Kassaskåpssäker seger och en otroligt spännande höst väntar

Ännu en underbar dag i VSK:s tecken. Inte ens det motsträviga regn regn som mötte oss när vi äntrade Coppersmiths uteservering timmen före avspark kunde ändra på den känslan.

VSK mot Helsingborg och chans att definitivt skaka av sig den plump som förlusten mot Brage innebar för två veckor sedan-. Jag var som alltid numera optimistisk men nervös på förhand. Det var rätt mycket folk i rörelse runt arenan men jag hade faktiskt förväntat mig ännu mer.

När matchen väl drog igång var vi 4545 på plats. Om inte Vicki Skure Eriksson följde matchen via länk från sin. favoritarena, Strandvallen, var hon möjligen en av dem. Mikkel Ladefoged hade lite problem med sitt knä och började på bänken. I hans ställe startade omskrivne Diallo.

Matchstarten påminde en del om den mot Utsikten senast. VSK hade kontroll men pressade inte med samma frenesi som mot Örebro och Brage innan.. Kanske ett medvetet val för att inte bränna allt sitt krut?

Spelet var inte glimrande men VSK:s försvarsspel kändes otroligt stabilt. Särskilt Herman Magnusson briljerade med styrka, brytsäkerhet och följsamhet. Det finns en hel del kvalitet att vila på när spelet inte riktigt sitter.

En annan av dessa kvalitetsspelare, Mamadou Diagne, utnyttjade ett slarvigt uppspel av forne VSK-keepern, Johan Brattberg och dundrade in 1-0. Den lille teknikern och evighetsmaskinen var otroligt bra matchen igenom. Han och nämnda Magnusson måste tillhöra seriens bästa spelare.

Matchen fortsatte på samma inslagna väg. HIF försökte men försvaret, med Magnusson i spetsen, hade förträfflig koll. Om den gode Mange muddrats av funktionärernai paus tror jag hela Helsingborgs anfallsspel hittats i fickorna.

VSK var inte lysande men fanns där hela tiden och tenderade att skapa chanser. Efter 35 minuter kom också 2-0 genom samme Diagne, via pannan efter ett fint inlägg av Simon Gefvert. I paus kunde vi konstatera att det var närmare 3-0 än 2-1, trots att VSK inte svarat för sin bästa match. Det säger en del om laget.

Den andra halvleken fortsatte ganska mycket på samma väg, VSK inledde faktiskt riktigt bra, hemmalagets bästa period i matchen men efter 7, 8 minuter kom Helsingborg in i handlingen. I två sjok av halvleken hade Grönvitt svårt att få grepp om bollen varför gästerna tvingade Anton Fagerström till några klassräddningar. Det kändes darrigt en tid och somliga olyckskorpar kraxade om ett möjligt tapp.

VSK tog sig emellertid samman och återtog kommandot. I slutskedet av matchen kom också två mål av Karl Gunnarsson, en annan av Grönvitts klasspelare. Vilka insatser han gör match efter match! Det första målet kom efter ett delikat anfall där Diagne med en fin djupledsboll hittade Gefvert som i sin tur spelade in till KG och 3-0. 4-0 kom på ett fint distansskott som stärker tesen att VSK bör skjuta mer!

4-0 stod det på matchtavlan när domaren, Jasmin Svraka, blåset av tillställningen. Som vanligt utbröt härliga segersånger när spelarna joggade bort till hemmastå. Om inte Vicki Skure Eriksson fortfarande njöt av arkitekturen på Strandvallen kunde hon bli varse fotbollens enorma kraft för en stad i just det ögonblicket.

Det var ingen jättematch men otroligt stabilt och till skillnad från vissa tidigare insatser kunde VSK komma till fler avslut. Segern kan inte beskrivas som annat än kassaskåpssäker och den höst vi nu har framför oss känns otroligt spännande.

Med 7-0 på två matcher är också Bragefadäsen nedgrävd och glömd. Nu blickar vi framåt. Många gastkramande matcher och ögonblick återstår men undrar om inte det här laget är det bästa som Kalle Karlsson och Alexander Rubin kunnat mönstra i sin era?

Nu väntar en veckas landslagsuppehåll innan toppkonkurrenten Kalmar tar emot på Guldfågeln Arena den 14 september. Det lär bli en episk drabbning med en stor Grönvit fanskara på plats. Väl mött då!