Jag är faktiskt hänförd fortfarande!

Två timmar efter matchens slut och jag är fortfarande rätt hänförd. Var nervös innan och förblev nervös under stora delar av matchen. VSK gav dock ett makalöst svar i andra halvlek som resulterade i ett underbart avslut!

Västerås City hade en Grönvit prägel  timmarna före avspark. Folk gick, cyklade och klev ur bussar i sjalar och andra VSK-plagg. Poliser bevakade det som komma skulle på avstånd. Satt hos en gammal kollega boendes i Kyrkbacken då. Vi pratade om lagets utveckling under säsongen. Från vårens halvdana insatser till sommarens smärre propaganda.

Bortåt 17:30 hörde vi trummor och sång. Marschen tågade mot Hitachi. Den väckte folks nyfikenhet. Folk tittade ut genom fönster och klev ur sina portar för att få en skymt av spektaklet.

Halvtimmen efter det gav vi oss av mot arenan. Centrala Västerås badade i grönt och vitt. Jag överdriver inte. Vilken fantastisk upplevelse det är att få vara med om detta alltså!

Jag va påtagligt nervös på förhand. Bottenlaget men den bittra rivalen, som dessutom förstärkt. Det skulle inte bli några lätta poäng.

Väl på plats på ståplats möttes vi av en tryckande hetta. Ungefär som att kliva ut på en chareterflygplanstrappa.

Med Taonsa skadad fick dansken Mikkel Ladefoged starta. Den första halvlek blev ärligt inget vidare. VSK nådde inte upp till samma nivåer som i föregående matcher. Som tur var kändes gästande Örebro överkomliga. VSK:S försvar hade grepp om dem. Jag hade emellertid förväntat mig mer av oss som hemmalag. Publiken var nog också tagna av stundens allvar.

Trycket mot Trelleborg lyste med sin frånvaro. Presspelet från tidigare matcher saknades också och jag befarade att Taonsas frånvaro var en tydlig orsak till det.  0-0 hade emellertid känts helt okej i halvtid. Tyvärr kom en kalldusch i form av ett anfall som ledde till ett sent bortamål. Fan, ville man utbrista.

En tveksam insats av VSK mot ett Örebro som knappast imponerade. Nervöst men knappast uppgivet. Nog skulle vi kunna åtgärda det här?!

Inför andra var det trångt, trångt, trångt upp mot sektionerna och svårt att ta sig tillbaka till samma läktarsektion.. Uppenbart var det dock ett helt annat VSK som tog sig an halvlek nummer två. Den dominerande känslan var att laget bara gett sig fan på att vända på skutan. Kroppsspråket hos spelarna var tydligt och tempot högt. Hemmalagets spelare gick ut som jehun och bröt ner sin rival.

Publikens bifall lät heller inte vänta på sig. Trycket blev öronbedövande. 1—1 kom nästan direkt via Ladefoged och sedan handlade hela halvleken till 1000 procent om VSK. Grönvitt åt upp sin motståndare med hull och hår.

Ladefoged hittade rätt och visade sina kvaliteter som nia, många andra spelare kändes taggade till tänderna. Diagne var makalös. Slet, rev och briljerade med sin teknik. Kalle Gunnarsson ägde sin högerkant och Simon Gefvert började äntligen visa upp tidigare säsongens nivå. Jag skakade på huvudet några gånger och undrade: vad fan var det jag just såg. Vilket tempo och vilken nivå. Örebro blev rentav uppätna!

Det enda jag oroades över var effektiviteten. Andra halvleks spelövertag kunde ha inneburit ett antal måls övertag men Ladefogeds andra mål visade sig bli matchens sista. Det borde ha följts av åtskilliga fler.

Det var ett makalöst tempo och fantastiskt många fina kombinationer. Örebro pulveriserades. Med en normal utdelning hade Grönvitt vunnit med 3, 4 mål men effektiviteten saknades en aning.  Det hade kunnat straffa sig.

Den övervägande känslan är emellertid inte besvikelse över uteblivna målchanser utan glädje över en grym andra halvlek. Jag är faktiskt hänförd fortfarande. Vilket tryck och tempo man gick ut med. För att inte tala om publiken, efter en trevande början satte man sin fullständiga prägel på matchen. 6638 landade publiksiffran på och den Grönvita dominansen var total!

Matchen innebar den femte raka segern och ett litet ryck i tabellen.  Nu drar VSK. Örgryte och Kalmar ifrån övriga konkurrenter i toppen. Det bådar gott och om ytterligare några omgångar kanske läget är ännu bättre. VSKs. Insats i andra halvlek var i varje fall makalöst bra. Tror inget annat lag kan motsvara den.

Ikväll tog vi Örebro och på lördag tar vi oss an Brage i Borlänge. Den matchen lär inramas av 1000-talet VSK:are och kan innebära en gyllene chans att utöka segersviten. Vi ses!