Max Larssons klubbhjärta och matchens första 30 är värda att med sig

Jag brukar läsa och höra tränare som pratar om vad de tar med sig från matcherna. Om jag fattat den klyschan rätt så tar jag med mig ett antal detaljer från gårdagens sköna seger mot Östersund.

Efter förlusten mot Trelleborg efterlyste jag energi. Inte bara i fråga om löpmeter utan i lika hög grad om energin som kroppsspråket utsöndrar.

Max Larsson, avstängd mot TFF, var tillbaka igår och bjöd just på det. Max kroppsspråk och gester visar tydligt att han tycker om att iklä sig den Grönvita tröjan.

Utöver det svarade den genuine VSK:are även för en väldigt bra matchs spelmässigt. Hans många löpningar längs vänsterkanten rev upp sår i ÖFK och han hotade ständigt med inlägg. Att insatsen kröntes med matchens enda mål kändes så välförtjänt. Max fina insats och stora VSK-hjärta tar jag med mig.

Vidare så tändes något i mig när jag såg matchens första 30. VSK spelade då ut sin motståndare med ett högt presspel och jag påmindes om den maskin VSK var under ”uppgångsåret” 2023.Den inledningen tar jag med mig.

November tycks ha hoppat in som vikarie för maj och bjöd på kyla, blåst och regn. Detta och den minst sagt svaga insatsen mot Trelleborg kunde ha skrämt bort många. Trots det var publiksiffran förhållandevis god där en tapper supporterskara stöttade laget med sång. Det säger något om vart fotbollsstaden Västerås befinner sig idag och är värt att ta med sig.

Det var ingen lysande fotbollsmatch. För att vara riktigt nöjd borde fler chanser ha skapats och en längre period än matchens första 30 varit av bra klass. Det ag efterlyste inför matchen infriades i alla fall. VSK gick in med energi och vilja. Jag såg elva man som verkligen ville representera det Grönvita emblemet.

Det och att tydliga konturer av hur VSK vill spela skymtades gör mig positiv. Det tar vi med oss och hoppas att den här trepoängaren följs av fler. Det är trots allt inte långt till toppen.