten på september.
De sista fyra matcherna har fått speldagar ännu, men räkna med att i omgång 28, när vi möter Örgryte borta i något som kan vara en sjukt viktig match, att matchen spelas på en tisdag. Strecka kalendern redan idag.
Hemmastödet
Våra publiksiffror har varit bra så här långt. Men framförallt har de varit otroligt jämna, och på en nivå vi aldrig sett andradivisionen i modern tid. 3500 åskådare är standard nuförtiden.
Men nu kommer hösten och fotbollens prime-time. Serierna ska avgöras. Varma sommardagar blir blåsiga höstkvällar. Då är fotbollen som allra bäst. Se till att ta med er ett par vänner eller familj till varje match så ser vi till att hoppa upp till 4500 åskådare per match istället och nästan fyller arenan. Spelarna är värda det, klubben är värda det och du gör dina vänner & familj en tjänst genom att få de mer indragna i VSK-familjen.
Stabilitet bakåt
Kollar man expected points (jag vet, det är uttjatat), så enligt viss statistik så leder vi serien här. Föga oväntat faktiskt. För tar du match för match så har vi nog underpresterat i 3-4 matcher, men överpresterat i en (Falkenberg hemma). Vi ”borde” helt enkelt haft fler poäng. Trots att Kalle bara ger oss en 2:a av 5 möjliga i intervjun med VSK Fotboll.
Men varför har vi inte fler poäng? Otur, domarna? Näää. Det stavas helt enkelt: Enkla, tidiga misstag i försvarsspelet.
Vi har släppt in alldeles för lätta mål och alldeles för tidiga mål. Första 20 minuterna har vi gjort 1 mål men släppt in 7. Det är för tok på dåligt. För i sanningens namn har de nya försvararna inte varit tillräckligt bra, och inte så bra som vi hoppats på. Stabiliteten när Herman och Freddy får spela från start (som i matchen mot Landskrona) är på en helt annan nivå än när dessa två saknas. Det märktes också på slutet när Herman gått ut, helt plötsligt skapar Landskrona sin första målchans (förutom ett långskott).
Ska vi ha en chans att utmana om topp-3, ja då måste försvaret sitta. Vi kommer göra mål, sannolikt inte i massor, men troligtvis tillräckligt. Men vi måste börja täppa till bakåt. Både genom ett mer offensivt försvarsppel, men även i det låga försvarsspelet. Önskedrömmen hade varit en värvning i backlinjen bredvid Freddy och Herman, men det kommer nog inte hända, utan vi får ställa vårt hopp till Victor Wernersson som har gjort det bra på en ganska ovan position.
Kalle som sportchef på heltid
Kalle Karlsson är en bra tränare. Tydlig spelidé, och bra taktisk. Han har sina brister också, men allt som allt en mycket bra tränare. Men faktum är att Kalle är en ännu bättre sportchef. Där är han alldeles lysande. Raddan spelare som Kalle tagit in och lyckats med (eller i vissa fall spelare som lyckats i nya klubbar) är lång. Misstagen i spelarna som hittats beror dels på bristande ekonomi (när vi inte kunde värva spelare som hade kontrakt) men sannolikt också i dubbla stolar. Att värva 10 nya spelare samtidigt som man ska sätta ett spel för det nya laget är inte rimligt. Visst tar Alexander Rubin en stor roll i träningar och matcher, men på pappret är ändå Kalle ytterst ansvarig och måste ta mycket saker runtomkring. Ska VSK växa som förening måste vi ha en heltidsanställd Sportchef och här finns det ingen bättre än Kalle Karlsson. Han kan ta oss till nästa nivå som förening, dvs till den nivån där vi utmanar om topplacering i allsvenskan. Men då måste han få tid för det så vi kan slipa bort de dåliga värvningarna och hitta fler bra som lyfter föreningen på sikt.
Men vem ska träna VSK då? Självklart ska vi lyfta upp Alexander Rubin som huvudtränare och snarare hitta en assisterande, kanske någon från akademin? Kalle och Alexander arbetar bra ihop och att få en bra synk mellan sportchef och tränare är A&O för att lyckas.
Förhoppningsvis är det här något som händer lagom till säsongen är över så vi till säsongen 2026 har en heltidsanställd Kalle som sportchef, oavsett om det är i Superettan eller Allsvenskan.
//PS
DU HAR VÄL INTE MISSAT
Grym inställning, varierande resultat och skador i massor
EM 2025: Spanien är favoriter men de kommer att utmanas
Förlust mot ett bättre lag – glädjeämnet var tre tjejer från F17